Jag har nämnt det förut, Sydkoreansk film går inte av för hackor (Temalista: Sydkoreansk Film) och nu har jag sett ännu en film från det lilla landet i öst; The Good, the Bad, the Weird, eller Joheunnom nabbeunnom isanghannom på koreanska, från 2008. I min iver över att se en Western så råkade det en söndagseftermiddag bli en "Eastern" istället, skulle man kunna säga. Med en gedigen skådespelarskara, som jag tänker presentera närmare snart, så har regissören Kim Ji-woon (A Tale of two Sisters, Three Extremes, I saw the Devil) gett sig an att göra en western i asiatisk miljö, i 30-talets Manchuriet för att vara mer exakt. Här följer handlingen:

Tre stycken koreanska banditer ("den gode, den onde och den konstige") slåss alla över en skattkarta som antyder att det finns en skatt begraven i Manchuriet på gränsen till Ryssland. De tre männen möts redan inledningsvis i filmen. då de med lite olika agendor ger sig på ett passagerartåg mitt ute i ödemarken. Den "konstige" spelad av Song Kang-ho (Lady Vengeance, Thirst, Joint Security Area, The Host), är en småtjuv som rånar en av passagerarna som också är ägaren till denna skattkarta som alla verkar vara ute efter. - Den onde, är en lönnmördare spelad av Lee Byung-hun (Three Extrems, Joint Security Area, I saw the Devil), och är anlitad för att få tag på skattkartan. - Den gode är en bountyhunter spelad av Jung Woo-sung (A Moment to Remember, Daisy , the Restless) och har också viss vetskap om denna skattkarta.
Några andra som är ute efter skattkartan är ett gäng manchurier och den japanska armén, och filmen tenderar att bli en aning rörig, men inte så att det inte går att hänga med.

De filmer som står inom parentes är alla filmer som jag sett och kan rekommendera. Utefter detta så antar jag att både skådespelare och regissör tillhör lite gräddan inom sydkoreansk filmindustri och kvalitén på filmen går inte att klaga på. Det är välspelat och välregisserat. Det enda jag kan klaga på är att Jung Woo-sung borde hålla sig till att spela i romantiska dramor och hålla sig borta från att försöka se tuff ut, vilket inte fungerar. Men jag antar att han skall vara "snygga killen" lite i denna, då det verkar vara lite av hans grej annars.

När det kommer till själva filmen som helhet, så är det första jag tänker på när jag skall beskriva The Good, the Bad, the Weird är att den känns faktiskt en aning som en lång trailer för en till synes rätt så cool film. Med det sagt så är detta självklart extremt snyggt och underhållande, men också väldigt ytligt. Vilket inte är helt fel om man bara är ute efter lite eftermiddagsunderhållning.
The Good, the Bad, the Weird är också en film som inte saknar självdistans och det är egentligen mer en action-komedi/äventyr än något annat. För jag känner lite att den där riktiga Western-känslan saknas trots den fenomenala musiken som känns nästan töntigt mycket Western och Mexiko. Kanske är det för att den utspelar sig så långt in på 30-talet, för jag tror faktiskt inte alls att det är för att det utspelar sig i östasien. Tycker faktiskt att Eastern borde bli ett riktigt och mer förekommande begrepp, och hoppas på att få se fler filmer av den här typen och av den här kvalitén. För detta är faktiskt riktigt bra! Så pass bra att jag är beredd att ge detta en svag fyra av fem möjliga... 4 av 5 är alltså betyget.

För er som är nyfikna så finns det självklart vissa likheter till Den gode, den onde, den fule, men dessa är inte många. Jag tänker dock inte säga vilka likheterna är med risk för att avslöja för mycket av filmen.