Ofta slår det en att man ser alldeles för lite rysk film. Detta ville jag råda bot på idag och slängde på Gadkie Lebedi (Ugly Swans) från 2006. Filmens regissör Konstantin Lopusjanski ligger även bakom den mycket uppskattade Pisma Myortvogo Cheloveka (Brev från en död man) från 1986, som jag tyvärr inte sett ännu, och precis som i den har han filmatiserat bröderna Strugatskijs verk även i Gadkie Lebedi. Arkadij och Boris Strugatskij ligger i sin tur bakom manuset till en av mina absoluta favoritfilmer; Stalker av Andrej Tarkovskij från 1979... Hängde ni med?

Hur som helst så är detta ännu en lågmäld film som kan räknas till science fiction. Vi slängs direkt in i handlingen, där huvudpersonen befinner sig på ett tåg genom ett brinnande Polen. Om det hade varit en amerikansk film så hade vi antagligen sett en 10-20minuter "introduktion" till varför huvudpersonen Victor sitter på tåget, men nu så får vi reda på vart det hela leder allt eftersom. Om ni redan från början vill ha det förklarat för er så kan ni läsa lite om filmen HÄR, annars så råder jag er att bara låta er dras med. Kan väl iaf skriva så pass mycket om handlingen att det kommer att bjudas på en viss känsla av framtidsdystopi med tillhörande klimatförändringar och politisk obalans, och så lite mutanter och obehagligt smarta ungar på det. Men filmen fungerar alldeles utmärkt  med den berättarstil som man bjuds på, så var inte allt för nyfikna. Allt kommer klarna inom sinom tid ändå som sagt.



Stämningen i filmen är det vidare inget fel på. I ett gult skimmer så får vi uppleva denna värld genom Victors upplevelse utav den. Fotot har för övrigt sina för och nackdelar. Fördelarna är att det stundvis är riktigt vackert och stämningsfullt, men nackdelen är att det ibland inte fungerar alls utan ser bara billigt ut, utan att vara en stämningshöjare. Jag är således lite ambivalent när det kommer till om den är snygg eller inte. Det samma gäller vissa andra kvaltiér. En del dialoger känns t.ex. riktigt bra och viktiga, inte bara ur ren historiesynpunkt, utan också rent filosofiskt. Medan andra dialoger känns direkt onödiga. Och samtidigt som senare delen av filmen känns givande och gör att man absolut inte ångrar att man såg den första ganska så tråkiga halvtimmen, så känner man ändå att regissören har underksattat ens intelligens lite, och det hela blev lite väl övertydligt.

Men överlag är detta en riktig höjdare. Tankarna far självklart till de andra filmer som Strugatskijs haft med att göra, men jag får också lite Lars von Trier och hans europatrilogi i åtanke när jag ser denna. Vilket är något positivt.

---