Allas vår DrakUlla.
Som skräckfilmsfantast så tänker jag härmed tipsa om de bästa filmerna om allas vår Dracula. Vilken gestaltning av denna Bram Stoker-figur är egentligen den bästa? Vi börjar självklart med den första:
Nosferatu (1922)
I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.
Dracula (1931)
Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.
Blood for Dracula (1972)
Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!
Bram Stoker's Dracula (1992)
Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.
Dracula: Pages from a Virgin's Diary (2002)
Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.

Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.

I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.

Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.

Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!

Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.

Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.

Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.
Trackback