Nu fortsätter vi med ytterligare ett gäng musikaler.
Mycket nöje!



O - O Lucky Man

Del två i Lindsay Andersons fristående trilogi. Halvmusikalsk och halvsurrealistisk berättelse om Mick Travis som är kaffeförsäljare på den engelska landsbygden. På sin resa besöker han bl a sexklubbar, militärläger och kurtiserar med hippieflickor. Många av skådespelarna spelar flera roller.

Kanske ingen musikal i den bemärkelsen som de flesta andra filmer jag tipsar om. Här brister nämligen inte huvudpersonen Michael (spelad av helt suveräne Malcolm McDowell) ut i sång, utan musiken är ett genomgående tema i form av Alan Price som spelar i filmen för oss då och då. Musiknumrerna är något som passar i den för övrigt surrealistiska känsla som denna 183minurer långa film bjuder på. Låtarna är också specialskrivna för O Lucky Mans räkning.
En riktig pärla är den, med tydlig samhällskritik trots sin kanske lite otydliga handling, eller kanske snarare brist på en tydlig röd tråd. Påminner för övrigt om A Clockwork Orange, och då inte bara för att huvudrollsinnehavaren är den samme. Men detta är snäppet sämre än den kultklassikern.
Låtexempel: Justice



P - Paraplyerna i Cherbourg

Hela dialogen sjungs i detta romantiska drama om Geneviève och Guy som är kära och blir med barn. Men så blir Guy inkallad till armén, och väntas inte tillbaka förrän om två år. Geneviève blir i stället uppvaktad av Roland, som är villig att träda in som far till barnet.

Jag är svag för sång på franska, utan att för den delen uppskatta språket särskilt mycket annars. Detta har jag således svårt att värja mig inför. Det är 60-tal, det är romantik, det är franskt och det sjungs som attan. Sedan får man hata mig hur mycket man vill för detta, men jag anser detta vara en av de vackraste musikalerna som någonsin har gjorts. Det enda som gör att jag inte kan ge den toppbetyg är att man verkligen måste vara i rätt sinnesstämning för att ta åt sig av denna sentimentala smörja, och visst är det lite väl ytligt... men alldeles underbart ändå.
Låtexempel: Les Parapluies de Cherbourg



P - Pink Floyd The Wall

Berättelsen om The Wall är berättad genom musiken av Pink Floyd, bilder och effekter. Det finns ingen konventionell dialog som för handlingen framåt. Det handlar om Pink, en rockartist som sitter instängd på ett hotellrum i Los Angeles. För många konserter, för mycket knark, för många applåder, han är utbränd. På TV:n surrar en välkänd krigsfilm, vi växlar mellan tid och plats, verklighet och mardröm, när vi går på upptäcksfärd i Pink´s smärtfulla minnen, var och ett en liten tegelsten i den mur som han gradvis byggt kring sina känslor.

Jag är ledsen att säga att jag anser denna vara något lite överskattad, inte sagt att den är dålig. Jag gillar verkligen både albumet och filmen, men denna håller liksom inte hela vägen. Snyggt foto och bra musik i all ära. Men jag kan tyvärr inte ge den så pass högt betyg som jag kanske hade velat. Vet inte om det är känslan av 80-tal som förstör de goda intentionerna och gör att jag inte kan uppskatta den till fullo, eller så är jag helt enkelt inte lika lättimponerad längre. För jag skall erkänna att jag var ett stort fan av den när jag såg den för första gången i tonåren, och den är helt klart mer än sevärd.
Låtexempel: Goodbye Blue Sky



R - Rocken 'n' Roll' High School

Eleverna på en gymnasieskola bestämmer sig för att sätta den rockhatande rektorn på plats. Musik av Ramones.

Hey ho, let's go! Asfånig High School musikal med tuffa men något nedtonade Ramones är det som bjuds på i denna musikal. Man kan dock ana en viss självdistans och musiken är självklart riktigt bra. Underhållande skitfilm med rätt så uselt skådespeleri och en klichéartad handling. Egentligen bara till för den som gillar the Ramones, och vem gör inte det liksom.
Finns egentligen inte mycket mer att säga förutom ONE, TWO, THREE, FOUR... men det blir bara en trea.
Låtexempel: I Want You Around



S - Singin' in the Rain

I övergången från stumfilm till ljudfilm försvann ett flertal av filmens största stjärnor då deras röster inte passade med deras image. Bland dessa finns stumfilmens stora kärlekspar Don Lockwood och Lina Lamont. I publikens ögon är de det perfekta paret, men bakom kulisserna ser det helt annorlunda ut.

Jag vet inte om det var mina tämligen låga förväntningar på filmen som gjorde att jag gillade denna så pass mycket som jag faktiskt gjorde, eller om det faktiskt är så att detta är riktigt bra. Att det helt enkelt inte går att värja sig för Gene Kelly's professionella charm. Detta är således klassiskt Hollywood när det är som bäst. Ytligt, javisst, men detta är en klassiker man inte får missa.
Låtexempel: You Were Ment for Me.



S - Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street

Handlingen är en pastischartad thriller som bygger på berättelsen om den bittre barberaren vid Fleet Street i London som tar hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra dem till innehåll i Mrs. Lovetts delikata pajer.

Ännu en musikal signerad Tim Burton och jag kommer ihåg att jag hade jättehöga förväntningar på denna när den kom. Det kunde ju vara hur bra som helst. Tyvärr så tror jag helt enkelt att trots att Johnny Depp och (framförallt) Helena Bonham Carter är trevliga att ta del av rent utseende och skådespelarmässigt, så gjorde de inte låtarna rättvisa. Om de nu är bra i någon tappning. Har faktiskt inte tagit del av musikalen i någon annan form än i denna film. Så trots att den är stilistiskt snygg, har bra skådisar och härlig handling så är betyget ändock svagt.
Låtexempel: Worst Pie in London



T - The Rocky Horror Picture Show

Bisarr skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.

Ännu en musikalklassiker, en riktig kultrulle. Nu är jag långt ifrån ett überfan, ett sådant som klär ut sig på biovisningar och sjunger med, men visst är det bra. Jag är dock av åsikten att den inte skulle vara mycket utan Tim Curry, han gör i princip hela filmen, trots vissa andra små höjdpunkter. En film med skiftande kvalité helt enkelt som ändå håller dig underhållen och allmänt lite smånöjd med ett par riktigt bra låtar. Klart ett måste.
Låtexempel: Sweet Transvestite