Lånaren Arrietty / Kari-gurashi no Arietti
Jag är en sådan som älskar tecknad film trots min vuxna ålder, och försöker därmed se allt animerat som verkar sevärt. Lånaren Arrietty (Kari-gurashi no Arietti) från 2010 verkade vara just en sådan film, en film
helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.
Om Lånaren Arrietty:
Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.
Om Lånaren Arrietty:Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
Helt misslyckat är det ju dock inte, och filmen är väl helt ok egentligen. Men jag vet inte vad den skulle vara utan sina fina animationer. Sedan vet jag ju inte om detta kanske är något som faktiskt faller ett barn i smaken bättre än någon som är så gammal och övernitisk som jag. Hur som helst så sätter jag betyget 2 simpla teskedar av 5 möjliga.
Trackback
