Tänkte jag skulle recensera en film jag såg igår då den verkar vara oförtjänt okänd. Lipstick (Våldtäkten) heter den och är från 1976. Tänker inte länka till någon sida som skriver om filmen då det är minst sagt spoilervarning på alla de beskrivningar jag läst, så jag bjuder på min egen:

En fotomodell vid namn Chris (Margaux Hemingway) och hennes lillasyster Kathy (Mariel Hemingway) lever tillsammans efter att deras föräldrar har dött i en bilolycka. Lillasystern Kathy tar med sin musiklärare Gordon (spelad av Chris Sarandon) till en fotosession med sin syster så han kan spela upp sin egenkomponerade elektroniska musik för henne då Kathy har lovordat den. Hon har dock inte tid att lyssna på musiken just då, utan bjuder över honom till henne vid ett senare tillfälle.
När Gordon en förmiddag är hemma hos systrarna så visar Chris ingen större uppskattning för Gordons musik. Detta i kombination med hans allmänt taskiga kvinnosyn gör så att denna, till synes fromme musikläraren, flippar totalt och våldtar henne. Kathy kommer hem från skolan precis i slutet av akten och bevittnar det hon från början tror är bara "vanligt sex", mellan hennes syster och musikläraren som hon är lite förälskad i. Chris förklarar tidigt för sin lillasyster att det hela rörde sig om våldtäkt, och hon tar Gordon hela vägen till domstol... Kanske blev lite rörigt och till synes lite för utförligt. Men då är andra plotar mer utförliga, läs inte dem som sagt.

Detta är som ni märker ett möjligt klassiskt "rape & revenge"-upplägg, och precis som sig bör så innehåller filmen en del jobbiga scener och en viss frustration infinner sig. Som ni också kanske har uppmärksammat så spelas systrarna av verkliga systrar, och trots stundvis bristfälligt skådespeleri från deras sida så är känslospelet från båda systrarna fenomenalt. Vet inte varför de inte lyckas leverera replikerna lika bra. Sedan så går inte Chris Sarandons rollprestation av för hackor heller, och på det stora hela så är filmen riktigt trovärdig. Kan vara den där lilla realismen som infinner sig när det är lite halvtafligt 70-tal också. Tycker också om touchen med den elektroniska smått galna musiken som Sarandons karaktär komponerar, och mer än gärna har som "soundtrack" när han gör sin illgärningar, gör sitt också. För Lipstick är faktiskt lite obehaglig och faktiskt riktigt bra.



Vad är då det negativa? Jo! I många scener så blir det på gränsen till fånigt. Vet inte hur jag skall beskriva känslan som infinner sig när det vankas rättegång t.ex. Kan vara en brist i manus, men det slängs med klyshor på ett onaturligt sätt och det hela känns ibland som en informationsfilm för skolungdomar. Trots detta så är det självklart alltid lite småspännande med amerikanska filmiska rättegångar där man kan förundras över all idioti. Men jag kan dock inte låta bli att irritera mig på detta samt det där med systrarnas bristfälliga förmåga att leverera repliker på ett snyggt sätt, så jag måste dra ner betyget något, från en möjlig fyra till en trea.

Betyget blir alltså 3 starkt röda läppstift av 5 möjliga.