Sydkoreansk Film.
För ett par år sedan så började jag få upp ögonen för Sydkoreansk film ordentligt. Under hela 2000-talet så verkar det ha kommit ett oändligt flöde av riktigt bra film från det sydliga Korea som verkar ha mer än en hälsosam filmindustri. T.om. deras romantiska komedier håller hög klass, och jag verkligen avskyt genrén annars. Jag tänker härmed tipsa om mina absoluta favoriter från detta filmens land. Håll till godo:
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också.
Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd.
Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu.
Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.
Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:
Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande.
Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också. Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd. Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu. Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa. Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande. Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Trackback
