E - 2
En satans eftermiddag / Dog Day Afternoon
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
E - 2
En satans eftermiddag / Dog Day Afternoon
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
E - 2
En satans eftermiddag / Dog Day Afternoon
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
E - 2
En satans eftermiddag / Dog Day Afternoon
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
Regissör:Sidney Lumet
Utgivningsår: 1975
Längd:¨124min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Veckans Filmtips v12 - 2012
Betyg: 4 / 5
Al Pacino i högform, och kanske är det för att han visar en mer feminin sida av sig själv i denna, men jag tror han aldrig varit så pass bra som i Dog Day Afternoon, där han spelar en smått anarkistisk bankrånare vid namn Sonny. Under en varm sommardag försöker Sonny och hans kompanjon Sal råna en bank. Allt går dock inte så smidigt som planerat, och ett gisslandrama utspelar sig.
Tät och spännande film från det ljuva 70-talet som rekomenderas.
D - 8
DONG
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 8
DONG
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 8
DONG
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 8
DONG
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 8
DONG
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Tsai Ming-liang
Utgivningsår: 1998
Längd: 95min
Urspungsland: Taiwan, Frankrike
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
"Vatten, hela stan är fylld av vatten..." borde kanske sjungas i denna musikal som utspelar sig i ett dystopiskt Taiwan. En charmig, vacker och udda film som heter "hålet" på svenska, och det är just kring ett hål en stor del av handlingen kommer att kretsa. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 7
Dancer in the Dark
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Lars von Trier
Utgivningsår: 2000
Längd: 140
Urspungsland: Danmark, Sverige, Frankrike m.fl.
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Betyg: 3 / 5
En musikal regisserad av den eminenta Lars von Trier med artisten Björk i huvudrollen, läs mer på temalistan (länk ovan)
L - 2
Lyckliga Tillsammans / Chun gwong cha sit
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
L - 2
Lyckliga Tillsammans / Chun gwong cha sit
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
L - 2
Lyckliga Tillsammans / Chun gwong cha sit
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
L - 2
Lyckliga Tillsammans / Chun gwong cha sit
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
L - 2
Lyckliga Tillsammans / Chun gwong cha sit
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 1997
Längd: 96min
Urspungsland: Hongkong
Genre: Drama, Romantik, Komedi
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Charmig, vacker, välspelad och helt underbar är denna "romantiska komedi" från mästerregissören Kar-wai. Läs mer på temalistan (länk ovan)
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
1-9 - 2
2046
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2004
Längd: 129min
Urspungsland: Kina, Frankrike, Tyskland, Hongkong
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se) Han var en författare. Han trodde att han skrev om framtiden, men det var egentligen om det förflutna. I hans roman åkte ett tåg till 2046. Passagerarna följer med tåget för att återuppleva sina gamla minnen. Det sades att i 2046 förändrades inget. Ingen visste med säkerhet om det var sant efterom ingen kom tillbaka, utom en. Han var där och valde att återvända. Han ville förändra.
Läs mer om filmen här på bloggen på temalistan på länken ovan!
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
I - 3
In the Mood for Love / Fa yeung nin wa
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Wong Kar-wai
Utgivningsår: 2000
Längd: 98min
Urspungsland: Hongkong, Frankrike, Thailand
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(Från filmtipset.se)Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
Välspelat och otroligt vackert. Såhär skall en romantisk film se ut! Läs mer på temalistan (länk ovan)
F - 4
Funky Forest: The First Contact / Naisu no Mori: The First Contact
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
F - 4
Funky Forest: The First Contact / Naisu no Mori: The First Contact
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
F - 4
Funky Forest: The First Contact / Naisu no Mori: The First Contact
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
Regissör: Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine, Shunichiro Miki
Utgivningsår: 2005
Längd: 150min
Urspungsland: Japan
Genre: Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 4 / 5
Bara japaner kan få till det såhär knasigt. Har gjort ett försök till att beskriva filmen i en filmrecension som går att finna på länken ovan.
A - 6
Att leva / Huozhe
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
A - 6
Att leva / Huozhe
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
A - 6
Att leva / Huozhe
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
A - 6
Att leva / Huozhe
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1994
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
(från filmtipset.se) Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.
Har sett detta långa gripande drama säkert tio gånger. Läs mer på temalistan (länken ovan)
D - 6
Den röda lyktan / Da hong deng long gao gao gua
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 6
Den röda lyktan / Da hong deng long gao gao gua
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 6
Den röda lyktan / Da hong deng long gao gao gua
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 6
Den röda lyktan / Da hong deng long gao gao gua
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
D - 6
Den röda lyktan / Da hong deng long gao gao gua
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
Regissör: Zhang Yimou
Utgivningsår: 1991
Längd: 125min
Urspungsland: Kina, Hongkong, Taiwan
Genre: Drama
På bloggen: Ett par riktigt skickliga kineser!
Betyg: 5 / 5
Underbart vacker film av en av mina absoluta favoritregissörer. Som med värme förmedlar den till synes simpla historia. Läs mer på temalistan (länk ovan)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
T - 4
Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet / The Adventures of Tintin
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Regissör: Steven Spielberg
Utgivningsår: 2011
Längd: 107
Urspungsland: USA, Nya Zeeland
Genre: Animerat, Action, Äventyr
På bloggen: FilmRecension
Betyg: 3 / 5
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen... (Läs mer om filmen i recensionen)
Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet (2011)
Efter my
cket snack så kom den äntligen, Steven Spielbergs tolkning av Tintin. För av någon konstig anledning så peppar alla så fort Spielberg kommer med något nytt utan att ha i åtanke att nästan allt han gjort har varit skit, och att vi bara nostalgiskt klamrar oss fast vid hans fåniga äventyrsfilmer vi kollade på som småglin under 80 och 90-talen. Trots denna lilla insikt så peppade så även jag denna gången, då jag sedan barnsben älskat Tintin. Min allra första film som jag köpte var t.om en Tintin-film i form av Tintin - De Sju Kristallkulorna. Jag var 9år och hade sparat ihop några veckors veckopeng för att köpa den på VHS på Stor&Liten, och jag har den kvar i min ägo än idag, snart 20år senare... Men tillbaka till filmen.
Jag kan börja med att säga att sällan har jag sett så mycket action i en film. Jag kanske börjar bli gammal, men jag fick ont i hjärtat. Knappt en still minut, och så här i efterhand, en sisådär två veckor efter att jag sett filmen, så förstår jag inte riktigt vad jag har sett. Vad var det som var bra med filmen egentligen? Visst, jag gillar Tintin, men detta äventyr är långt ifrån ett av mina favoriter, men är väl ett måste att filmatisera då det är då Haddock och Tintin möts för första gången.
Eftersom filmen nästan enkom bestod av fartfylld action så finns inte mycket annat att recensera. Actionscenerna får klart godkänt, men helheten då? Jag är ju ändå beredd att ge spektaklet en trea. Att filmen får så pass högt betyg, beror på att det faktiskt är något av en upplevelse att utsättas för så pass mycket action under så kort tid, som denna genererar. Först mot slutet när det skulle fäktas med kranar kände jag att jag hade fått nog, och ville bara att eländet skulle ta slut. Sedan så finns det ingenting att klaga på när det kommer till animationerna. Tycker man har lyckats få till ett bra utseende på Tintin. Dnt där pojkaktiga utseendet med den odefinerbara åldern är helt rätt. Däremot så tycker jag inte att Haddocks karaktär känns helt hundra, även fast han är osedvanligt patetisk i just denna lilla Tintin-historia i boken också.
Det enda som känns fel i denna (förutom det är med den överdrivna action-frekvensen då återigen) är Milou, som blir lite väl mycket superhund i denna och inte alls den där kavaten som när det väl gäller ofta väljer något gott att tugga på framför Tintin...
Jaja, nog sagt och här kommer betyget: 3 narvalar av 5 möjliga, och så måste tilläggas att jag tycker det är lite trist att jag inte hade möjlighet att se denna på bio. För det är där den hör hemma. För snacka om att man sjabblat bort mycket av det som är lite magiskt med Tintin genom att bara köra på i 180 som man gör i denna snygga data-animerade version av seriealbumet/boken. Tråkigt...
cket snack så kom den äntligen, Steven Spielbergs tolkning av Tintin. För av någon konstig anledning så peppar alla så fort Spielberg kommer med något nytt utan att ha i åtanke att nästan allt han gjort har varit skit, och att vi bara nostalgiskt klamrar oss fast vid hans fåniga äventyrsfilmer vi kollade på som småglin under 80 och 90-talen. Trots denna lilla insikt så peppade så även jag denna gången, då jag sedan barnsben älskat Tintin. Min allra första film som jag köpte var t.om en Tintin-film i form av Tintin - De Sju Kristallkulorna. Jag var 9år och hade sparat ihop några veckors veckopeng för att köpa den på VHS på Stor&Liten, och jag har den kvar i min ägo än idag, snart 20år senare... Men tillbaka till filmen.
I Tintin och Enhörningens Hemlighet så får Tintin nys om att det finns en karta till ett sjunket skepp fullt av skatter, efter att ha köpt ett antikt minst sagt populärt miniatyrskepp på en loppis. Detta skepp leder Tintin rakt i händerna inte bara på skurkar, utan också på hans blivande trogne följeslagare Kapten Haddock, vars förfader var ägaren till skeppet Enhörningen.
Jag kan börja med att säga att sällan har jag sett så mycket action i en film. Jag kanske börjar bli gammal, men jag fick ont i hjärtat. Knappt en still minut, och så här i efterhand, en sisådär två veckor efter att jag sett filmen, så förstår jag inte riktigt vad jag har sett. Vad var det som var bra med filmen egentligen? Visst, jag gillar Tintin, men detta äventyr är långt ifrån ett av mina favoriter, men är väl ett måste att filmatisera då det är då Haddock och Tintin möts för första gången.
Eftersom filmen nästan enkom bestod av fartfylld action så finns inte mycket annat att recensera. Actionscenerna får klart godkänt, men helheten då? Jag är ju ändå beredd att ge spektaklet en trea. Att filmen får så pass högt betyg, beror på att det faktiskt är något av en upplevelse att utsättas för så pass mycket action under så kort tid, som denna genererar. Först mot slutet när det skulle fäktas med kranar kände jag att jag hade fått nog, och ville bara att eländet skulle ta slut. Sedan så finns det ingenting att klaga på när det kommer till animationerna. Tycker man har lyckats få till ett bra utseende på Tintin. Dnt där pojkaktiga utseendet med den odefinerbara åldern är helt rätt. Däremot så tycker jag inte att Haddocks karaktär känns helt hundra, även fast han är osedvanligt patetisk i just denna lilla Tintin-historia i boken också.
Det enda som känns fel i denna (förutom det är med den överdrivna action-frekvensen då återigen) är Milou, som blir lite väl mycket superhund i denna och inte alls den där kavaten som när det väl gäller ofta väljer något gott att tugga på framför Tintin...
Jaja, nog sagt och här kommer betyget: 3 narvalar av 5 möjliga, och så måste tilläggas att jag tycker det är lite trist att jag inte hade möjlighet att se denna på bio. För det är där den hör hemma. För snacka om att man sjabblat bort mycket av det som är lite magiskt med Tintin genom att bara köra på i 180 som man gör i denna snygga data-animerade version av seriealbumet/boken. Tråkigt...
D - 5
DERAILROADED
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
D - 5
DERAILROADED
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
D - 5
DERAILROADED
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
Regissör: Josh Rubin
Utgivningsår: 2005
Längd: 86min
Urspungsland: USA
Genre: Dokumentär
På bloggen: Veckans Filmtips v11 - 2012
Betyg: 5 / 5
En helt fantastisk dokumentär om en minst sagt speciell man. Två filmare följer den svårt psykiskt sjuke artisten Wild Man Fischer, som en gång i tiden var under Frank Zappas vingar men idag bara är en tragisk figur.
Trots att man ibland drar på smilbanden under filmens gång så är detta mer än något annat en hemskt ledsam historia om en unik och begåvad människa. För ja, jag gillar Fischers musik, men jag tror inte man behöver göra det för att gilla denna dokumentär som är helt fantastisk.
O - 2
Ondskans Redskap / The Sentinel
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
O - 2
Ondskans Redskap / The Sentinel
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
O - 2
Ondskans Redskap / The Sentinel
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
O - 2
Ondskans Redskap / The Sentinel
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
O - 2
Ondskans Redskap / The Sentinel
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
Regissör: Michael Winner
Utgivningsår: 1977
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Drama, skräck, thriller
På bloggen:
Betyg: 3 / 5
Sentinel handlar om en kvinnas väg mot total galenskap och har stora likheter med filmer så som Rosemarys Baby och De Infernaliska. Chris Sarandon spelar kvinnan som efter att ha sett sin gamla skröpliga pappa ha en orgie försöker ta livet av sig. Inspirerad av sin mors maktlöshethet under sin fars tydligen gedigna historia av otrohet, beslutar hon sig att trots att hon har ett stabilt förhållande med en man hon älskar, skaffa sig en egen lägenhet när hon blir utskriven från hospitalet.
Hon hyr en färdigmöblerad lägenhet, och eftersom dagarna går dyker den ena efter den andra märkliga granne upp. Nästan alla spelade av välbekanta ansikten Som om inte det vore jobbigt nog så visar det sig snart att hon egentligen bara har en granne. En gammal präst som sitter och tittar ut genom fönstret dagarna i ända.
Detta är en film som absolut skulle må bra av att bli regisserad av någon som Roman Polanski. För trots massvis med fina egenskaper och med en gedigen roll-lista så håller detta inte hela vägen. Betyget är dock väl godkänt.
O - 1
O Lucky Man!
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
O - 1
O Lucky Man!
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
O - 1
O Lucky Man!
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
O - 1
O Lucky Man!
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
O - 1
O Lucky Man!
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
Regissör: Lindsay Anderson
Utgivningsår: 1973
Längd: 183min
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning O - Z
Betyg: 4 / 5
Är du ute efter en helt "normal" film, med vanlig långfilmslängd och en röd tråd som är lätt att följa, så har du inte hittat rätt med denna film. Läs mer om den i länken ovan.
C - 1
Cannibal the Musical
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
C - 1
Cannibal the Musical
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
C - 1
Cannibal the Musical
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
C - 1
Cannibal the Musical
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
C - 1
Cannibal the Musical
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 1996
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Western, Musikal
På bloggen: Musikaler i Alfabetisk ordning A - N
Betyg: 4 / 5
Trey Parker och Matt Stone i högform. Riktigt roligt och dumt med andra ord, läs mer på länken ovan. Valde bort skräck från genréförteckningen då det inte är läskigt någonstans, läskigt tramsigt måhända förstås. Sedan kan man ju räkna med en del fulsplatter då TROMA har ett finger med i spelet, men om det är just splatterfilm man är ute efter så kommer man bli besviken.
G - 2
Gadkie Lebedi
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
G - 2
Gadkie Lebedi
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
G - 2
Gadkie Lebedi
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
G - 2
Gadkie Lebedi
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
G - 2
Gadkie Lebedi
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
Regissör: Konstantin Lopusjanskij
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Ryssland
Genre: Drama, Thriller, Sci-Fi
På bloggen: Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Betyg: 4 / 5
Victor Banev, en rysk författare bosatt i Amerika, reser till Tashlinsk i sökandet efter sin dotter, en isolerad spökstad som är utsatt för extrema klimatförändringar -ändlösa debatter och FN kommissioner. Victor passerar en flammande skog i Polen för att anlända hos doktor Pillman efter att ha sett hans hus i en dröm. Han ankommer senare till Tashlinsk den översvämmade staden via passkontroller och ögonscanning, till en värld av vetenskaplig, politisk och militär obeslutsamhet. Han spårar sin dotter till en internatskola för begåvade barn som drivs av de mystiska mutanterna kända som "Mokretsy". Då konflikten mellan de styrande och de utstötta tar en allt för förutsägbara vändning beslutar sig Victor för att rädda sin dotter med hjälp av den gåtfulla Diana. (Från filmtipset.se)
A - 5
ALIEN
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
A - 5
ALIEN
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
A - 5
ALIEN
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
A - 5
ALIEN
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
A - 5
ALIEN
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
Regissör: Ridley Scott
Utgivningsår: 1979
Längd: 117
Urspungsland: Storbritannien, USA
Genre: Sci-Fi, Skräck
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Sigourney Weaver var inte ens snygg 79, men fan vad tuff hon är i denna riktigt bra kultklassiker. Även fast jag antar att varenda människa har sett denna så följer en kort presentation från filmtipset.se:
Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien! Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens. Finns sedan 2003 även som Director's Cut.
W - 4
WESTWORLD
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
W - 4
WESTWORLD
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
W - 4
WESTWORLD
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
W - 4
WESTWORLD
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
W - 4
WESTWORLD
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
Regissör: Michael Crichton
Utgivningsår: 1973
Längd: 88min
Urspungsland: USA
Genre: Action, Sci-Fi, Western
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Jättetrevlig lite bortglömd underhållande action med stilige James Brolin, och hur ofta stöter man på en sci-fi/western, som faktiskt inte bara är urbota dum (ja, jag har Cowboys and Aliens från 2011) i åtanke... Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
Framtidens semesterort är här. Rika turister kan leva ut sina fantasier i miljöer styrda av robotar som förser sina kunder med allt de vill ha. Två av turisterna valde temat "vilda västern". Allt börjar bra men efter ett datorhaveri finner de sig jagade av en robotrevolverman...
S - 4
SLEEPER
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
S - 4
SLEEPER
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
S - 4
SLEEPER
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
S - 4
SLEEPER
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
Regissör: Woody Allen
Utgivningsår: 1973
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi, Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
(Svensk titel: Sjusovaren) Charmig myskomedi (på gränsen till buskis) tillskriven Woody Allen med honom själv som huvudrollinnehavaren som fryser ner sig själv och vaknar upp 200år senare. Vi ser också en Diane Keaton i högform och detta är en av mina favoriter bland Allen-filmer. Mer än sevärd med andra ord.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
B - 3
BARBARELLA
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
Regissör: Roger Vadim
Utgivningsår: 1968
Längd: 98min
Urspungsland: Frankrike, Italien
Genre: Sci-Fi, Äventyr, Komedi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 5 / 5
Underbara Jane Fonda spelar en rymdhjältinna som naivt njuter sig igenom sitt uppdrag att ta itu med ondingen Duran Duran. Snygg, rolig och helt underbar film som jag rekomenderar starkt för den som har missat denna lilla kultrulle.
S - 3
The Stepford Wives (1975)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
S - 3
The Stepford Wives (1975)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
S - 3
The Stepford Wives (1975)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
S - 3
The Stepford Wives (1975)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
Regissör: Bryan Forbes
Utgivningsår: 1975
Längd: 115min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Thriller
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Joanne och Walter flyttar tilll den lilla staden Stepford, där allting tycks alltför perfekt. Joanne oroas av att det enda kvinnorna tycks vara intresserade av är hushållsarbete och att finnas till för sina män. (från filmtipset.se)
G - 1
Godzilla vs. Mechagodzilla
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
G - 1
Godzilla vs. Mechagodzilla
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
G - 1
Godzilla vs. Mechagodzilla
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
Regissör: Jun Fukuda
Utgivningsår: 1974
Längd: 84min
Urspungsland: Japan
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Rymdvarelser försöker ta över jorden och för att lyckas med detta måste de besegra Godzilla. Till sin hjälp har de byggt sin egen monsterkämpe Mechagodzilla. Jordens befolkning svarar rymdvarelserna med att väcka den sovande King Seesar till liv. (från filmtipset.se)
T - 3
THX 1138
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
T - 3
THX 1138
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
T - 3
THX 1138
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
T - 3
THX 1138
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
Regissör: George Lucas
Utgivningsår: 1971
Längd: 95min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Från studentfilm till långfilm och enligt mig det bästa George Lucas gjort. Filmen utspelar sig i en framtid där sex är förbjudet och människan kontrolleras genom droger. THX 1138, som är namnet på huvudpersonen, och hans flickvän vägrar dock att ta drogerna.
1-9 - 1
2001 - A space odyssey
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
1-9 - 1
2001 - A space odyssey
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
1-9 - 1
2001 - A space odyssey
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
1-9 - 1
2001 - A space odyssey
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
Regissör: Stanley Kubrick
Utgivningsår: 1968
Längd: 141
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Drama
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
År 2001 - ett rymdäventyr är en nedräkning till imorgon, en karta till det mänskliga ödet, en strävan efter oändlighet. För att påbörja sin resa in i framtiden besöker Kubrick vår apliknande historia, och hoppar sedan framåt in i den koloniserade rymden och slänger bort astronaut Bowman till en oexploaterade delarna i rymden. (från filmtipset.se)
F - 3
Forbidden Planet (Förbjuden värld)
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
F - 3
Forbidden Planet (Förbjuden värld)
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
F - 3
Forbidden Planet (Förbjuden värld)
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
F - 3
Forbidden Planet (Förbjuden värld)
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
Regissör: Fred M Wilcox
Utgivningsår: 1956
Längd: 98min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-Fi, Romantik
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Forbidden Planet har nästan allt man kan önska från en gammal Sci-Fi-rulle, och man kan inte låta bli att fascineras över uppfinnesrikedomen när det kommer till specialeffekterna. Riktigt riktigt bra är detta!
V - 1
VAXDOCKAN
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
V - 1
VAXDOCKAN
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
V - 1
VAXDOCKAN
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
Regissör: Arne Mattson
Utgivningsår: 1962
Längd: 96min
Urspungsland: Sverige
Genre: Drama
På bloggen: Temalista: Män och deras dockor
Betyg: 4 / 5
Nattvakten Lundgren avstyr ett inbrott i en damklädesaffär. Själv lägger han beslag på en skyltdocka som han tar hem till sin spartanska lägenhet i storstadens utkant. Hela hans tid går åt till att uppvakta dockan som blir allt verkligare. (från filmtipset.se)
Män och deras dockor
I denna temalista så tänkte jag lista ett gäng filmer där män på olika sätt har en mer eller mindre osund relation till människoliknande dockor. För sådana filmer finns det ju mer än en av, och de flesta är faktiskt mer än sevärda. Låt oss börja:
V
axdockan
Denna svenska gamla höjdarrulle är en liten bortglömd pärla med ingen mindre än Per Oscarsson som brillierar i huvudrollen som förvirrade stackars Lundgren, en man som i sin ensamhet riktar sin kärlek och omtanke mot en skyltdocka han stulit då han gått nattvakt. Trots att ett visst obehag ofta infinner sig då galenskapen hos Lundgren blir lite väl påtaglig så tycker man ändå förbaskat synd om honom, och man vill bara ge honom en kram. 4 av 5 kramar för att vara exakt. Detta är riktigt bra och favoriten på denna lilla temalista.
Skyltdockan.
Året är 1987, och det är 80-tal så det ryker om det i nästa film där härlige ack så charmige James Spader är med, men tyvärr så får vi nöja oss med McCarthy i huvudrollen. Han spelar Switcher, en kille som bygger en skyltdocka/mannekängdocka som kommer till liv. Ja, det är 80komedi denna gången och inget svenskt gammalt välspelat drama, men helt ok ändå. Underhållande och inte utan att man kan bli lite nostalgisk. 3 av 5 är betyget.
Love Object
Under modernare tid så kanske inte skyltdockan är det vanligaste valet då män sökt kvinligt livlöst sällskap (eller vad vet jag egentligen om det?), nej då vänder man sig kanske främst till ett företag som gör dig en verklighetstrogen sexdocka, av hårdplast eller en sådan där uppblåsbar, eller något annat tåligt material och skepnad. I Love Object från 2003 så stöter vi på en man (spelad av Desmond Harrington, numera känd från Dexter) som pga sin blyghet när det kommer till det kvinnliga könet köper hem en verklighetstrogen plastdocka. När han senare tar mod till sig att närma sig en riktig kvinna, som jobbar på hans jobb, och de börjar datea, så blir dockan avundsjuk. Självklart är dockan inte levande på riktigt, utan Desmond spelar en spritt språngande galning försås.
Tyvärr är detta inte sådär jättebra trots en hel del fina kvalitéer. 2 av 5
Lars and the Real Girl
Där skyltdockan var en 80-talskomedi, så är Lars and the Real Girl från 2007 mer av en modern feel good-film. Lars (vars karaktär har svenskt påbrå) har precis som föregående lite problem med att våga ta kontakt med verkliga kvinnor och gör en docka till hans nya kärlek istället. Som tur är gör detta honom inte till en mordisk galning utan en rätt söt patetisk figur som har hela det lilla samhällets stöd bakom sig när det kommer till hans val av flickvän. Lars spelas av Ryan Gosling, som gör ett bra jobb även i denna film. Han lär väl skjuta i höjden nu från förra årets succé med Drive menar jag. Stabil och mysig men lämnar mer att önska. 3 av 5
Air Doll
Ibland i dessa filmer så kommer ju dockorna till liv på riktigt, som i Skyltdockan och i denna Japanska film från 2009. (Citerar mig själv från filmtipset.se) .
Känns som man har sett det förut, blåst, naiv och timid japansk eller sydkoreansk flicka möter den hårda tragiska, men också vackra, verkligheten. Sedan får man inte glömma att ha med de totalt osexigaste sexscenerna också för att göra det hela komplett... Men det är klart att det fungerar även denna gång. Vackert foto, söt flicka och lågmält mysberättande med massor av allvar gör att denna film når upp till en trea. 3 av 5
Pin
Ännu en film där man känner igen någon från seriernas värld, för även fast jag sett Terry O'Quinn i filmer förut (fina Blint Raseri med Rutger Hauer bl.a) så är han väl för de flesta mer känd för rollen som John Locke i LOST. Hur som helst så handlar Pin från 1988 om en ung mans vänskap till sin fars gamla läkardocka, så det är ingen sexdocka, eller, det är iaf inte meningen att vara det, men vissa verkar tycka annorlunda. Anser dock att denna passar in rätt så bra på temat ändå, och så är det ju trevligt med en manlig docka, lite för jämstäldhetens skull, och för att filmen är så förbaskat charmig. 3 av 5 är betyget!
V
axdockanDenna svenska gamla höjdarrulle är en liten bortglömd pärla med ingen mindre än Per Oscarsson som brillierar i huvudrollen som förvirrade stackars Lundgren, en man som i sin ensamhet riktar sin kärlek och omtanke mot en skyltdocka han stulit då han gått nattvakt. Trots att ett visst obehag ofta infinner sig då galenskapen hos Lundgren blir lite väl påtaglig så tycker man ändå förbaskat synd om honom, och man vill bara ge honom en kram. 4 av 5 kramar för att vara exakt. Detta är riktigt bra och favoriten på denna lilla temalista.
Skyltdockan. Året är 1987, och det är 80-tal så det ryker om det i nästa film där härlige ack så charmige James Spader är med, men tyvärr så får vi nöja oss med McCarthy i huvudrollen. Han spelar Switcher, en kille som bygger en skyltdocka/mannekängdocka som kommer till liv. Ja, det är 80komedi denna gången och inget svenskt gammalt välspelat drama, men helt ok ändå. Underhållande och inte utan att man kan bli lite nostalgisk. 3 av 5 är betyget.
Love ObjectUnder modernare tid så kanske inte skyltdockan är det vanligaste valet då män sökt kvinligt livlöst sällskap (eller vad vet jag egentligen om det?), nej då vänder man sig kanske främst till ett företag som gör dig en verklighetstrogen sexdocka, av hårdplast eller en sådan där uppblåsbar, eller något annat tåligt material och skepnad. I Love Object från 2003 så stöter vi på en man (spelad av Desmond Harrington, numera känd från Dexter) som pga sin blyghet när det kommer till det kvinnliga könet köper hem en verklighetstrogen plastdocka. När han senare tar mod till sig att närma sig en riktig kvinna, som jobbar på hans jobb, och de börjar datea, så blir dockan avundsjuk. Självklart är dockan inte levande på riktigt, utan Desmond spelar en spritt språngande galning försås.
Tyvärr är detta inte sådär jättebra trots en hel del fina kvalitéer. 2 av 5
Lars and the Real GirlDär skyltdockan var en 80-talskomedi, så är Lars and the Real Girl från 2007 mer av en modern feel good-film. Lars (vars karaktär har svenskt påbrå) har precis som föregående lite problem med att våga ta kontakt med verkliga kvinnor och gör en docka till hans nya kärlek istället. Som tur är gör detta honom inte till en mordisk galning utan en rätt söt patetisk figur som har hela det lilla samhällets stöd bakom sig när det kommer till hans val av flickvän. Lars spelas av Ryan Gosling, som gör ett bra jobb även i denna film. Han lär väl skjuta i höjden nu från förra årets succé med Drive menar jag. Stabil och mysig men lämnar mer att önska. 3 av 5
Air DollIbland i dessa filmer så kommer ju dockorna till liv på riktigt, som i Skyltdockan och i denna Japanska film från 2009. (Citerar mig själv från filmtipset.se) .
Känns som man har sett det förut, blåst, naiv och timid japansk eller sydkoreansk flicka möter den hårda tragiska, men också vackra, verkligheten. Sedan får man inte glömma att ha med de totalt osexigaste sexscenerna också för att göra det hela komplett... Men det är klart att det fungerar även denna gång. Vackert foto, söt flicka och lågmält mysberättande med massor av allvar gör att denna film når upp till en trea. 3 av 5
PinÄnnu en film där man känner igen någon från seriernas värld, för även fast jag sett Terry O'Quinn i filmer förut (fina Blint Raseri med Rutger Hauer bl.a) så är han väl för de flesta mer känd för rollen som John Locke i LOST. Hur som helst så handlar Pin från 1988 om en ung mans vänskap till sin fars gamla läkardocka, så det är ingen sexdocka, eller, det är iaf inte meningen att vara det, men vissa verkar tycka annorlunda. Anser dock att denna passar in rätt så bra på temat ändå, och så är det ju trevligt med en manlig docka, lite för jämstäldhetens skull, och för att filmen är så förbaskat charmig. 3 av 5 är betyget!
Drive (2011)
Jag har aldrig riktigt gillat gangsterfilmer/maffiafilmer (med undantag för Gudfadern då förstås) pga att de nästan alltid kräver att man tycker det är lite häftigt med gangsters. Jag ser dem oftast som störtlöjliga psykopater och tycker det finns trevligare hjältar, anti-hjältar och ondingar på film att se upp till och beundra. Med detta sagt så såg jag den kritikerrosade Drive från 2011 nu i dagarna med Nicolas Winding Refn bakom kameran. Skall härmed skriva lite av vad man har att vänta sig av denna film:Filmen börjar med en scen där huvudkaraktären, den namnlöse "föraren" (driver), agerar just förare åt ett par rånare som vill ta sig från brottsplatsen på bästa möjliga sätt. Vår förare är nämligen professionell stuntman och racingförare och är hur bra som helst, och med en anonym upptrimmad bil och en polisradio så lurar han bort polis efter polis.
Väl hemma igen så märker vi snart att det kommer vara en kvinna med i bilden, hans granne närmare bestämt vid namn Irene, som med sin son är gräsänkling då hennes man sitter i fängelse. Scenerna dem emellan är fåordiga men talande och visst märker man att någonting är på G. Men precis då det är påväg att hetta till så kommer hennes man tillbaks från fängelset. Han verkar vara en rätt så ok snubbe och fattar även han tycke för "föraren" och söker hans hjälp när det kommer till ett rån han måste utföra för att betala en skuld från fängelset till några hårdföra gangstrar. För att skydda kvinnan föraren är förälskad i (hans granne Irene alltså) och hennes son, så går han med på det hela. Men det skulle han aldrig gjort...
Detta låter som en rätt simpel och vanlig handling, men filmen är långt ifrån simpel och vanlig. Tvärtom så bjuds vi på stundtals magisk och oerhört stämningsfull berättarteknik med karaktärer med ett ordentligt djup. Actionscenerna är sådär härligt äckelråa, och man bryr sig faktiskt om hur det hela kommer sluta, och det finns faktiskt ett beundransvärt överraskningsmoment i slutet som man inte är van att se, vilket jag kommer spoilra längst ner så ni kan undvika det om ni inte sett filmen.
Det negativa med filmen är dock först och främst det jag nämnt i början av recensionen. Jag tror dock med ganska stor säkerhet att det inte alls är meningen att gangstrarna skall vara "coola killar" i så stor utsträcning som i många andra liknande filmer. Drive är mer mångbottnad än så, och när vår "förare" spårar ur från blyga/timida justa killen till en hänsynslös mördarmaskin med en hel del övervåld i sig, så dalar ens sympatier avsevärt (mer i spoilern längst ned).
Sedan har den visst problem med castingen. För visst David Cranston är väl trevlig, men har man sett honom i Malcom in the middle, så har han ju liksom noll trovärdighet i en sådan här film. Och missförstå mig rätt (jag diggar fakiskt honom), det finns en anledning till varför Ron Perlman har spelat i B-filmer de senaste 30åren. Att han är med rimmar dock väl med valet av musik (vilken jag gillar) som är minst sagt 80-talsinfluerad.
Sedan så är slutet urbota dumt.
Med allt detta sagt så får Drive en mycket stark trea av mig. 3 racingbilar av 5 möjliga helt enkelt.
Spoiler: En härlig fin och kul grej med denna är att "förarens" kärlek, grannen Irene, ändamålet för filmens romantiska element slutar "olyckligt". Efter att Irene får ta del av hans övervåld på en gangster i en hiss, så väljer hon att ta avstånd från honom. Och i slutet slår man fast detta genom att hon väljer att inte knacka på hans dörr. Kanske visste vår förare detta då han kysste henne sekunderna innan han tog tag i gangstern som stod bredvid dem i hissen, genom att stampa på hans huvud en sisådär 20ggr när han redan låg ner. En psykopat med lite insikt är dock ovanligt.
D - 4
The Day the Earth Stood Still
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
D - 4
The Day the Earth Stood Still
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
D - 4
The Day the Earth Stood Still
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
Regissör: Robert Wise
Utgivningsår: 1951
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Sci-fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 3 / 5
Ett rymdskepp landar i Washington DC. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter. (från filmtipset.se)
Mycket trevligare än remaken från 2008 och som klassiker så håller den måttet trots att den lämnar mycket att önska. Filmen går också under namnet Mannen från Mars i Sverige.
M - 1
METROPOLIS 
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
M - 1
METROPOLIS
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
M - 1
METROPOLIS
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
Regissör: Fritz Lang
Utgivningsår: 1927
Längd: 153min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Sci-Fi
På bloggen: Robotar, Androider och Cyborgs i film pre 80-tal
Betyg: 4 / 5
Filmen utspelar sig i ett futuristiskt år 2026 och den skildrar ett samhälle där klasskillnaderna, bokstavligen, är avgrundsdjupa. Arbetarna lever under jorden i enorma bergsrum och marscheras i raka led till hissar som för dem till fabriken. Härskarna däremot lever i lyx i gigantiska skyskrapor. Världsstaden styrs av storkapitalisten Johhan Fredersen som övervakar och dirigerar arbetet på fabriken på en tv-skärm. Hans idealistiske son Freder är förälskad i den helgonliknande arbetarflickan Maria, och det är endast hennes godhet som håller tillbaka ett uppror. Men en galen, ondskefull uppfinnare, Rotwang, skapar en ond kopia av henne, en robot som agiterar för revolt, kaos och förstörelse.
Obs! Olika utgåvor är av högst olika kvalitet. Den restaurerade skiljer sig väsentligt från övriga. (från filmtipset.se)
U - 1
UTFLYKT I DET RÖDA / Week End
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
W - 3
Water for Elephants
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
W - 3
Water for Elephants
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
W - 3
Water for Elephants
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
W - 3
Water for Elephants
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
Regissör: Francis Lawrence
Utgivningsår: 2011
Längd: 120
Urspungsland: USA
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Recension
Betyg: 1 / 5
Urusel sliskig amerikansk "romantisk" smörja. (Läs mer på länken ovan)
E - 1
EASY A
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
E - 1
EASY A
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
E - 1
EASY A
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
Regissör: Will Gluck
Utgivningsår: 2010
Längd: 92min
Urspungsland: USA
Genre: Komedi
På bloggen: Recension av Easy A
Betyg: 3 / 5
En helt vanlig ovanlig high school-film av det bättre slaget. Recenserad på bloggen.
J - 1
JUST BEFORE DAWN
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
J - 1
JUST BEFORE DAWN
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
J - 1
JUST BEFORE DAWN
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
J - 1
JUST BEFORE DAWN
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Jeff Lieberman
Utgivningsår: 1981
Längd: 90min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 4 / 5
tt gäng 20-åringar åker med bil upp i bergen för att campa, men vägen tar slut och de tvingas fortsätta till fots. De slår läger, men de är inte ensamma... (Läs mer på temalänken ovan)
A - 2
ASTERIX 12 STORDÅD / Les douze travaux d´Asterix
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
W- 2
WRONG TURN
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
W - 2
WRONG TURN
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
W - 2
WRONG TURN
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
W - 2
WRONG TURN
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Rob Schmidt
Utgivningsår: 2003
Längd: 84min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Thriller
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 2 / 5
Sex ungdomar fastnar i West Virginias skogar där folk försvinner under mystiska omständigheter. Snart blir deras grupp allt mindre och desperationen att komma därifrån stiger. (Läs mer på temalänken ovan)
H - 1
THE HILLS HAVE EYES (1977)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
H - 1
THE HILLS HAVE EYES (1977)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
H - 1
THE HILLS HAVE EYES (1977)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
H - 1
THE HILLS HAVE EYES (1977)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
Regissör: Wes Craven
Utgivningsår: 1977
Längd: 89min
Urspungsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
På bloggen: 3 filmer på temat inavlade mordiska galningar
Betyg: 3 / 5
En familj på semester blir dödade av människoätande mutanter. (Läs mer på temalänken ovan)
A - 4
A Tale of two Sisters / Janghwa Hongryeon
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
A - 4
A Tale of two Sisters / Janghwa Hongryeon
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
A - 4
A Tale of two Sisters / Janghwa Hongryeon
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
A - 4
A Tale of two Sisters / Janghwa Hongryeon
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
A - 4
A Tale of two Sisters / Janghwa Hongryeon
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
Regissör: Kim Ji-Woon
Utgivningsår: 2003
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Skräck, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4/ 5
Två systrar kommer hem efter en till synes lång bortvaro. Deras pappa är märkligt kylig och deras styvmor ja, hon är bara märklig. Och märkligare skall det bli... Trots en rätt så väntad twist en spännande och småläskig sydkoreansk rysar-succé.
I - 2
I'm a Cyborg, but that's OK / Saibogujiman kwenchana
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
I - 2
I'm a Cyborg, but that's OK / Saibogujiman kwenchana
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
I - 2
I'm a Cyborg, but that's OK / Saibogujiman kwenchana
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
I - 2
I'm a Cyborg, but that's OK / Saibogujiman kwenchana
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
I - 2
I'm a Cyborg, but that's OK / Saibogujiman kwenchana
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
Regissör: Park Chan-wook
Utgivningsår: 2006
Längd: 105min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Knasigt, snyggt och mysigt. Park Chan-wook är alltid att lita på.
D - 3
DAISY
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
D - 3
DAISY
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
D - 3
DAISY
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
D - 3
DAISY
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
Regissör: Andrew Lau Wai-keung
Utgivningsår: 2006
Längd: 110min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
(citerar mig själv lite sedan tidigare) Hjärtskärande. Synd bara med det riktigt mjäkiga slutet som de "spetasade till" med något av det fånigaste ledmotivet jag någonsin hört. Annars så är asiatisk romantiskt slisk nästan det enda slisk jag tål och faktiskt också gillar, därav det höga betyget.
L - 1
LADY VENGEANCE / Chinjeolhan Geumjasshi
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
L - 1
LADY VENGEANCE / Chinjeolhan Geumjasshi
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
L - 1
LADY VENGEANCE / Chinjeolhan Geumjasshi
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
L - 1
LADY VENGEANCE / Chinjeolhan Geumjasshi
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
Regissör: Park Chan-Wook
Utgivningsår: 2005
Längd: 112
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
En kvinna vid namn Geum-ja tar ut sin hämnd på de som lurat henne att ta skulden för mordet på ett barn. En vacker och våldsam historia med härligt utdraget slut.
I - 1
ISLE - FRUKTANS Ö / Seom
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
I - 1
ISLE - FRUKTANS Ö / Seom
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
I - 1
ISLE - FRUKTANS Ö / Seom
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
I - 1
ISLE - FRUKTANS Ö / Seom
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
Regissör: Kim Ki-duk
Utgivningsår: 2000
Längd: 86min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 4 / 5
Om du när du ser de små husen på flottarna i vattnet undrar vart de går på toaletten, så kommer denna film inte hålla dig nyfiken länge... För övrigt en spännande och rå historia.
A - 3
AUDITION / Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
A - 3
AUDITION / Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
A - 3
AUDITION / Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
A - 3
AUDITION / Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
A - 3
AUDITION / Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
Regissör: Takashi Miike
Utgivningsår: 1999
Längd: 115min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
På bloggen: Tema: Sydkoeransk Film
Betyg: 4 / 5
Om Filmen: En blyg, medelålders änkling, Aoyoma, försöker hitta en ny kvinna genom att anordna en fejkad audition för en påhittad film. Han faller för den tystlåtna och förföriska Asami, en före detta ballerina med ett dunkelt förflutet.
Den film som gjorde att Takashi Miike nådde ut i världen, på riktigt.
T - 2
TALE OF CINEMA / Geuk jang jeon
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
T - 2
TALE OF CINEMA / Geuk jang jeon
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
T - 2
TALE OF CINEMA / Geuk jang jeon
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
T - 2
TALE OF CINEMA / Geuk jang jeon
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2005
Längd: 89min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
En film om ett par som bestämmer sig för att ta självmord tillsammans. Trots detta en rätt så upplyftande film som är hur vacker som helst.
W - 1
WOMAN ON THE BEACH / Haebyonui Yoin
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
W - 1
WOMAN ON THE BEACH / Haebyonui Yoin
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
W - 1
WOMAN ON THE BEACH / Haebyonui Yoin
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
W - 1
WOMAN ON THE BEACH / Haebyonui Yoin
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
Regissör: Hong Sang-Soo
Utgivningsår: 2006
Längd: 127min
Urspungsland: Sydkorea
Genre: Drama, Komedi, Romantik
På bloggen: Tema: Sydkoreansk Film
Betyg: 5 / 5
Lågmält och minst sagt mysigt "triangeldrama". Kalasbra!
U - 1
UTFLYKT I DET RÖDA / Week End
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
U - 1
UTFLYKT I DET RÖDA / Week End
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
U - 1
UTFLYKT I DET RÖDA / Week End
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
Regissör: Jean-Luc Godard
Utgivningsår: 1967
Längd: 100min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Drama, Komedi
På bloggen: Recension
Betyg: 5 / 5
Ett av många Godard-mästerverk och kanske världens bästa roadmovie. Läs mer i recensionen.
P - 2
PERFECT BLUE 
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
S - 2
SITA SINGS THE BLUES
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
S - 1
SOUTH PARK: IMAGINATIONLAND
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
F - 1
FLYKTEN MOT FRIHET / The Plague Dogs
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
F - 2
FANTASTIC PLANET / La Plànete Sauvage
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
T - 1
TRION FRÅN BELLEVILLE / Les Triplettes de Belleville
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
N - 2
NOROI 
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
N - 2
NOROI
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
N - 2
NOROI
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
Regissör: Koji Shiraishi
Utgivningsår: 2005
Längd: 115
Urspungsland: Japan
Genre: Skräck
På bloggen: Recension av Noroi
(och skräckfilmsdravel)
Betyg: 3 / 5
Riktigt bra Japansk skräckis som även passar den som tror sig fått nog av asiatiska rysare.
N - 1
Nosferatu (1922) / Nosferatu, eine Symphony des Gruens
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
N - 1
Nosferatu (1922) / Nosferatu, eine Symphony des Gruens
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
N - 1
Nosferatu (1922) / Nosferatu, eine Symphony des Gruens
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
Regissör: F W Murnau
Utgivningsår: 1922
Längd: 94min
Urspungsland: Tyskland
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Äldst är inte alltid bäst, men detta är långt ifrån dåligt. Myspys Dracula-film.
D - 2
Dracula (1931)
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
D - 2
Dracula (1931)
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
D - 2
Dracula (1931)
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
Regissör: Tod Browning
Utgivningsår: 1931
Längd: 75min
Urspungsland: USA
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Den klassiska Dracula-filmen med Bela Lugosi i huvudrollen
B - 2
Blood for Dracula
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
B - 2
Blood for Dracula
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
B - 2
Blood for Dracula
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
B - 2
Blood for Dracula
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
Regissör: Antonio Margheriti, Paul Morissey
Utgivningsår: 1974
Längd: 103
Urspungsland: Italien, Frankrike
Genre: Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
En lite annorlunda Dracula gestaltad av ingen annan än Udo Kier. Självklart blir det succé!
B - 1
Bram Stoker's Dracula
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
B - 1
Bram Stoker's Dracula
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
B - 1
Bram Stoker's Dracula
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
B - 1
Bram Stoker's Dracula
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
Regissör: Francis Ford Coppola
Utgivningsår: 1992
Längd: 130
Urspungsland: USA
Genre: Skräck, Romantik
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 3 / 5
Något överskattad men fyller sin funktion.
D - 1
Dracula: Pages from a Virgin's Diary
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
D - 1
Dracula: Pages from a Virgin's Diary
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
D - 1
Dracula: Pages from a Virgin's Diary
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
D - 1
Dracula: Pages from a Virgin's Diary
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
Regissör: Guy Maddin
Utgivningsår: 2002
Längd: 73min
Urspungsland: Kanada
Genre: Musikal, Skräck
På bloggen: Allas vår Drakulla
Betyg: 4 / 5
Drakulla som balett med en Guy Maddin bakom kameran, kan inte bli annat än nästan perfekt.
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap.
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap.
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
A - 1
ANGELS EGG / Tenshi no Tamago
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
A - 1
ANGELS EGG / Tenshi no Tamago
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
A - 1
ANGELS EGG / Tenshi no Tamago
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
P - 2
PERFECT BLUE
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
P - 2
PERFECT BLUE
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
P - 2
PERFECT BLUE
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
Regissör: Satoshi Kon
Utgivningsår: 1998
Längd: 75min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Thriller
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Japan goes klassisk 90-talsthriller, och det fungerar alldeles utmärkt. Tät och spännande.
S - 2
SITA SINGS THE BLUES
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
S - 2
SITA SINGS THE BLUES
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
S - 2
SITA SINGS THE BLUES
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
F - 1
FLYKTEN MOT FRIHET / The Plague DogsRegissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
F - 1
FLYKTEN MOT FRIHET / The Plague Dogs
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
S - 1
SOUTH PARK: IMAGINATIONLAND
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
S - 1
SOUTH PARK: IMAGINATIONLAND
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
F - 2
FANTASTIC PLANET / La Plànete Sauvage
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
F - 2
FANTASTIC PLANET / La Plànete Sauvage
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
A - 2
ASTERIX 12 STORDÅD / Les douze travaux d´Asterix
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
A - 2
ASTERIX 12 STORDÅD / Les douze travaux d´Asterix
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
T - 1
TRION FRÅN BELLEVILLE / Les Triplettes de Belleville
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
T - 1
TRION FRÅN BELLEVILLE / Les Triplettes de Belleville
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motnjudande).
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motnjudande).
F - 2
FANTASTIC PLANET / La Plànete Sauvage
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
Regissör: René Laloux
Utgivningsår: 1973
Längd: 72min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Sci-fi
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Fantasifull, snygg och spännande. En klar favoitfilm.
P - 1
PRINCESS MONONOKE / Mononoke Hime
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
Regissör: Hayao Miyazaki
Utgivningsår: 1997
Längd: 134min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerad, Äventyr, Fantasy
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
Min favorit bland Miyazaki-filmerna. Häftig tjej, vackra miljöer och fint budskap
A - 1
ANGELS EGG / Tenshi no Tamago
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
Regissör: Mamoru Oshii
Utgivningsår: 1985
Längd: 71min
Urspungsland: Japan
Genre: Animerat, Sci-Fi, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 3 - Japan
Betyg: 4 / 5
En vacker film för dig som gillar symbolik.
S - 2
SITA SINGS THE BLUES
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
Regissör: Nina Paley
Utgivningsår: 2008
Längd: 82min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Musikal, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Kul, lärorik och snygg i all sin enkelhet.
F - 1
FLYKTEN MOT FRIHET / The Plague Dogs
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
Regissör: Martin Rosen
Utgivningsår: 1982
Längd: 103min
Urspungsland: USA
Genre: Animerad, Drama
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 5 / 5
En ovanligt allvarsam historia för att handla om två hundar, baserad på en novell som bär samma namn.
S - 1
SOUTH PARK: IMAGINATIONLAND
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
Regissör: Trey Parker
Utgivningsår: 2008
Längd: 68min
Urspungsland: USA
Genre: Animerat, Komedi
På bloggen: Sevärd animerad film del 2 - USA
Betyg: 4 / 5
Självklart jätteroligt och ett måste för varje South Park-fan.
A - 2
ASTERIX 12 STORDÅD / Les douze travaux d´Asterix
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
Regissör: René Goscinny, Albert Uderzo, Pierre Watrin
Utgivningsår: 1976
Längd: 82min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerad, Komedi, Äventyr
På bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 4 / 5
Favorit både som liten och stor. Den bästa Asterix-filmen.
T - 1
TRION FRÅN BELLEVILLE / Les Triplettes de Belleville
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
Regissör: Sylvian Chomet
Utgivningsår: 2003
Längd: 80min
Urspungsland: Frankrike
Genre: Animerat, Komedi
På Bloggen: Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Betyg: 5 / 5
Tokbra fransk familjefilm. Aldrig har cykling varit så underhållande (och motbjudande).
Välkommen till en helt ny Filmblogg!
Hej därute i filmstugorna! Från och med idag (8/3 2012) så kommer det husera en filmblogg här. Jag har suttit nu och klipp och klistrat in mina gamla filminlägg här från den lite äldre bredare mammabloggen jag är stolt innehavare till. Jag kände dock att det var dags att mitt filmintresse fick en egen spelplats här.
Allt som nu är publiocerat är så i flera olika "Filmkategorier", och fler kategorier kommer att tillkomma. Kommer t.ex publicera lite kortfilmer, skriva lite om skådisar, lite smått om vilka filmer jag sett den sista tiden och varje "veckans filmtips" kommer att få en egen plats i kategori-raden" inom kort.
Till kategorierna "Ursprungsland - ..." och de olika genrena så kommer jag försöka få med alla filmer som skrivits om på något snitsigt sätt, även de som är bland andra nationaliteter i listorna. Så inom sinom tid så skall allt finnas på korrekt plats, men tills dess så får ni stå ut med lite oreda.
Skall också försöka att hinna med att fixa de gamla inläggen så alla ser snygga och prydliga ut. Nu är det lite sisådär med den saken på sina håll.
Sådär! Det var allt för denna gången. Kommentera gärna om ni har några åsikter om det som är skrivet eller om det som borde skrivas... Glutta väl!
Allt som nu är publiocerat är så i flera olika "Filmkategorier", och fler kategorier kommer att tillkomma. Kommer t.ex publicera lite kortfilmer, skriva lite om skådisar, lite smått om vilka filmer jag sett den sista tiden och varje "veckans filmtips" kommer att få en egen plats i kategori-raden" inom kort.
Till kategorierna "Ursprungsland - ..." och de olika genrena så kommer jag försöka få med alla filmer som skrivits om på något snitsigt sätt, även de som är bland andra nationaliteter i listorna. Så inom sinom tid så skall allt finnas på korrekt plats, men tills dess så får ni stå ut med lite oreda.
Skall också försöka att hinna med att fixa de gamla inläggen så alla ser snygga och prydliga ut. Nu är det lite sisådär med den saken på sina håll.
Sådär! Det var allt för denna gången. Kommentera gärna om ni har några åsikter om det som är skrivet eller om det som borde skrivas... Glutta väl!
A Brand New Life (Yeohaengja)
Dags för e
n filmrecension igen, och denna gången så har jag bestämt mig för att filmen A Brand New Life (Yeohaengja) från 2009, skall få lite plats på bloggen. Detta är skådespelerskan Ounie Lecomtes regissörsdebut (förutom en kortfilm) och hon har även skrivit manus. Filmen är sydkoreansk (med franskt sammarbete), och genrén är drama. Handlingen är som följer:
Året är 1975 och den lilla flickan Jin-hee lämnas på ett katolskt barnhem, då hennes pappa önskar henne ett bättre liv genom att bli adopterad av någon annan (eller det är iaf den historian hon får höra, men det känns mer som om hennes styvmor har haft ett finger med i spelet av andra anledningar). Jin-hee vägrar dock hoppas på att hennes pappa skall komma och hämta henne igen. Hon känner sig utanför på barnhemmet pga detta, att hon är den enda som inte vill bli adopterad, men efter ett tag blir hon vän med en lite äldre tjej på 11år vid namn Sook-hee, som gör allt hon kan för att föräldrarkandidaterna skall välja just henne.
Kan börja med att säga att detta inte är en historia om en flicka på ett hemskt barnhem. Nej, här verkar det som om Lecomte har känt att det är intressant och sorgligt nog att barn skall behöva känna sig oönskade på det här sättet som skildras. Och visst är det sorgligt, men kanske inte så gripande som man hade hoppats, men det återkommer jag till lite senare.
A Brand New Life börjar fantastiskt bra. Vi får följa Jin-hee när hon med sin pappa köper nya fina kläder och beger sig ut på en resa där ändhållplatsen verkar vara en plats dit Jin-hee vill. Hon berättar för sin pappa hur mycket hon älskar honom och hon är lycklig, för hon vet inte än vad som komma skall. Pappan är dock kall. Vi får aldrig riktigt se hans ansikte, och kameran är ständigt riktad mot Jin-hee. Först när de kommit fram till barnhemmet så förstår flickan att hennes pappa har tänkt lämna henne, och först då får vi också se pappans sorgsna ansikte. Väldigt skickligt, rent hantverksmässigt skulle jag vilja säga, och jag förstår på en gång att det inte är något ploj jag kommer att få se.
Filmen fortsätter i lugnt tempo medan vi följer Jin-hee under hennes barnhemsvistelse, ett barnhem som är ovanligt (för att vara film) trevligt. Inga stränga nunnor och väldigt mild form av mobbning. Här har man helt enkelt lagt fokus kring känslan av att inte vara önskad, kring vänskap och om att kunna släppa taget och gå vidare med sitt liv. En rak, vacker, sorglig och lågmäld historia som trots att den utspelar sig i en tämligen grå miljö ändå ingjuter hopp hos den som tittar.
En stor eloge till Ounie Lecomte som väljer att skildra en sådan här historia, som i mångt och mycket är ett porträtt av ett deprimerat barn (Jin-hee). Och så även en eloge till barnskådespeleriet i denna film.
Med allt detta positiva sagt så kommer betyget ändå inte bli skyhögt. Känner att man inte tryckt ner känslopedalen ordentligt, och jag tappar faktiskt stundtals intresse. Man har nämligen inte något jättevackert foto att vila ögonen på under de långsammaste partierna, och jag känner också att kemin mellan Jin-hee och Sook-he inte riktigt finns där. Trots detta så tycker jag det är en jättefin långfilmsdebut, och jag ser fram emot att se mer av Ounie Lecomte i framtiden. Väl godkänt!
n filmrecension igen, och denna gången så har jag bestämt mig för att filmen A Brand New Life (Yeohaengja) från 2009, skall få lite plats på bloggen. Detta är skådespelerskan Ounie Lecomtes regissörsdebut (förutom en kortfilm) och hon har även skrivit manus. Filmen är sydkoreansk (med franskt sammarbete), och genrén är drama. Handlingen är som följer:Året är 1975 och den lilla flickan Jin-hee lämnas på ett katolskt barnhem, då hennes pappa önskar henne ett bättre liv genom att bli adopterad av någon annan (eller det är iaf den historian hon får höra, men det känns mer som om hennes styvmor har haft ett finger med i spelet av andra anledningar). Jin-hee vägrar dock hoppas på att hennes pappa skall komma och hämta henne igen. Hon känner sig utanför på barnhemmet pga detta, att hon är den enda som inte vill bli adopterad, men efter ett tag blir hon vän med en lite äldre tjej på 11år vid namn Sook-hee, som gör allt hon kan för att föräldrarkandidaterna skall välja just henne.
Kan börja med att säga att detta inte är en historia om en flicka på ett hemskt barnhem. Nej, här verkar det som om Lecomte har känt att det är intressant och sorgligt nog att barn skall behöva känna sig oönskade på det här sättet som skildras. Och visst är det sorgligt, men kanske inte så gripande som man hade hoppats, men det återkommer jag till lite senare.
A Brand New Life börjar fantastiskt bra. Vi får följa Jin-hee när hon med sin pappa köper nya fina kläder och beger sig ut på en resa där ändhållplatsen verkar vara en plats dit Jin-hee vill. Hon berättar för sin pappa hur mycket hon älskar honom och hon är lycklig, för hon vet inte än vad som komma skall. Pappan är dock kall. Vi får aldrig riktigt se hans ansikte, och kameran är ständigt riktad mot Jin-hee. Först när de kommit fram till barnhemmet så förstår flickan att hennes pappa har tänkt lämna henne, och först då får vi också se pappans sorgsna ansikte. Väldigt skickligt, rent hantverksmässigt skulle jag vilja säga, och jag förstår på en gång att det inte är något ploj jag kommer att få se.
Filmen fortsätter i lugnt tempo medan vi följer Jin-hee under hennes barnhemsvistelse, ett barnhem som är ovanligt (för att vara film) trevligt. Inga stränga nunnor och väldigt mild form av mobbning. Här har man helt enkelt lagt fokus kring känslan av att inte vara önskad, kring vänskap och om att kunna släppa taget och gå vidare med sitt liv. En rak, vacker, sorglig och lågmäld historia som trots att den utspelar sig i en tämligen grå miljö ändå ingjuter hopp hos den som tittar.
En stor eloge till Ounie Lecomte som väljer att skildra en sådan här historia, som i mångt och mycket är ett porträtt av ett deprimerat barn (Jin-hee). Och så även en eloge till barnskådespeleriet i denna film.
Med allt detta positiva sagt så kommer betyget ändå inte bli skyhögt. Känner att man inte tryckt ner känslopedalen ordentligt, och jag tappar faktiskt stundtals intresse. Man har nämligen inte något jättevackert foto att vila ögonen på under de långsammaste partierna, och jag känner också att kemin mellan Jin-hee och Sook-he inte riktigt finns där. Trots detta så tycker jag det är en jättefin långfilmsdebut, och jag ser fram emot att se mer av Ounie Lecomte i framtiden. Väl godkänt!
J'irai comme un cheval fou / Jag ska löpa som en galen häst
Kände at
t det var dags för en recension av en riktigt bra film igen. Denna gången faller lotten på en av mina absoluta favoritfilmer J'irai comme un cheval fou eller Jag ska löpa som en galen häst (som den så fint heter på svenska) från 1973. Regissören är ingen mindre än knashärlige Fernando Arrabal, som tyvärr bara gjort sju långfilmer, men desto fler teateruppsättningar. Handlingen i Jag skall löpa som en galen häst är som följer:
Huvudpersonen Aden är misstänkt för mordet på sin egen mor. Under flykt från polisen söker han sig till öknen, där stöter han på en besynnerlig kortvuxen man vid namn Marvel. Aden imponeras över dennes kontakt med naturen och övertalar denne att följa med in till storstaden.
Som om inte detta vore nog så är filmen en guldgruva om du är en sådan som vill sitta och tolka, hitta symbolik och mening bland allt märkligt som sker bland all surrealism. Vi har nämligen (som tidigare nämnts) det här med civilisationskritiken, som är lätt att urskilja bara från filmens handling. Likaså så finns tydliga syftningar till det gamla populära oidipuskomplexet. Man kan heller inte låta bli att uppmärksamma flörtandet med kristen symbolik och direkta kopplingar till Jesus och paradiset bl.a. Sedan får vi inte glömma homoerotiken. Härligt värre!
Ni märker att jag inte har någonting dåligt att skriva om filmen. Samtidigt så skall man vara införstådd på att detta knappast är en film för alla, men det känner man nog av lite själv. Men härifrån så blir det 5 dyngbaggar av 5 möjliga!
Känner också att det är befogat att bifoga ett litet klipp från filmen- Känner nämligen att jag brister i min förmåga att beskriva filmen, och jag tycker att klippet ger en ganska bra inblick i vad man kan vänta sig.
Black Death (2010)
N
u är det dags för filmrecension igen! Har (bl.a) sett Black Death från 2010, sedan senast. En film som jag tyckte verkade ganska lovande. En skitig och mörk film (sas det) på temat "Digerdöden" tackar man ju inte nej till i första taget. Handlingen är som följer:Vi får följa en ung munk vid namn Osmund, som i dras mellan att följa Gud i sitt kloster eller fly digerdöden tillsammans med en ung kvinna som han är förälskad i. När ett gäng män som är på uppdrag i biskopens namn söker en munk, en Guds man som kan guida dem till en by där det ryktas om att finnas en nekromant, så tar Osmund tillfället i akt och erbjuder dem sin hjälp. Den unge munken vet dock inte riktigt vad han gett sig in på, och hans tro kommer att testas mer än en gång...
Regissören till Black Death, Christopher Smith, ligger bakom en skräckis från 2004 vid namn Creep, en film som faktiskt klarade sig mycket på att man faktiskt lyckades bygga upp en rätt så härligt obehaglig stämning, där nere i tunnelbanan. När Smith i den här filmen försöker bygga upp samma desperata stämning så misslyckas han någonstans, enligt mig. Jag ser liksom precis vilken värld han försökt att skapa med all smuts, sjukdom och färglöshet, men jag känner det inte alls. Jag vet inte om det var för att han kände själv att han inte lyckats bra nog som han kände sig tvungen att spä på det hela med skakigt kameraarbete. Som om det skulle få det hela att kännas mer äkta, när varken skådespeleri, kostym och omgivningarna hjälpte den illusionen på traven. Det hela kändes helt enkelt inte realistiskt. Kändes mer som ett gäng äckelkänsliga lajvare hade slängt ihop en film om digerdöden.
Nu tycker jag faktiskt inte att allt var dåligt med den. Tycker t.ex att manuset håller, och jag bryr mig faktiskt om hur det hela slutar. Men sedan är det så taffligt gjort att det hela är på gränsen till B-film. Slowmotion-sekvenserna fick mig t.ex att vilja spy mer än de dåligt sminkade pestsjuka människorna, och var klippkillen full? Och vad var grejen med den skakiga kameran som sagt?! Totalt opassande och tillförde ingenting till filmen.
Blir betyget en etta då? Nej, här är jag snäll och delar ut en tvåa för ett gott försök till film. Kan dock meddela att jag sett en solkar etta vid namn Sucker Punch från 2011. Har mycket att säga om den också, men har skrivit nog elaka saker om den redan...
Till Black Death blir det alltså 2 bölder av 5 möjliga.
(pst, titta vilken Klaus Kinski i Aguirre - Guds vrede wannabe som var med också, bilden nedan)
Lånaren Arrietty / Kari-gurashi no Arietti
Jag är en sådan som älskar tecknad film trots min vuxna ålder, och försöker därmed se allt animerat som verkar sevärt. Lånaren Arrietty (Kari-gurashi no Arietti) från 2010 verkade vara just en sådan film, en film
helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.
Om Lånaren Arrietty:
Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.
Om Lånaren Arrietty:Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
Helt misslyckat är det ju dock inte, och filmen är väl helt ok egentligen. Men jag vet inte vad den skulle vara utan sina fina animationer. Sedan vet jag ju inte om detta kanske är något som faktiskt faller ett barn i smaken bättre än någon som är så gammal och övernitisk som jag. Hur som helst så sätter jag betyget 2 simpla teskedar av 5 möjliga.
Lipstick (Våldtäkten)
Tänkte jag skulle recensera en film jag såg igår då den verkar vara oförtjänt okänd. Lipstick (Våldtäkten) heter den och är från 1976. Tänker inte länka till någon sida som skriver om filmen då det är minst sagt spoilervarning på alla de beskrivningar jag läst, så jag bjuder på min egen:
En fotomo
dell vid namn Chris (Margaux Hemingway) och hennes lillasyster Kathy (Mariel Hemingway) lever tillsammans efter att deras föräldrar har dött i en bilolycka. Lillasystern Kathy tar med sin musiklärare Gordon (spelad av Chris Sarandon) till en fotosession med sin syster så han kan spela upp sin egenkomponerade elektroniska musik för henne då Kathy har lovordat den. Hon har dock inte tid att lyssna på musiken just då, utan bjuder över honom till henne vid ett senare tillfälle.
När Gordon en förmiddag är hemma hos systrarna så visar Chris ingen större uppskattning för Gordons musik. Detta i kombination med hans allmänt taskiga kvinnosyn gör så att denna, till synes fromme musikläraren, flippar totalt och våldtar henne. Kathy kommer hem från skolan precis i slutet av akten och bevittnar det hon från början tror är bara "vanligt sex", mellan hennes syster och musikläraren som hon är lite förälskad i. Chris förklarar tidigt för sin lillasyster att det hela rörde sig om våldtäkt, och hon tar Gordon hela vägen till domstol... Kanske blev lite rörigt och till synes lite för utförligt. Men då är andra plotar mer utförliga, läs inte dem som sagt.
Detta är som ni märker ett möjligt klassiskt "rape & revenge"-upplägg, och precis som sig bör så innehåller filmen en del jobbiga scener och en viss frustration infinner sig. Som ni också kanske har uppmärksammat så spelas systrarna av verkliga systrar, och trots stundvis bristfälligt skådespeleri från deras sida så är känslospelet från båda systrarna fenomenalt. Vet inte varför de inte lyckas leverera replikerna lika bra. Sedan så går inte Chris Sarandons rollprestation av för hackor heller, och på det stora hela så är filmen riktigt trovärdig. Kan vara den där lilla realismen som infinner sig när det är lite halvtafligt 70-tal också. Tycker också om touchen med den elektroniska smått galna musiken som Sarandons karaktär komponerar, och mer än gärna har som "soundtrack" när han gör sin illgärningar, gör sitt också. För Lipstick är faktiskt lite obehaglig och faktiskt riktigt bra.
Vad är då det negativa? Jo! I många scener så blir det på gränsen till fånigt. Vet inte hur jag skall beskriva känslan som infinner sig när det vankas rättegång t.ex. Kan vara en brist i manus, men det slängs med klyshor på ett onaturligt sätt och det hela känns ibland som en informationsfilm för skolungdomar. Trots detta så är det självklart alltid lite småspännande med amerikanska filmiska rättegångar där man kan förundras över all idioti. Men jag kan dock inte låta bli att irritera mig på detta samt det där med systrarnas bristfälliga förmåga att leverera repliker på ett snyggt sätt, så jag måste dra ner betyget något, från en möjlig fyra till en trea.
Betyget blir alltså 3 starkt röda läppstift av 5 möjliga.
En fotomo
dell vid namn Chris (Margaux Hemingway) och hennes lillasyster Kathy (Mariel Hemingway) lever tillsammans efter att deras föräldrar har dött i en bilolycka. Lillasystern Kathy tar med sin musiklärare Gordon (spelad av Chris Sarandon) till en fotosession med sin syster så han kan spela upp sin egenkomponerade elektroniska musik för henne då Kathy har lovordat den. Hon har dock inte tid att lyssna på musiken just då, utan bjuder över honom till henne vid ett senare tillfälle. När Gordon en förmiddag är hemma hos systrarna så visar Chris ingen större uppskattning för Gordons musik. Detta i kombination med hans allmänt taskiga kvinnosyn gör så att denna, till synes fromme musikläraren, flippar totalt och våldtar henne. Kathy kommer hem från skolan precis i slutet av akten och bevittnar det hon från början tror är bara "vanligt sex", mellan hennes syster och musikläraren som hon är lite förälskad i. Chris förklarar tidigt för sin lillasyster att det hela rörde sig om våldtäkt, och hon tar Gordon hela vägen till domstol... Kanske blev lite rörigt och till synes lite för utförligt. Men då är andra plotar mer utförliga, läs inte dem som sagt.
Detta är som ni märker ett möjligt klassiskt "rape & revenge"-upplägg, och precis som sig bör så innehåller filmen en del jobbiga scener och en viss frustration infinner sig. Som ni också kanske har uppmärksammat så spelas systrarna av verkliga systrar, och trots stundvis bristfälligt skådespeleri från deras sida så är känslospelet från båda systrarna fenomenalt. Vet inte varför de inte lyckas leverera replikerna lika bra. Sedan så går inte Chris Sarandons rollprestation av för hackor heller, och på det stora hela så är filmen riktigt trovärdig. Kan vara den där lilla realismen som infinner sig när det är lite halvtafligt 70-tal också. Tycker också om touchen med den elektroniska smått galna musiken som Sarandons karaktär komponerar, och mer än gärna har som "soundtrack" när han gör sin illgärningar, gör sitt också. För Lipstick är faktiskt lite obehaglig och faktiskt riktigt bra.
Vad är då det negativa? Jo! I många scener så blir det på gränsen till fånigt. Vet inte hur jag skall beskriva känslan som infinner sig när det vankas rättegång t.ex. Kan vara en brist i manus, men det slängs med klyshor på ett onaturligt sätt och det hela känns ibland som en informationsfilm för skolungdomar. Trots detta så är det självklart alltid lite småspännande med amerikanska filmiska rättegångar där man kan förundras över all idioti. Men jag kan dock inte låta bli att irritera mig på detta samt det där med systrarnas bristfälliga förmåga att leverera repliker på ett snyggt sätt, så jag måste dra ner betyget något, från en möjlig fyra till en trea.
Betyget blir alltså 3 starkt röda läppstift av 5 möjliga.
Funky Forest: The First Contact
Tog tag i att se Funky Forest: The First Contact (Naisu No Mori: The First Contact) från 2005, regisserad av ett helt gäng antagligen lite stukade japaner vid namn Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine och Shunichiro Miko. Hade nämligen stött på ett klipp från filmen för ett bra tag sedan (det som jag lagt upp nedan) och kände att det var en film jag var tvungen att se. Någon skrev detta om filmen: "watching Funky Forest a little like flipping between 5-6 channels at 3 in the morning", och det sammanfattar det hela ganska så bra. Men jag skall försöka ge er en bild av vad ni kan vänta er om ni bestämmer er för att se Funky Forest: The First Contact, trots att alla som har sett den verkar fatta nada.Vad är det mer vi får se då? Jo, vi får följa tre bröder som är impopulära bland kvinnor, en väldigt märkligs skolklass, tre kvinnor som berättar historier för varandra, en ung lärare och en föredetta elevs svängiga relation och mycket mer. Alla dessa historier skall tydligen höra ihop, men oftast verkar allt bara sammansatt på måfå. Varje historia och klipp är dock minst sagt underhållande, och man har knappt en tråkig minut. Allt är dock inte så bisarrt som youtube-klippet ovan får en att tro. Nej, det är oftast bara lite småknasigt på ett rätt så mysigt sätt. Överlag så skulle jag faktiskt vilja kalla Funky Forest för en feel good-film om något.
Funky Forest: The First Contact är en film som är sjukt svår att betygsätta, och precis som filmen så blir den här recensionen bara förvirrad och löst sammansatt. För samtidigt som en del scener är nästintill geniala (som den unga lärarens dansanta dröm) så finns det saker som bara känns onödiga, och när helheten är minst sagt förvirrande så vet man inte riktigt vad man skall tycka. Därför kanske man får gå lite på hur man kände när man såg filmen, hur själva filmupplevelsen var, och då får Funky Forest nästan toppbetyg av mig. 4 flugsvampar av 5 möjliga:
Wu Xia (2011)
Efter att ha kämpat nästan en timme med att få hem eller streama en till synes bra kung fu-film som inte bara hade dubbade versioner tillgängliga, så föll tillslut lotten på en helt ny film. Nu dubbas nämligen som tur är inte asiatisk film i samma skala som för 20år sedan. Så med mandarin i öronen och kampsport för ögonen så blev det Wu xia (Swordsmen) från 2011. Med ett helt gäng, som till och med för den som annars är rätt så ointresserad av asiatisk film, kända ansikten. Huvudrollen innehas nämligen av Donnie Yen (Iron Monkey, Hero, Ip Man m.fl) och Takeshi Kaneshiro (Helgon i Neon, Flying Daggers, Chungking Express m.fl) som hans medspelare.
H
andlingen utspelar sig 1917 (om jag minns rätt) i en liten by/stad i Kina. Filmen kretsar till en början kring en händelse i byns "dagligvaruhandel". Två män utifrån försöker sig nämligen på ett rån, och Donnie Yen karaktär Liu Jinxi känner sig tvungen att ingripa. Det som för det otränade ögat ser ut som en helvetes massa tur när Liu tar kål på de två råskinnen, visar sig i och med detektiven/polisen Xu Baijus (spelad av Takeshi Kaneshiro) utredning vara unika talanger från den till synes harmlöse Jinxis sida. Vem är han egentligen?...
Fick jag det att låta lite spännande? Bra! För det är inte sådär jättespännande egentligen, men det är sjukt snyggt och underhållande, precis som sig bör med filmer i denna genré, men förvänta er inte en drös fightingscener. De få som finns håller dock minst sagt hög kvalité och därimellan så är filmen till belåtenhet också. Mysiga miljöer, bra skådespeleri och en story som faktiskt håller. Jag tyckte helt enkelt att den var förbannat trevlig och vill ge den ett kanske lite oförtjänt högt betyg.
H
andlingen utspelar sig 1917 (om jag minns rätt) i en liten by/stad i Kina. Filmen kretsar till en början kring en händelse i byns "dagligvaruhandel". Två män utifrån försöker sig nämligen på ett rån, och Donnie Yen karaktär Liu Jinxi känner sig tvungen att ingripa. Det som för det otränade ögat ser ut som en helvetes massa tur när Liu tar kål på de två råskinnen, visar sig i och med detektiven/polisen Xu Baijus (spelad av Takeshi Kaneshiro) utredning vara unika talanger från den till synes harmlöse Jinxis sida. Vem är han egentligen?...Fick jag det att låta lite spännande? Bra! För det är inte sådär jättespännande egentligen, men det är sjukt snyggt och underhållande, precis som sig bör med filmer i denna genré, men förvänta er inte en drös fightingscener. De få som finns håller dock minst sagt hög kvalité och därimellan så är filmen till belåtenhet också. Mysiga miljöer, bra skådespeleri och en story som faktiskt håller. Jag tyckte helt enkelt att den var förbannat trevlig och vill ge den ett kanske lite oförtjänt högt betyg.
4 svaga rishattar av fem möjliga.
Midnatt i Paris (2011)
D
rog igång ett litet Owen Wilson race nu på eftermiddagen. Ja, jag är en av dem som faktiskt tycker han är charmig och uppskattar honom trots hans enformiga rollprestationer. Lika mycket som jag inte beklagar mig över Chevy Chase exempelvis... Jag började med Midnatt i Paris (Midnight in Paris), Woody Allens senaste från 2011. En film jag faktiskt hade lite förhoppningar om skulle vara bra, trots att jag egentligen inte tycker Woody Allen har bjudit på mycket vettigt sedan 1997 med Harry bit för bit och inte på något riktigt riktigt bra sedan 70-talet med ett par undantag. Hur som helst så grundade jag mina förhoppningar på att jag som sagt faktiskt gillar Owen Wilson, och jag blev inte besviken.
Handlingen är som följer:
Gil (Wilson) är en författare som skall ändra bana från rätt framgångsrik manusförfattare till mer seriös författare genom sin novell som delvis är självbiografisk. Han och hans fru Inez följer med Inez föräldrar på en affärsresa till Paris, och Gil förälskar sig i staden och upptäcker nya sidor både hos den och sig själv.
Det vackra fotot får staden att framstå i sina bästa dagar, oberoende av tid på dygnet eller väderlek. Den här filmen sprudlar helt enkelt av kärlek till Paris och är som en enda lång reklamfilm. Midnatt i Paris är också lite av en snabbgenomgång av stadens betydande roll när det kommer till att husera stora konstnärer, filmskapare och författare genom tiderna, och har man vanlig allmänbildning så är det inte svårt att hänga med.
Själva handlingen i sig är väl iofs knappast speciellt nytänkande, Woody Allen har inte mycket nytt att komma med, utan kör lite i samma spår. Hela filmens budskap om att leva i nuet blablabla, känns ju lite sisådär, men trots detta så tycker jag att det fungerar förvånadsvärt väl. Iaf om man som jag gillar karaktärerna, och då inte bara Owen Wilsons (som lika väl kunde ha spelats av Woody Allen själv), utan en annan favorit är en ung Ernest Hemingway (spelad av Corey Stoll) som Gil stöter på då han färdas tillbaka i tiden. Jag skulle hängt med honom på storviltsjakt i Afrika vilken dag som helst, trots att jag egentligen inte hyser särskilt angenäma känslor inför jägare annars.
Jag köpte helt enkelt hela grejen med denna komedi och fann mig själv småle hela filmen igenom. Och eftersom den fick mig på sådant gott humör så är den värd (om än en väldigt svag) fyra.
4 svaga Louvren av 5 möjliga!
rog igång ett litet Owen Wilson race nu på eftermiddagen. Ja, jag är en av dem som faktiskt tycker han är charmig och uppskattar honom trots hans enformiga rollprestationer. Lika mycket som jag inte beklagar mig över Chevy Chase exempelvis... Jag började med Midnatt i Paris (Midnight in Paris), Woody Allens senaste från 2011. En film jag faktiskt hade lite förhoppningar om skulle vara bra, trots att jag egentligen inte tycker Woody Allen har bjudit på mycket vettigt sedan 1997 med Harry bit för bit och inte på något riktigt riktigt bra sedan 70-talet med ett par undantag. Hur som helst så grundade jag mina förhoppningar på att jag som sagt faktiskt gillar Owen Wilson, och jag blev inte besviken. Handlingen är som följer:
Gil (Wilson) är en författare som skall ändra bana från rätt framgångsrik manusförfattare till mer seriös författare genom sin novell som delvis är självbiografisk. Han och hans fru Inez följer med Inez föräldrar på en affärsresa till Paris, och Gil förälskar sig i staden och upptäcker nya sidor både hos den och sig själv.
Det vackra fotot får staden att framstå i sina bästa dagar, oberoende av tid på dygnet eller väderlek. Den här filmen sprudlar helt enkelt av kärlek till Paris och är som en enda lång reklamfilm. Midnatt i Paris är också lite av en snabbgenomgång av stadens betydande roll när det kommer till att husera stora konstnärer, filmskapare och författare genom tiderna, och har man vanlig allmänbildning så är det inte svårt att hänga med. Själva handlingen i sig är väl iofs knappast speciellt nytänkande, Woody Allen har inte mycket nytt att komma med, utan kör lite i samma spår. Hela filmens budskap om att leva i nuet blablabla, känns ju lite sisådär, men trots detta så tycker jag att det fungerar förvånadsvärt väl. Iaf om man som jag gillar karaktärerna, och då inte bara Owen Wilsons (som lika väl kunde ha spelats av Woody Allen själv), utan en annan favorit är en ung Ernest Hemingway (spelad av Corey Stoll) som Gil stöter på då han färdas tillbaka i tiden. Jag skulle hängt med honom på storviltsjakt i Afrika vilken dag som helst, trots att jag egentligen inte hyser särskilt angenäma känslor inför jägare annars.
Jag köpte helt enkelt hela grejen med denna komedi och fann mig själv småle hela filmen igenom. Och eftersom den fick mig på sådant gott humör så är den värd (om än en väldigt svag) fyra.
4 svaga Louvren av 5 möjliga!
Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Ofta sl
år det en att man ser alldeles för lite rysk film. Detta ville jag råda bot på idag och slängde på Gadkie Lebedi (Ugly Swans) från 2006. Filmens regissör Konstantin Lopusjanski ligger även bakom den mycket uppskattade Pisma Myortvogo Cheloveka (Brev från en död man) från 1986, som jag tyvärr inte sett ännu, och precis som i den har han filmatiserat bröderna Strugatskijs verk även i Gadkie Lebedi. Arkadij och Boris Strugatskij ligger i sin tur bakom manuset till en av mina absoluta favoritfilmer; Stalker av Andrej Tarkovskij från 1979... Hängde ni med?
Hur som helst så är detta ännu en lågmäld film som kan räknas till science fiction. Vi slängs direkt in i handlingen, där huvudpersonen befinner sig på ett tåg genom ett brinnande Polen. Om det hade varit en amerikansk film så hade vi antagligen sett en 10-20minuter "introduktion" till varför huvudpersonen Victor sitter på tåget, men nu så får vi reda på vart det hela leder allt eftersom. Om ni redan från början vill ha det förklarat för er så kan ni läsa lite om filmen HÄR, annars så råder jag er att bara låta er dras med. Kan väl iaf skriva så pass mycket om handlingen att det kommer att bjudas på en viss känsla av framtidsdystopi med tillhörande klimatförändringar och politisk obalans, och så lite mutanter och obehagligt smarta ungar på det. Men filmen fungerar alldeles utmärkt med den berättarstil som man bjuds på, så var inte allt för nyfikna. Allt kommer klarna inom sinom tid ändå som sagt.
Stämningen i filmen är det vidare inget fel på. I ett gult skimmer så får vi uppleva denna värld genom Victors upplevelse utav den. Fotot har för övrigt sina för och nackdelar. Fördelarna är att det stundvis är riktigt vackert och stämningsfullt, men nackdelen är att det ibland inte fungerar alls utan ser bara billigt ut, utan att vara en stämningshöjare. Jag är således lite ambivalent när det kommer till om den är snygg eller inte. Det samma gäller vissa andra kvaltiér. En del dialoger känns t.ex. riktigt bra och viktiga, inte bara ur ren historiesynpunkt, utan också rent filosofiskt. Medan andra dialoger känns direkt onödiga. Och samtidigt som senare delen av filmen känns givande och gör att man absolut inte ångrar att man såg den första ganska så tråkiga halvtimmen, så känner man ändå att regissören har underksattat ens intelligens lite, och det hela blev lite väl övertydligt.
Men överlag är detta en riktig höjdare. Tankarna far självklart till de andra filmer som Strugatskijs haft med att göra, men jag får också lite Lars von Trier och hans europatrilogi i åtanke när jag ser denna. Vilket är något positivt.
år det en att man ser alldeles för lite rysk film. Detta ville jag råda bot på idag och slängde på Gadkie Lebedi (Ugly Swans) från 2006. Filmens regissör Konstantin Lopusjanski ligger även bakom den mycket uppskattade Pisma Myortvogo Cheloveka (Brev från en död man) från 1986, som jag tyvärr inte sett ännu, och precis som i den har han filmatiserat bröderna Strugatskijs verk även i Gadkie Lebedi. Arkadij och Boris Strugatskij ligger i sin tur bakom manuset till en av mina absoluta favoritfilmer; Stalker av Andrej Tarkovskij från 1979... Hängde ni med?Hur som helst så är detta ännu en lågmäld film som kan räknas till science fiction. Vi slängs direkt in i handlingen, där huvudpersonen befinner sig på ett tåg genom ett brinnande Polen. Om det hade varit en amerikansk film så hade vi antagligen sett en 10-20minuter "introduktion" till varför huvudpersonen Victor sitter på tåget, men nu så får vi reda på vart det hela leder allt eftersom. Om ni redan från början vill ha det förklarat för er så kan ni läsa lite om filmen HÄR, annars så råder jag er att bara låta er dras med. Kan väl iaf skriva så pass mycket om handlingen att det kommer att bjudas på en viss känsla av framtidsdystopi med tillhörande klimatförändringar och politisk obalans, och så lite mutanter och obehagligt smarta ungar på det. Men filmen fungerar alldeles utmärkt med den berättarstil som man bjuds på, så var inte allt för nyfikna. Allt kommer klarna inom sinom tid ändå som sagt.
Stämningen i filmen är det vidare inget fel på. I ett gult skimmer så får vi uppleva denna värld genom Victors upplevelse utav den. Fotot har för övrigt sina för och nackdelar. Fördelarna är att det stundvis är riktigt vackert och stämningsfullt, men nackdelen är att det ibland inte fungerar alls utan ser bara billigt ut, utan att vara en stämningshöjare. Jag är således lite ambivalent när det kommer till om den är snygg eller inte. Det samma gäller vissa andra kvaltiér. En del dialoger känns t.ex. riktigt bra och viktiga, inte bara ur ren historiesynpunkt, utan också rent filosofiskt. Medan andra dialoger känns direkt onödiga. Och samtidigt som senare delen av filmen känns givande och gör att man absolut inte ångrar att man såg den första ganska så tråkiga halvtimmen, så känner man ändå att regissören har underksattat ens intelligens lite, och det hela blev lite väl övertydligt.
Men överlag är detta en riktig höjdare. Tankarna far självklart till de andra filmer som Strugatskijs haft med att göra, men jag får också lite Lars von Trier och hans europatrilogi i åtanke när jag ser denna. Vilket är något positivt.
4 vingklippta örnar med ushanka av 5 möjliga för Gadkie Lebedi får det bli.
Inget vatten till elefanterna.
Filmrecension av Water for Elephants (2011)
Det finns inga som slätar över allvarliga ämnen som en riktigt äcklig hollywood-film. Så var också fallet med Water for Elephants från 2011. Så tramsigt och ytligt att den enda tår man fäller är för elefanten. Inte för hur den behandlas i filmen, utan för att den lär har behandlats på likvärdigt sätt för att få en plats i filmen. För det finns ingen elefant i människors våld som inte fått åtnjuta behandling de flesta inte skulle drömma om att utsätta sin hund för, exempelvis. Även den mest mjuka träning av elefanter är fysisk och psykiskt tufft för dessa djur, om man tror annat så tror man fel.
Var var vi?... Jo! Tramsigt var ordet. Precis som i Big Fish så dras vi in i en cirkusvärld via en gammal mans minnen och upplevelser i ungdomen. Denne yngling spelas av den oändligt fule Robert Pattinson. Nu spelar det självklart ingen roll att han är ful, men det är ju meningen att han skall vara den "snygge killen", och då blir det hela fel på en gång. Hans föräldrar dör och lämnar honom ingenting i arv då allt de ägde gick till hans veterinärsutbildning, som han var precis i slutskedet av när olyckan inträffade. Som hemlös beger han sig då iväg mot närmsta storstad, i jakt på arbete, men istället hoppar han impulsivt på en tågvagn, som är en del av ett cirkuståg. Han får jobb på cirkusen och förälskar sig där i cirkusdirektörens fru, spelad Reese Witherspoon. Hon i sin tur skall ju vara den "snygga tjejen" som den "snygga killen" blir kär i. Nu är de lika fula båda två, så de är ett ganska så bra par.
Förutom att jag stör mig på deras utseende (som verkligen inte är likt mig annars, och verkligen inget man skall ha i beaktning) så är skådespeleriet inte mycket att hurra för från något håll i denna. Inte ens Christoph Walz lyckas imponera, då det känns som om han bara fått rollen för hans karaktär i Inglorious Basterds från 2009, vilken han faktiskt briljerade i och lyfte hela filmen från träskmarkerna upp till en film som "gick att se".
Nej detta är helt enkelt inte bra någonstans. Här använder man sig inte bara av varenda kliché som finns på temat, vilket gör filmen minst sagt förutsägbar och ytlig, utan man kan inte låta bli att ha med ett sådant där irriterande lyckligt amerikanskt slut. För ja, det är klart att det är elefanten som dödar den onda cirkusdirektören, och det unga kära paret får varandra och lever lyckliga tills någon av dem dör av ålderdom.
Ni kanske märker att jag tycker detta är skitdålig? Water for Elephants är helt enkelt inte mer än ett dåligt och misslyckat försök till att göra en magisk film. Här finns med andra ord ingenting som hänför och berör, och allt du känner är bitterhet och vidare avsmak till att ens ge sådana här filmer en chans.
Det finns inga som slätar över allvarliga ämnen som en riktigt äcklig hollywood-film. Så var också fallet med Water for Elephants från 2011. Så tramsigt och ytligt att den enda tår man fäller är för elefanten. Inte för hur den behandlas i filmen, utan för att den lär har behandlats på likvärdigt sätt för att få en plats i filmen. För det finns ingen elefant i människors våld som inte fått åtnjuta behandling de flesta inte skulle drömma om att utsätta sin hund för, exempelvis. Även den mest mjuka träning av elefanter är fysisk och psykiskt tufft för dessa djur, om man tror annat så tror man fel.
Var var vi?... Jo! Tramsigt var ordet. Precis som i Big Fish så dras vi in i en cirkusvärld via en gammal mans minnen och upplevelser i ungdomen. Denne yngling spelas av den oändligt fule Robert Pattinson. Nu spelar det självklart ingen roll att han är ful, men det är ju meningen att han skall vara den "snygge killen", och då blir det hela fel på en gång. Hans föräldrar dör och lämnar honom ingenting i arv då allt de ägde gick till hans veterinärsutbildning, som han var precis i slutskedet av när olyckan inträffade. Som hemlös beger han sig då iväg mot närmsta storstad, i jakt på arbete, men istället hoppar han impulsivt på en tågvagn, som är en del av ett cirkuståg. Han får jobb på cirkusen och förälskar sig där i cirkusdirektörens fru, spelad Reese Witherspoon. Hon i sin tur skall ju vara den "snygga tjejen" som den "snygga killen" blir kär i. Nu är de lika fula båda två, så de är ett ganska så bra par. Förutom att jag stör mig på deras utseende (som verkligen inte är likt mig annars, och verkligen inget man skall ha i beaktning) så är skådespeleriet inte mycket att hurra för från något håll i denna. Inte ens Christoph Walz lyckas imponera, då det känns som om han bara fått rollen för hans karaktär i Inglorious Basterds från 2009, vilken han faktiskt briljerade i och lyfte hela filmen från träskmarkerna upp till en film som "gick att se".
Nej detta är helt enkelt inte bra någonstans. Här använder man sig inte bara av varenda kliché som finns på temat, vilket gör filmen minst sagt förutsägbar och ytlig, utan man kan inte låta bli att ha med ett sådant där irriterande lyckligt amerikanskt slut. För ja, det är klart att det är elefanten som dödar den onda cirkusdirektören, och det unga kära paret får varandra och lever lyckliga tills någon av dem dör av ålderdom.
Ni kanske märker att jag tycker detta är skitdålig? Water for Elephants är helt enkelt inte mer än ett dåligt och misslyckat försök till att göra en magisk film. Här finns med andra ord ingenting som hänför och berör, och allt du känner är bitterhet och vidare avsmak till att ens ge sådana här filmer en chans.
Såklart blir det 1 ynka ledsen elefant av 5 möjliga.
Easy A (2010)
Såg Easy A för några dagar sedan, och tänkte faktiskt att det kanske inte är helt fel med en liten recension, då de flesta av de filmer jag nämner är lite "smalare". Det är ju faktiskt inte så att jag sitter och kollar på sådan film hela tiden. Utan jag kan visst uppskatta en och annan pubilkdragare också. Då kör vi!
För er som inte har sett den så drar jag handlingen lite snabbt:
En tjej vid namn Olive (spelad av Emma Stone) är en helt vanlig något präktig och duktig söt (läs det i positiv bemärkelse) High School-tjej, som för att slippa spendera en campinghelg med sin kompis och dennes föräldrar, säger att hon skall på date med en collagekille. När hon sedan blir mjölkad på info om daten av sin kompis, så drar hon en vit lögn om att hon förlorade oskulden med killen. En annan tjej hör det hela, och så är ryktet igång. När Olive sedan, för att vara schysst, låtsas ha sex med en homosexuell kille för att ryktet (som är sant) om att han är just gay, skall försvinna, så börjar det hela spåra ur ordentligt.
TRAILER
Nu låter detta mer som en tragisk High School-drama än en komedi, men det är det inte. Det är faktiskt bitvis ganska roligt. Rappa smarta repliker, sköna karaktärer och bra skådespelare gör denna till något lite utöver den vanliga "high school-filmskiten" ändå. Trots att det den senaste tiden har dykt upp mycket annan bra indiefilm av liknande karaktär som nått den stora massan. Tänker då på filmer som Juno, Ghost World och Charlie Bartlett exempelvis.
Sedan så måste man som vanligt slänga på sig präktighetsmössan för att känna att filmen är kontroversiell som normal svensk, men det fungerar ändå, då den har andra egenskaper än den uppenbara viljan att chocka lite. Sedan så tycker jag om kopplingen till "the scarlett letter", vilken inför en lite allmänbildande litterär dimension till filmen.
För er som inte har sett den så drar jag handlingen lite snabbt:
En tjej vid namn Olive (spelad av Emma Stone) är en helt vanlig något präktig och duktig söt (läs det i positiv bemärkelse) High School-tjej, som för att slippa spendera en campinghelg med sin kompis och dennes föräldrar, säger att hon skall på date med en collagekille. När hon sedan blir mjölkad på info om daten av sin kompis, så drar hon en vit lögn om att hon förlorade oskulden med killen. En annan tjej hör det hela, och så är ryktet igång. När Olive sedan, för att vara schysst, låtsas ha sex med en homosexuell kille för att ryktet (som är sant) om att han är just gay, skall försvinna, så börjar det hela spåra ur ordentligt. TRAILER
Nu låter detta mer som en tragisk High School-drama än en komedi, men det är det inte. Det är faktiskt bitvis ganska roligt. Rappa smarta repliker, sköna karaktärer och bra skådespelare gör denna till något lite utöver den vanliga "high school-filmskiten" ändå. Trots att det den senaste tiden har dykt upp mycket annan bra indiefilm av liknande karaktär som nått den stora massan. Tänker då på filmer som Juno, Ghost World och Charlie Bartlett exempelvis.
Sedan så måste man som vanligt slänga på sig präktighetsmössan för att känna att filmen är kontroversiell som normal svensk, men det fungerar ändå, då den har andra egenskaper än den uppenbara viljan att chocka lite. Sedan så tycker jag om kopplingen till "the scarlett letter", vilken inför en lite allmänbildande litterär dimension till filmen.
Ett tråkigt betyg för en ganska så rolig film.
Det blir helt enkelt 3 rätt så stabila röda A:n av 5 möjliga.
Det blir helt enkelt 3 rätt så stabila röda A:n av 5 möjliga.
Utflykt i det röda / Week End (1967)
Skulle precis ta en tugga av min croissant då jag kom på att jag självklart måste skriva en filmrecension om en film som faktiskt är bra. Har sett så mycket skit den senaste tiden, så det får bli en gammal favorit. Och då jag höll i croissanten denna lördagskväll så föll ju självklart lotten på Utflykt i det röda, eller Week End som originaltiteln så fyndigt är. En av Jean-Luc Godards absoluta mästerverk från 1967, och en av mina absoluta favoritfilmer.
HANDLING: Det gifta pa
ret Corinne och Roland bestämmer sig för att åka ut på den franska landsbygden för att hälsa på Corinnes far som är mycket sjuk, och se till att hon ärvet större delen av hans egendom. Men påväg dit så blir paret involverade i en bilolycka och måste fortsätta sin resa till fots. Resan blir än mer händelserik när de blir vittnen till ännu fler bilolyckor, hånade av excentriska filosofer, sociala korsfarare och galna poeter.
Kan börja med att säga att som åskådare till denna film så måste man ständigt vara "på hugget", då man aktivt måste tolka det man ser. Annars så blir filmen bara till ett livlöst stycke abstrakt konst. En film som går under kategorin "allegorisk surrealistisk drama". Låter det som en aning pretantiöst? Ja, det kanske det är, men jag gillar det! Den har allt jag begär från en film och lite till. Med ingredienser som; Våld, socialism, snygga fransyskor, hippekannibaler, det ljuva 60-talet, härliga dialoger och snyggt kameraarbete så kan man ju liksom inte misslyckas. På tal om "snyggt kameraarbete", filmen är ju trots allt mest känd för sin nästa 10minuter långa trafikstockningsscen som är filmad i ett svep. Ses med fördel till slutet (och ja, det irriterande tutandet har en poäng)
HANDLING: Det gifta pa
ret Corinne och Roland bestämmer sig för att åka ut på den franska landsbygden för att hälsa på Corinnes far som är mycket sjuk, och se till att hon ärvet större delen av hans egendom. Men påväg dit så blir paret involverade i en bilolycka och måste fortsätta sin resa till fots. Resan blir än mer händelserik när de blir vittnen till ännu fler bilolyckor, hånade av excentriska filosofer, sociala korsfarare och galna poeter. Kan börja med att säga att som åskådare till denna film så måste man ständigt vara "på hugget", då man aktivt måste tolka det man ser. Annars så blir filmen bara till ett livlöst stycke abstrakt konst. En film som går under kategorin "allegorisk surrealistisk drama". Låter det som en aning pretantiöst? Ja, det kanske det är, men jag gillar det! Den har allt jag begär från en film och lite till. Med ingredienser som; Våld, socialism, snygga fransyskor, hippekannibaler, det ljuva 60-talet, härliga dialoger och snyggt kameraarbete så kan man ju liksom inte misslyckas. På tal om "snyggt kameraarbete", filmen är ju trots allt mest känd för sin nästa 10minuter långa trafikstockningsscen som är filmad i ett svep. Ses med fördel till slutet (och ja, det irriterande tutandet har en poäng)
Filmen brukar ses som Jean-Luc Godards mest radikala film. Ett virtuellt angrepp på det samtida franska samhället. En odyssé i anarki. En apokalyptisk skildring av ett konsumtionssamhälle som löpt amok... Week End har jämförts med Luis Bunuels Borgarklassen diskreta charm från 1972, vilken också skildrar borgarna som samhällets främsta fiende. Där framställs de som en parasitisk enhet som lever på arbetarklassens blod och svett. Week End har, precis som Borgarklassen diskreta charm, trots sina nästan 45år på nacken lika stor relevans idag som då. En stilbildande möjligtvis tidlös klassiker från när fransk film var som bäst.
För mig är det här en självklar fullpoängare. Jag föll för den här filmen som en fura när jag såg den första gången, och Godard var hädanefter en av mina absoluta favoritregissörer. Det är något magiskt med fransk film från den här eran, och Week End är den magin i nästan varje bildruta. 5 baguetter av 5 möjliga med andra ord. Se den!
För mig är det här en självklar fullpoängare. Jag föll för den här filmen som en fura när jag såg den första gången, och Godard var hädanefter en av mina absoluta favoritregissörer. Det är något magiskt med fransk film från den här eran, och Week End är den magin i nästan varje bildruta. 5 baguetter av 5 möjliga med andra ord. Se den!
Noroi (2005)
Den japanska skräckfilmsvågen är sedan några år över. Nu är det istället sedan en bra tid tillbaka spansk skräckfilm som är det populäraste utanför hollywoods murar. Spanjorerna har alltid gillat att göra skräckfilm, men först nu har de väl fått sitt riktiga erkännande av den stora massan. Jag personligen tycker de spanska skräckfilmerna som har nått ganska så stor publik är av blandad kvalité, oftast lite för hetsigt och lite för "amerikanskt". Men trots detta var det svårt att värja sig för filmer som Atrocius från 2010 medan filmen Barnhemmet var sjukt överskattad.
Fransk skräck/thriller har också gjort fina inhopp med filmer som Martyrs, Frontier(s) och Switchblade Romance. Men fransmännen är kanske för råa för att nå den riktigt stora publiken(?)
Nu är det så, att trots att japansk skräckfilm inte är den nya innegrejen så görs det fortfarande riktigt bra skräck där borta i öst. Tilltalas man av lågmälda rysare utan billiga "hoppa-till-trick" så är östasien fortfarande det geografiska område man skall söka sig till om man vill ha en bra rysare. För bara för att man är trött på fåniga hackiga japanska tjejer med dålig hårdag, så är det ingen anledning att vända bort blicken helt. Det finns mer att hämta helt enkelt. Imorse t.ex. så såg jag en riktig höjdare i skräckfilmskategorin "upphittad film från någon som har stött på läskiga saker". Alltså, Blair Witch project, REC och Atrocius - stuket, men utan särskilt mycket överdrivet skakig handkamera, för er som blev lite oroliga. Noroi heter den, och är från 2005. En missad liten pärla var det. Här följer lite info från filmtipset.se samt en recension.
Noroi hamnar i 3 av 5 - träsket, då den är riktigt bra men inte har det där lilla extra för att få en fyra, och är långt ifrån det mästerverk som genererar ett toppbetyg. Det är dock en riktigt skickligt gjord film som är i form av en dokumentär, en ganska så trovärdig sådan skall tilläggas. Storyn är bra och likaså skådespeleriet. Det som drar ner filmen från en fyra är att jag anser att de helt enkelt överdriver mot slutet. Filmen är obehaglig utan att de måste dra på de högsta växlarna. Andra som har sett filmen har å andra sidan ansett att den är för lågmäld och aldrig riktigt kommer igång. Det hela handlar väl helt enkelt om vad man är van att se och hur mycket "action" som behövs för att hålla en "vaken". Jag behöver inte särskilt mycket, speciellt inte om storyn och karaktärerna är bra. Kommentarer om film så som "men det händer ju ingen ting" står jag ofta oförstående inför. Det händer ju alltid massor av saker i alla filmer hela tiden, frågan är ju bara hur intressant det som händer är.
Hur som helst så tror jag att den här filmen har något för alla skräckfilmsälskare, och passar helt enkelt de flesta.
Fransk skräck/thriller har också gjort fina inhopp med filmer som Martyrs, Frontier(s) och Switchblade Romance. Men fransmännen är kanske för råa för att nå den riktigt stora publiken(?)
Nu är det så, att trots att japansk skräckfilm inte är den nya innegrejen så görs det fortfarande riktigt bra skräck där borta i öst. Tilltalas man av lågmälda rysare utan billiga "hoppa-till-trick" så är östasien fortfarande det geografiska område man skall söka sig till om man vill ha en bra rysare. För bara för att man är trött på fåniga hackiga japanska tjejer med dålig hårdag, så är det ingen anledning att vända bort blicken helt. Det finns mer att hämta helt enkelt. Imorse t.ex. så såg jag en riktig höjdare i skräckfilmskategorin "upphittad film från någon som har stött på läskiga saker". Alltså, Blair Witch project, REC och Atrocius - stuket, men utan särskilt mycket överdrivet skakig handkamera, för er som blev lite oroliga. Noroi heter den, och är från 2005. En missad liten pärla var det. Här följer lite info från filmtipset.se samt en recension.
Om Noroi:
Masafumi Kobayashi, en tv-reporter som specialiserat sig på paranormala företeelser, undersöker samtidigt flera olika personer som erfarit just dessa. De olika fallen tycks till en början orelaterade, men när flera detaljer återkommer i dem alla, och när ordet "Kagutaba" framträder på en ljudinspelning, börjar han ana att de alla är länkade till något från det förflutna, något hemskt. http://nyheter24.se/filmtipset/film/noroi.htmlNoroi hamnar i 3 av 5 - träsket, då den är riktigt bra men inte har det där lilla extra för att få en fyra, och är långt ifrån det mästerverk som genererar ett toppbetyg. Det är dock en riktigt skickligt gjord film som är i form av en dokumentär, en ganska så trovärdig sådan skall tilläggas. Storyn är bra och likaså skådespeleriet. Det som drar ner filmen från en fyra är att jag anser att de helt enkelt överdriver mot slutet. Filmen är obehaglig utan att de måste dra på de högsta växlarna. Andra som har sett filmen har å andra sidan ansett att den är för lågmäld och aldrig riktigt kommer igång. Det hela handlar väl helt enkelt om vad man är van att se och hur mycket "action" som behövs för att hålla en "vaken". Jag behöver inte särskilt mycket, speciellt inte om storyn och karaktärerna är bra. Kommentarer om film så som "men det händer ju ingen ting" står jag ofta oförstående inför. Det händer ju alltid massor av saker i alla filmer hela tiden, frågan är ju bara hur intressant det som händer är.
Hur som helst så tror jag att den här filmen har något för alla skräckfilmsälskare, och passar helt enkelt de flesta.
Betyget blir som sagt 3 japanska bebisar (med snorbubblor) av 5 möjliga.
Djungelkannibaler - En smaskig filmlista
De utspelar sig på okänd eller påhittad plats i amazonas, dit självklart ett gäng blekfisar beger sig för att undersöka förekomsten av kannibaler i området.
De är Italienska, rasistiska och sexistiska. Innehåller djurplågeri och dåligt skådespeleri. Lite gore och lite sex. Samhällskritik och 70-talsrytmik. De är "djungelkannibal-filmer!
Nu är det visserligen få som delar min fascination för kannibalism men jag tror att dessa kan uppskattas ändå. Dock inte av alla, såklart... Hur som helst, låt oss börja!
Börjar självklart med den kändaste på temat djungelkannibal-filmer; Cannibal Holocaust från 1980. Det är också den med hästlängder bästa av alla dessa italienska b-filmer. Med hållbart skådespeleri och verklighetstrogna scener så har denna kultfilm en gång i tiden misstänkts för att vara äkta. Eller iaf innehålla äkta tortyr och mordscener på människor, men det är "bara" de stackars djuren som fått lida på riktigt i denna film. Men det gör det hela inte till en sämre film för det! När man sedan lägger till att kritiken mot den vite mannens utnyttjande och övergrepp gentemot ursprungsbefolkningen och hennes land är så pass tydlig som i denna kannibalfilm, så kan det inte bli annat än en höjdare. Konsten vinner, konstverket är Cannibal Holocaust.
Rasismen flödar men kannibalfilmsälskarna jublar även åt nästa film, något av en föregångare till Cannibal Holocaust med sin likartade handling. De sista kannibalerna, eller Ultimo mondo cannibale som den heter på originalspråk, från 1977 spelar också på att det skulle vara verkligt det som sker, att filmen är material från en förlorad expedition. Här plågas det också djur till höger och vänster och kannibalerna är overkligt djuriska. Men till skillnad från Cannibal Holocaust så är det tydligt vilka som är "de onda" (vilket i detta fallet är kannibalerna) i De sista kannibalerna, och så har de en grotta till sitt förfogande. Helt ok skådespeleri och bra gore gör denna dock till en av de bättre i skaran och så har ju Ivan Rassimov huvudrollen.
Få saker var seriösa under 80-talet, och den där härliga oseriösa 80-talskänslan får man när man kollar på nästa kannibalfilm på listan; Massacre in Dinosaur Valley (Nudo e selvaggio) från 1985. Denna är den mest fartfyllda av alla filmerna på listan, och här finns inte massvis med "utfyllnadsscener", och den låter inte oss vänta enda in till slutet innan det börjar hända massa saker. Lite mer lättsam äventyrsfilm helt enkelt, med våpiga kvinnor och manliga män. Rätt så trevlig och underhållande, men inte så våldsam som man hoppas på, eller iaf räknar med, när man sätter på en italiensk kannibalfilm.
Nästa film, Cannibal Ferox från 1981, har en mer allvarsam ton. Långa scener på djur som plågas (djur som plågar djur i detta fallet) för att skapa en känsla av att djungeln är grym och obarmhärtig, samtidigt som man förväntansfullt skall sitta och förfäras över att det finns kannibaler i buskarna. Detta är faktiskt bra, så pass bra att det kunde varit i klass med Cannibal Holocaust om det inte vore för en sak; det riktigt usla skådespeleriet. Vilket man kan leva med om inte karaktärerna i samband med det usla skådespeleriet känns karikatyrsmässiga. Men annars så har den allt man kan önska från en italiensk kannibalfilm och är klart sevärd.
När det kommer till italiensk kannibalfilm så får man inte snåla med snygga tjejer. Detta har man tagit till vara på i Bergets grymma hemlighet (La montagna del dio cannibale) från 1978 och har slängt in Ursula Andress i huvudrollen, vars karaktär beger sig in i djungeln tillsammans med en stilig karl för att leta reda på hennes försvunne bror. En rätt så snäll kannibalfilm som inte bjuder på sådär jättemycket av värde egentligen, utan är lite sådär mysig bara. Sådan här kvalificerad skit görs helt enkelt inte längre. Charmigt och helt ok underhållning.
Sista filmen som jag skall ha med på listan (listan kan nämligen med lite vilje göras mycket längre) är Omänsklig fasa (Mangiati Vivi) från 1980. Här har man varit så fräcka att man klippt och klistrat scener från redan befintlig kannibalfilm för att göra sin egen lite mer spektakulär. Riktigt roligt faktiskt, och jag väljer nu att citera mig själv och det jag skrev som kommentar på filmtipset.se 3/3 2010 angående filmen. Vilket också får avrunda detta filmbloggsinlägg:
"Hahaha, de handlade alltså inte om att sno som att göra en exakt likadan scen, utan att ta klipp direkt från filmen, hur bra som helst :P Mycket bitchslappande, cool musik, djurplågeri, sjukt vassa knivar, rasism, nakenhet och våpighet blir det som sig bör i kannibalrullar (säger jag som "PK vänster", feminist och vegeterian) Är även skönt att inte se ännu en kannibalrulle där de bara går omkring i djungeln och upplever den "brutala men ack så vackra naturen" hela första timmen. Sen kanske inte knasversionen av Jonestown var så mycket bättre, hmm... en stark tvåa får det bli. Helt ok alltså."
De är Italienska, rasistiska och sexistiska. Innehåller djurplågeri och dåligt skådespeleri. Lite gore och lite sex. Samhällskritik och 70-talsrytmik. De är "djungelkannibal-filmer!
Nu är det visserligen få som delar min fascination för kannibalism men jag tror att dessa kan uppskattas ändå. Dock inte av alla, såklart... Hur som helst, låt oss börja!
Börjar självklart med den kändaste på temat djungelkannibal-filmer; Cannibal Holocaust från 1980. Det är också den med hästlängder bästa av alla dessa italienska b-filmer. Med hållbart skådespeleri och verklighetstrogna scener så har denna kultfilm en gång i tiden misstänkts för att vara äkta. Eller iaf innehålla äkta tortyr och mordscener på människor, men det är "bara" de stackars djuren som fått lida på riktigt i denna film. Men det gör det hela inte till en sämre film för det! När man sedan lägger till att kritiken mot den vite mannens utnyttjande och övergrepp gentemot ursprungsbefolkningen och hennes land är så pass tydlig som i denna kannibalfilm, så kan det inte bli annat än en höjdare. Konsten vinner, konstverket är Cannibal Holocaust.
Rasismen flödar men kannibalfilmsälskarna jublar även åt nästa film, något av en föregångare till Cannibal Holocaust med sin likartade handling. De sista kannibalerna, eller Ultimo mondo cannibale som den heter på originalspråk, från 1977 spelar också på att det skulle vara verkligt det som sker, att filmen är material från en förlorad expedition. Här plågas det också djur till höger och vänster och kannibalerna är overkligt djuriska. Men till skillnad från Cannibal Holocaust så är det tydligt vilka som är "de onda" (vilket i detta fallet är kannibalerna) i De sista kannibalerna, och så har de en grotta till sitt förfogande. Helt ok skådespeleri och bra gore gör denna dock till en av de bättre i skaran och så har ju Ivan Rassimov huvudrollen.
Få saker var seriösa under 80-talet, och den där härliga oseriösa 80-talskänslan får man när man kollar på nästa kannibalfilm på listan; Massacre in Dinosaur Valley (Nudo e selvaggio) från 1985. Denna är den mest fartfyllda av alla filmerna på listan, och här finns inte massvis med "utfyllnadsscener", och den låter inte oss vänta enda in till slutet innan det börjar hända massa saker. Lite mer lättsam äventyrsfilm helt enkelt, med våpiga kvinnor och manliga män. Rätt så trevlig och underhållande, men inte så våldsam som man hoppas på, eller iaf räknar med, när man sätter på en italiensk kannibalfilm. 
Nästa film, Cannibal Ferox från 1981, har en mer allvarsam ton. Långa scener på djur som plågas (djur som plågar djur i detta fallet) för att skapa en känsla av att djungeln är grym och obarmhärtig, samtidigt som man förväntansfullt skall sitta och förfäras över att det finns kannibaler i buskarna. Detta är faktiskt bra, så pass bra att det kunde varit i klass med Cannibal Holocaust om det inte vore för en sak; det riktigt usla skådespeleriet. Vilket man kan leva med om inte karaktärerna i samband med det usla skådespeleriet känns karikatyrsmässiga. Men annars så har den allt man kan önska från en italiensk kannibalfilm och är klart sevärd.
När det kommer till italiensk kannibalfilm så får man inte snåla med snygga tjejer. Detta har man tagit till vara på i Bergets grymma hemlighet (La montagna del dio cannibale) från 1978 och har slängt in Ursula Andress i huvudrollen, vars karaktär beger sig in i djungeln tillsammans med en stilig karl för att leta reda på hennes försvunne bror. En rätt så snäll kannibalfilm som inte bjuder på sådär jättemycket av värde egentligen, utan är lite sådär mysig bara. Sådan här kvalificerad skit görs helt enkelt inte längre. Charmigt och helt ok underhållning.
Sista filmen som jag skall ha med på listan (listan kan nämligen med lite vilje göras mycket längre) är Omänsklig fasa (Mangiati Vivi) från 1980. Här har man varit så fräcka att man klippt och klistrat scener från redan befintlig kannibalfilm för att göra sin egen lite mer spektakulär. Riktigt roligt faktiskt, och jag väljer nu att citera mig själv och det jag skrev som kommentar på filmtipset.se 3/3 2010 angående filmen. Vilket också får avrunda detta filmbloggsinlägg:"Hahaha, de handlade alltså inte om att sno som att göra en exakt likadan scen, utan att ta klipp direkt från filmen, hur bra som helst :P Mycket bitchslappande, cool musik, djurplågeri, sjukt vassa knivar, rasism, nakenhet och våpighet blir det som sig bör i kannibalrullar (säger jag som "PK vänster", feminist och vegeterian) Är även skönt att inte se ännu en kannibalrulle där de bara går omkring i djungeln och upplever den "brutala men ack så vackra naturen" hela första timmen. Sen kanske inte knasversionen av Jonestown var så mycket bättre, hmm... en stark tvåa får det bli. Helt ok alltså."
Robotar, Androider och Cyborgs i film under 90-talet
Nu är det dags för nästa årtionde när det kommer till denna filmlistning. Ett årtionde med en hel drös kassa robot, droid och cyborg-filmer om jag får säga det själv. Här är de bästa bland de värsta och jag utelämnar Terminator 2 och Robocop 2&3 då jag nämnde ettorna i förra listningen.
En lite halv
kass film i allt sitt 90-talsskimmer är Hardware från 1990. Men postapokalyps skall alltid primeras och den onda roboten är rätt så häftig. För er som har glömt den så utspelar den sig i en framtid då världen har varit nära att gå under efter ett kärnvapenkrig. En skrotsamlare hittar ett robothuvud som han ger till sin flickvän. Huvudet visar sig dock tillhöra en mordisk krigsrobot... Ja, så vet man lite hur det kommer sluta.
Hela filmen känns dock som ett missat tillfälle att göra en riktigt bra film, men den får godkänt och en plats på denna lista.
Sedan har vi cyborgfilm med Jean-Claude Van Damme, och då inte den där hemska filmen Cyborg från 1989, nej utan den något underskattade filmen Universal Soldier från 1992. Dolph Lundgren och Van Damme spelar cyborg-soldater. Dolphans karaktär flippar totalt och tror han är tillbaka i Vietnamn och går bärsärk på gatorna medan Van Dammes karaktär måste stoppa honom. Låter väl hur bra som helst.
Har en favoritscen där Dolph Lundgren har suttit och gjort ett fint halsband av avhuggna öron och Van Damme kommer för att säga honom ett och annat, och Dolphan svarar med att skallra lite med öronen och säga "I'm all ears". En underhållande film helt enkelt, som är värdig en plats på listan.
Nä
sta film är en sådan där rulle jag hittade billig på VHS för x-antal år sedan. Med sjukt låga förväntningar så blev jag faktiskt lite glatt överraskad vill jag minnas. Screamers från 1995, klarar sig nämligen ganska bra på att det är en relativt hållbar story. Det är själva robotarna i filmen som kallas för "screamers", av anledning av deras minst sagt irriterande läte (vill jag minnas). De har levt sitt egna lilla liv på en avlägsen gruvplanet och blivit sjukt jobbiga att ha att göra med. Peter Wellers (från Robocop och The naked lunch m.fl.) och hans gäng åker dit för att ta itu med dem. Sci-fi på rätt hög nivå trots låg budget.
Takashi Miike, regissören bakom höjdarrullar som Visitor Q, Audition och Ichi the Killer, gjorde i början av sin karriär en film vid namn Full Metal Gokudô (Full Metal Yakuza) år 1997. Med en låg budget och med Robocop på näthinnan så känns den helt klart ändå som en Miike. Till skillnad från robpcop så är det i denna inte en snut som kommer till liv som cyborg utan gangster då, som titeln också ger en hint om.
Splatter och knasiga karaktärer om vartannat gör denna ändå godkänd, och värdig en plats här bland all annan skitfilm från 90-talet.
På tal om skitfilm så har min käre Rutger Hauer varit med i en hel del sådan. Trots att han faktiskt är en riktig skådis, vilket han visat i bl.a Blade Runner, Liftaren, Turkisk konfekt, Eureka m.fl, så dyker han upp i filmer som denna jag nu tänker nämna.
Ännu en postapokalyptisk film! Det är efterkrigstid på jorden och och kvar finns bara robotar och droider, en av dem är Omega Doom och Omega Doom är också namnet på denna film med Rutger från 1997. Klart sevärd om du är en Rutger-fan, och en film som faktiskt hade kunnat vara bra, men nu var den inte riktigt det.
Åh vad jag kommer ihåg hypen bakom sista rullen på listan som är The Matrix från 1999. Ja, det var så länge sedan nu, tänk vad tiden går fort.. Hur som helst så är det en sådan där film man antar att alla har sett, om man inte gjort det så spoilrar jag nu när jag drar handlingen lite snabbt.
Robotar har tagit över världen och använder människor som energikällor och skapar en drömvärld för dem i deras hjärnor så de skall hålla sig levande sålänge som möjligt. Keanu Reeves karaktär är dock utvald till att se till att detta får ett slut, han väljer rätt piller och hamnar i den hemska verkligheten. En film som fick alla att bli hobbyfilosofer och få de flesta att tvivla på vad som är verkligt och inte. Kassa uppföljare och en stel Keanu Reeves till trots, en bra film.
En lite halv
kass film i allt sitt 90-talsskimmer är Hardware från 1990. Men postapokalyps skall alltid primeras och den onda roboten är rätt så häftig. För er som har glömt den så utspelar den sig i en framtid då världen har varit nära att gå under efter ett kärnvapenkrig. En skrotsamlare hittar ett robothuvud som han ger till sin flickvän. Huvudet visar sig dock tillhöra en mordisk krigsrobot... Ja, så vet man lite hur det kommer sluta. Hela filmen känns dock som ett missat tillfälle att göra en riktigt bra film, men den får godkänt och en plats på denna lista.
Sedan har vi cyborgfilm med Jean-Claude Van Damme, och då inte den där hemska filmen Cyborg från 1989, nej utan den något underskattade filmen Universal Soldier från 1992. Dolph Lundgren och Van Damme spelar cyborg-soldater. Dolphans karaktär flippar totalt och tror han är tillbaka i Vietnamn och går bärsärk på gatorna medan Van Dammes karaktär måste stoppa honom. Låter väl hur bra som helst.Har en favoritscen där Dolph Lundgren har suttit och gjort ett fint halsband av avhuggna öron och Van Damme kommer för att säga honom ett och annat, och Dolphan svarar med att skallra lite med öronen och säga "I'm all ears". En underhållande film helt enkelt, som är värdig en plats på listan.
Nä
sta film är en sådan där rulle jag hittade billig på VHS för x-antal år sedan. Med sjukt låga förväntningar så blev jag faktiskt lite glatt överraskad vill jag minnas. Screamers från 1995, klarar sig nämligen ganska bra på att det är en relativt hållbar story. Det är själva robotarna i filmen som kallas för "screamers", av anledning av deras minst sagt irriterande läte (vill jag minnas). De har levt sitt egna lilla liv på en avlägsen gruvplanet och blivit sjukt jobbiga att ha att göra med. Peter Wellers (från Robocop och The naked lunch m.fl.) och hans gäng åker dit för att ta itu med dem. Sci-fi på rätt hög nivå trots låg budget.
Takashi Miike, regissören bakom höjdarrullar som Visitor Q, Audition och Ichi the Killer, gjorde i början av sin karriär en film vid namn Full Metal Gokudô (Full Metal Yakuza) år 1997. Med en låg budget och med Robocop på näthinnan så känns den helt klart ändå som en Miike. Till skillnad från robpcop så är det i denna inte en snut som kommer till liv som cyborg utan gangster då, som titeln också ger en hint om.Splatter och knasiga karaktärer om vartannat gör denna ändå godkänd, och värdig en plats här bland all annan skitfilm från 90-talet.
På tal om skitfilm så har min käre Rutger Hauer varit med i en hel del sådan. Trots att han faktiskt är en riktig skådis, vilket han visat i bl.a Blade Runner, Liftaren, Turkisk konfekt, Eureka m.fl, så dyker han upp i filmer som denna jag nu tänker nämna. Ännu en postapokalyptisk film! Det är efterkrigstid på jorden och och kvar finns bara robotar och droider, en av dem är Omega Doom och Omega Doom är också namnet på denna film med Rutger från 1997. Klart sevärd om du är en Rutger-fan, och en film som faktiskt hade kunnat vara bra, men nu var den inte riktigt det.
Åh vad jag kommer ihåg hypen bakom sista rullen på listan som är The Matrix från 1999. Ja, det var så länge sedan nu, tänk vad tiden går fort.. Hur som helst så är det en sådan där film man antar att alla har sett, om man inte gjort det så spoilrar jag nu när jag drar handlingen lite snabbt. Robotar har tagit över världen och använder människor som energikällor och skapar en drömvärld för dem i deras hjärnor så de skall hålla sig levande sålänge som möjligt. Keanu Reeves karaktär är dock utvald till att se till att detta får ett slut, han väljer rätt piller och hamnar i den hemska verkligheten. En film som fick alla att bli hobbyfilosofer och få de flesta att tvivla på vad som är verkligt och inte. Kassa uppföljare och en stel Keanu Reeves till trots, en bra film.
Robotar, Andoider och Cyborgs i film under 80-talet.
Nu fortsätter vi listan från tidigare vid namn Robotar, Andoider och Cyborgs i film pre 80-tal med denna lista med filmer innehållandes människolika maskiner i olika former från det ljuva 80-talet. Väljer ut de bästa, med reservation för att jag glömt någon. Meddela mig gärna om detta i kommentatfältet så kanske det åtgärdas.
Nu kör vi:
Like t
ears in rain- Rutger Hauers egentliga stora genombrott i USA kom iom Blade Runner från 1981. För trots att Harrison Ford spelade huvudrollen så var det de inte alls lika stela replikanterna som stal showen. Eller hur var det nu, är Fords karaktär Deckard också en replikant? Svaret på den frågan kanske vi får nu när Ridley Scott har en uppföljare på G. Tills dess så får vi nöja oss med att se om denna fantastiska cyberpunk-film från det tidiga 80-talet.
Jag har för övrigt velat tatuera in Hauer från den där slutscenen hållandes i en duva. Tydligen skall han ha improviserat fram den där kända filmrepliken (like tears in the rain) själv. Det väljer jag att tro på.
After the fall of New York, eller 2019 - Dopo la caduta di New York som den heter på Italienska, för det är just en italiensk film som jag slänger in här i 80-talsgröten pga förekomsten av cyborgs. Filmen som är från 83 är sådär härligt B, och handlingen är inte särskilt orginell däremot är urförandet desto mer fantasifullt. Man skulle kunna kalla det hela för en cyber-western, och här snålas inte med laservapnen.
Sergio Martino, som har regisserat filmen, ligger även bakom en hel del annat skojsigt som är värt att kolla in. Kanske stöter ni på honom i en kannibalfilms-lista i framtiden.
Första Terminator-filmen kom ju 1984, året jag föddes. Ändå har man växt upp med den passande Arnold-gestalten i form av stel mordisk robot och namnet Sarah Connor är som etsat i hjärnan. Nu antar jag lite fräckt att alla har en liknande relation till filmen, eller iaf att alla har sett den. Så jag skriver inte så mycket mer.Tycker för övrigt att just Terminator, Blade Runner och Robocop har åldrats väldigt bra, trots att de är amerikanska 80-talsfilmer och trots att vi i princip lever i den tid som var filmernas framtid. Jaja, nu fortsätter vi...
På tal om att växa upp med något som kom på 80-talet, så är den tecknade transformers från 1986 faktiskt en film som håller än idag. Utan pråliga dataeffekter och ett överflöd av äckliga amerikaner som transformerserna av någon anlednning inte klarar sig utan, så är The Transformers bara ren och skär robotglädje med Optimus Prime i spetsen. Skall väl ses med fördel utan svenska röster skall tilläggas.
Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
De onda Decepticons har lyckats erövra de goda Autobotsens hemplanet Cybertron. Ifrån två av Cybertons månar planerar nu Autobotsen, med Optimus Prime i spetsen, att återta sin hemplanet. Men ett hot större än alla Decepticons har just dykt upp...
Han var en robot, han var en snut. Han var en robotsnut. Ja, robotsnuten Robocop kom, såg och segrade under åttiotalet (1987 för att vara mer exakt). Ett årtioende då nästan all action var av action-komeditypen (kändes det som), så var Robocop annorlunda. Det är en gravalvarlig historia om en polis som blir skjuten till trasor av skurkar som han sedan kommer att jaga i form av robot, men med kanske lite för mycket av sina mänskliga drag kvar. Rå , snygg och härlig med en hel drös kassa uppföljare. Tvåan är dock sevärd... Äh, alla är sevärda. Robocop är ju så förbaskat snygg, för att vara en snut vill säga.
När japanerna gör robotfilm så kan det bli lika galet och härligt som i Tetsuo från 1989, där vi får vara med när en vanlig kontorsarbetare förvandlas till maskin/cyborg. Det är cyberpunk när det är som bäst och kanske spårar det ut först när mannens snopp byts ut till en stor borrmaskin, eller så är det bara helt underbart.
Regissören bakom Tetsuo, Shinya Tsukamoto har i mitt tycke dock lyckats få denna film att vara mer konst än konstig. Man kan t.ex inte låta bli att bli imponerad av detaljrikedomen, fantasin och de snygga stop motion-effekterna. Lägg så också på långt ifrån svårförstådd symbolik, så har vi ett litet konstverk i form av cyborgfilm från 80-talet.
Nu kör vi:
Like t
ears in rain- Rutger Hauers egentliga stora genombrott i USA kom iom Blade Runner från 1981. För trots att Harrison Ford spelade huvudrollen så var det de inte alls lika stela replikanterna som stal showen. Eller hur var det nu, är Fords karaktär Deckard också en replikant? Svaret på den frågan kanske vi får nu när Ridley Scott har en uppföljare på G. Tills dess så får vi nöja oss med att se om denna fantastiska cyberpunk-film från det tidiga 80-talet.Jag har för övrigt velat tatuera in Hauer från den där slutscenen hållandes i en duva. Tydligen skall han ha improviserat fram den där kända filmrepliken (like tears in the rain) själv. Det väljer jag att tro på.
After the fall of New York, eller 2019 - Dopo la caduta di New York som den heter på Italienska, för det är just en italiensk film som jag slänger in här i 80-talsgröten pga förekomsten av cyborgs. Filmen som är från 83 är sådär härligt B, och handlingen är inte särskilt orginell däremot är urförandet desto mer fantasifullt. Man skulle kunna kalla det hela för en cyber-western, och här snålas inte med laservapnen.Sergio Martino, som har regisserat filmen, ligger även bakom en hel del annat skojsigt som är värt att kolla in. Kanske stöter ni på honom i en kannibalfilms-lista i framtiden.
Första Terminator-filmen kom ju 1984, året jag föddes. Ändå har man växt upp med den passande Arnold-gestalten i form av stel mordisk robot och namnet Sarah Connor är som etsat i hjärnan. Nu antar jag lite fräckt att alla har en liknande relation till filmen, eller iaf att alla har sett den. Så jag skriver inte så mycket mer.Tycker för övrigt att just Terminator, Blade Runner och Robocop har åldrats väldigt bra, trots att de är amerikanska 80-talsfilmer och trots att vi i princip lever i den tid som var filmernas framtid. Jaja, nu fortsätter vi... 
På tal om att växa upp med något som kom på 80-talet, så är den tecknade transformers från 1986 faktiskt en film som håller än idag. Utan pråliga dataeffekter och ett överflöd av äckliga amerikaner som transformerserna av någon anlednning inte klarar sig utan, så är The Transformers bara ren och skär robotglädje med Optimus Prime i spetsen. Skall väl ses med fördel utan svenska röster skall tilläggas. Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
De onda Decepticons har lyckats erövra de goda Autobotsens hemplanet Cybertron. Ifrån två av Cybertons månar planerar nu Autobotsen, med Optimus Prime i spetsen, att återta sin hemplanet. Men ett hot större än alla Decepticons har just dykt upp...
Han var en robot, han var en snut. Han var en robotsnut. Ja, robotsnuten Robocop kom, såg och segrade under åttiotalet (1987 för att vara mer exakt). Ett årtioende då nästan all action var av action-komeditypen (kändes det som), så var Robocop annorlunda. Det är en gravalvarlig historia om en polis som blir skjuten till trasor av skurkar som han sedan kommer att jaga i form av robot, men med kanske lite för mycket av sina mänskliga drag kvar. Rå , snygg och härlig med en hel drös kassa uppföljare. Tvåan är dock sevärd... Äh, alla är sevärda. Robocop är ju så förbaskat snygg, för att vara en snut vill säga.
När japanerna gör robotfilm så kan det bli lika galet och härligt som i Tetsuo från 1989, där vi får vara med när en vanlig kontorsarbetare förvandlas till maskin/cyborg. Det är cyberpunk när det är som bäst och kanske spårar det ut först när mannens snopp byts ut till en stor borrmaskin, eller så är det bara helt underbart. Regissören bakom Tetsuo, Shinya Tsukamoto har i mitt tycke dock lyckats få denna film att vara mer konst än konstig. Man kan t.ex inte låta bli att bli imponerad av detaljrikedomen, fantasin och de snygga stop motion-effekterna. Lägg så också på långt ifrån svårförstådd symbolik, så har vi ett litet konstverk i form av cyborgfilm från 80-talet.
Robotar, Andoider och Cyborgs i film pre 80-tal.
Robotar och Cyborgs kanske man mest har stött på i 80 och 90-talsfilmer, om man som jag är 80-talist. Därför kommer dessa få sig ett eget blogginlägg, så får de tidigare alstren en egen plats i rampljuset här istället.
Vi börjar
från början kan man säga, med denna stilbildande tyska stumfilm och till så lika kultfilm från 1927. Metropolis regisserad av den eminente Fritz Lang är precis så cool som du tror, eller kanske coolare än vad du trodde. Man slås med häpnad mer än en gång över hur före sin tid denne är, och man har ofta svårt att tro att den är från 20-talet, speciellt om man ser den restaurerade versionen.
Metropolis är även mer än en robotfilm, vilket iofs ofta är fallet när det är robotar med i bilden. Det är självklart också en sammhällsstrukturskänga med sin klasskillnadsskildring och ett måste att se för varje filmintresserad människa med lite självrespekt.
På fe
mtiotalet så var det ju populärt att göra film om utomjordingar som ville ta över världen. För att göra listan lite mer komplett så tänker jag härmed snabbt bara slänga iväg ett par filmer under den här eran som hade med lite fräcka robotar.
Den första är The day the earth stood still från 1951 där ett gäng robotlika utomjordingar för en gångs skull kommer med fredliga avsikter.
Den andra är Forbidden Planet från 1956. I denna lilla klassiker så landar ett rymdskepp på en planet som endast är bebodd av Leslie Nielsens karaktär och hans dotter och robot.
Jag nämn
de den i mitt inlägg "En rå båt", så självklart gör jag plats för Stanley Kubrick fenomenala 2001 - A space odyssey (2001 - Ett rymdäventyr) från 1968 här. En otroligt snygg och stilistisk historia som utspelar sig på ett rymdskepp där farkostroboten HAL och passagerarna har en till synes unik relation. Filmen ställer frågor kring livet och universum, evolutionen och mänsklighetens öde. Om man inte förstår sig på den så duger den bra som vanlig sci-fi skräckis också. En höjdarrulle med andra ord.
Så måste jag självklart nämna John Carpenters variant Dark Star från 1974. Kanske inte så rolig som man hoppas, men helt klart sevärd.
N
u när jag dragit igång en filmlista med robotar och cyborg så kan jag ju faktiskt passa på att slänga med denna lilla underskattade pärla då den innehåller en drös coola polisrobotar bl.a.
THX 1138 från 1971 är George Lucas kanske enda vettiga film, för ja, jag är inget Star Wars-fan och är faktiskt lite smått allergisk mot killen i allmänhet. Men denna lilla pärla som utspelar sig i en framtid där känslor kontrolleras med droger, där människan skall hållas kort så den kan producera så effektivt som möjligt. En snygg historia med snygga robotar, där även människorna förväntas vara robotlika.
Nästa fil
m blir Godzilla vz. Mechagodzilla från 1974. En Godzillarobot! Det är klart det egentligen inte är bra, samtidigt så är det ju helt fenomenalt. I denna en i raden av japanska filmer om det populära monstret, så är det är rymdvarelser som försöker ta över jorden med hjälp av denna robot Mechagodzilla. Vi här på jorden svarar dock med att väcka King Seasar till liv.
Tydligen finns det något av en remake från 2002 (vilken jag självklart tänker se snart) och en uppföljare från 1993 för er som blir hyperpeppade på idén och vill se fler filmer än just den från 1974. Även fast jag tror att chansen för detta är minimal.
Precis som
att människorna i THX 1138 förväntas vara robotar, så förväntas kvinnor bete sig som robotar i The Stepford Wives från 1975 (finns en kass remake från 2000-talet också) därför har man i Stepford sett till att fruarna blir just robotar också. Nu kanske jag spoilade filmen, men det är liksom lite så att alla som väl ser filmen redan vet storyn, det är liksom ingen hemlighet på det sättet. Kanske är det för att filmen mer är känd som kritik mot stereotypiska könsroller, än som egentlig bra film. För detta kanske inte är någon filmsisk höjdare egentligen, men den är helt klart sevärd och är lite av en film som man skall ha sett.
Andra pre 80-talshöjdare med lite robotar är:
Barbarella från 1964 , en av mina absoluta favoritfilmer. En kultklassiker utan dess like med en snygg Jane Fonda i huvudrollen
Woody Allens komedi Sleeper från 1973.
Westworld från 1973. Där roboten är i form av en mordisk cowboy.
Alien från 1979. Ja, han är ju en andoid den där Bishop.
Nästa gång så väntar robotar, androider och cyborgs i film från och med 80-talet och framåt. Det är inte svårt att lista ut vilka titlar som kommer dyka upp då. Skall dock försöka att få med lita udda bra filmer också, så misströsta icke. Tills dess...
Vi börjar
från början kan man säga, med denna stilbildande tyska stumfilm och till så lika kultfilm från 1927. Metropolis regisserad av den eminente Fritz Lang är precis så cool som du tror, eller kanske coolare än vad du trodde. Man slås med häpnad mer än en gång över hur före sin tid denne är, och man har ofta svårt att tro att den är från 20-talet, speciellt om man ser den restaurerade versionen.Metropolis är även mer än en robotfilm, vilket iofs ofta är fallet när det är robotar med i bilden. Det är självklart också en sammhällsstrukturskänga med sin klasskillnadsskildring och ett måste att se för varje filmintresserad människa med lite självrespekt.
På fe
mtiotalet så var det ju populärt att göra film om utomjordingar som ville ta över världen. För att göra listan lite mer komplett så tänker jag härmed snabbt bara slänga iväg ett par filmer under den här eran som hade med lite fräcka robotar. Den första är The day the earth stood still från 1951 där ett gäng robotlika utomjordingar för en gångs skull kommer med fredliga avsikter.
Den andra är Forbidden Planet från 1956. I denna lilla klassiker så landar ett rymdskepp på en planet som endast är bebodd av Leslie Nielsens karaktär och hans dotter och robot.
Jag nämn
de den i mitt inlägg "En rå båt", så självklart gör jag plats för Stanley Kubrick fenomenala 2001 - A space odyssey (2001 - Ett rymdäventyr) från 1968 här. En otroligt snygg och stilistisk historia som utspelar sig på ett rymdskepp där farkostroboten HAL och passagerarna har en till synes unik relation. Filmen ställer frågor kring livet och universum, evolutionen och mänsklighetens öde. Om man inte förstår sig på den så duger den bra som vanlig sci-fi skräckis också. En höjdarrulle med andra ord. Så måste jag självklart nämna John Carpenters variant Dark Star från 1974. Kanske inte så rolig som man hoppas, men helt klart sevärd.
N
u när jag dragit igång en filmlista med robotar och cyborg så kan jag ju faktiskt passa på att slänga med denna lilla underskattade pärla då den innehåller en drös coola polisrobotar bl.a.THX 1138 från 1971 är George Lucas kanske enda vettiga film, för ja, jag är inget Star Wars-fan och är faktiskt lite smått allergisk mot killen i allmänhet. Men denna lilla pärla som utspelar sig i en framtid där känslor kontrolleras med droger, där människan skall hållas kort så den kan producera så effektivt som möjligt. En snygg historia med snygga robotar, där även människorna förväntas vara robotlika.
Nästa fil
m blir Godzilla vz. Mechagodzilla från 1974. En Godzillarobot! Det är klart det egentligen inte är bra, samtidigt så är det ju helt fenomenalt. I denna en i raden av japanska filmer om det populära monstret, så är det är rymdvarelser som försöker ta över jorden med hjälp av denna robot Mechagodzilla. Vi här på jorden svarar dock med att väcka King Seasar till liv. Tydligen finns det något av en remake från 2002 (vilken jag självklart tänker se snart) och en uppföljare från 1993 för er som blir hyperpeppade på idén och vill se fler filmer än just den från 1974. Även fast jag tror att chansen för detta är minimal.
Precis som
att människorna i THX 1138 förväntas vara robotar, så förväntas kvinnor bete sig som robotar i The Stepford Wives från 1975 (finns en kass remake från 2000-talet också) därför har man i Stepford sett till att fruarna blir just robotar också. Nu kanske jag spoilade filmen, men det är liksom lite så att alla som väl ser filmen redan vet storyn, det är liksom ingen hemlighet på det sättet. Kanske är det för att filmen mer är känd som kritik mot stereotypiska könsroller, än som egentlig bra film. För detta kanske inte är någon filmsisk höjdare egentligen, men den är helt klart sevärd och är lite av en film som man skall ha sett. Andra pre 80-talshöjdare med lite robotar är:
Barbarella från 1964 , en av mina absoluta favoritfilmer. En kultklassiker utan dess like med en snygg Jane Fonda i huvudrollen
Woody Allens komedi Sleeper från 1973.
Westworld från 1973. Där roboten är i form av en mordisk cowboy.
Alien från 1979. Ja, han är ju en andoid den där Bishop.
Nästa gång så väntar robotar, androider och cyborgs i film från och med 80-talet och framåt. Det är inte svårt att lista ut vilka titlar som kommer dyka upp då. Skall dock försöka att få med lita udda bra filmer också, så misströsta icke. Tills dess...
3 filmer på temat inavlade mordiska galningar.
Igår och idag har jag sett tre filmer som alla tre har en story som ser ungefär ut såhär:
Ett gäng människor, som oftast ungdomar, är ute och bilar alternativt beger sig ut för att campa. Någonstans på vägen blir man varse att dit de är påväg är ett är ett dåligt val av tillflyktsort. Det visar sig nämligen härja inavlade mordiska galningar där, vilket ungdomarna också surt får erfara.
The
Hills have eyes (1977)
Det var tack vare att jag kom på att jag inte hade sett denna Wes Craven-klassiker som jag snöade in på att se fler filmer på samma tema. Har nämlhigen bara sett remaken från 2006, vilken jag faktiskt fann vara till stor belåtenhet. Självklart höll orginalet från 1977 hög standard den med, utan att man kom undan charmen med filmer från just det årtiondet. Att jag sedan inte riktigt förstår mig på Rin Tin Tin-grejen är en annan femma. Kanske tyckte Wes Craven om de filmerna som barn... Hur som helst så blir betyget 3 av 5 möjliga, men jag väljer ju motorsågsmassakern från 1974 framför denna vilken dag som helst i veckan. En film som också helt klart skulle passa in på denna lilla smala lista.
Just
Before Dawn (1981)
Denna är min favorit av dessa tre. Regissören Jeff Lieberman lyckas att ge filmen en ganska så seriös framtoning trots sin kanske lite fåniga handling.
I Just Before Dawn får man också lära känna karaktärerna bättre än i både The Hills Have Eyes och Wrong Turn, och de är relativt symptatiska. Stämningen i filmen är det heller inget fel på, och trots en del brister så är jag faktiskt beredd att ge denna ett högt betyg. För jag kan faktiskt ha överseende med usel klippning, uppenbara stuntmän och andra tabbar när helheten är så pass bra. Den lyckas till och med vara lite obehaglig då och då. En riktig höjdare för sin genré med andra ord, med ett riktigt bra slut. En svag 4 av 5 möjliga.
Wrong
Turn (2003)
Regissören Rob Schmidt, och säkert så även manusförfattaren, till Wrong Turn är säkerligen båda bekanta med båda ovanstående filmer. Inte bara är handlingen i princip den samma, man slängde t.om. in en till synes ganska så omitiverad scen med en död hjort i början av filmen. Jag antar att det var syftning till Just Before Dawn där ungdomsgänget kör på en hjort i inledningen av filmen.
Annars är det inget nytt under solen, förutom att de inavlade mordiska galningarna i denna filmen är så pass inavlade att de beter sig som riktiga grottmänniskor. De kan inte ens prata engelska utan grymtar och stönar hela filmen igenom. Trots detta lite irriterande faktum så är det självklart att filmen skall undkomma ett bottenetyg pga av sitt höga underhållningsvärde. Betyget blir därmed 2 av 5 möjliga.
Ett gäng människor, som oftast ungdomar, är ute och bilar alternativt beger sig ut för att campa. Någonstans på vägen blir man varse att dit de är påväg är ett är ett dåligt val av tillflyktsort. Det visar sig nämligen härja inavlade mordiska galningar där, vilket ungdomarna också surt får erfara.
The
Hills have eyes (1977)Det var tack vare att jag kom på att jag inte hade sett denna Wes Craven-klassiker som jag snöade in på att se fler filmer på samma tema. Har nämlhigen bara sett remaken från 2006, vilken jag faktiskt fann vara till stor belåtenhet. Självklart höll orginalet från 1977 hög standard den med, utan att man kom undan charmen med filmer från just det årtiondet. Att jag sedan inte riktigt förstår mig på Rin Tin Tin-grejen är en annan femma. Kanske tyckte Wes Craven om de filmerna som barn... Hur som helst så blir betyget 3 av 5 möjliga, men jag väljer ju motorsågsmassakern från 1974 framför denna vilken dag som helst i veckan. En film som också helt klart skulle passa in på denna lilla smala lista.
Just
Before Dawn (1981)Denna är min favorit av dessa tre. Regissören Jeff Lieberman lyckas att ge filmen en ganska så seriös framtoning trots sin kanske lite fåniga handling.
I Just Before Dawn får man också lära känna karaktärerna bättre än i både The Hills Have Eyes och Wrong Turn, och de är relativt symptatiska. Stämningen i filmen är det heller inget fel på, och trots en del brister så är jag faktiskt beredd att ge denna ett högt betyg. För jag kan faktiskt ha överseende med usel klippning, uppenbara stuntmän och andra tabbar när helheten är så pass bra. Den lyckas till och med vara lite obehaglig då och då. En riktig höjdare för sin genré med andra ord, med ett riktigt bra slut. En svag 4 av 5 möjliga.
Wrong
Turn (2003)Regissören Rob Schmidt, och säkert så även manusförfattaren, till Wrong Turn är säkerligen båda bekanta med båda ovanstående filmer. Inte bara är handlingen i princip den samma, man slängde t.om. in en till synes ganska så omitiverad scen med en död hjort i början av filmen. Jag antar att det var syftning till Just Before Dawn där ungdomsgänget kör på en hjort i inledningen av filmen.
Annars är det inget nytt under solen, förutom att de inavlade mordiska galningarna i denna filmen är så pass inavlade att de beter sig som riktiga grottmänniskor. De kan inte ens prata engelska utan grymtar och stönar hela filmen igenom. Trots detta lite irriterande faktum så är det självklart att filmen skall undkomma ett bottenetyg pga av sitt höga underhållningsvärde. Betyget blir därmed 2 av 5 möjliga.
Musikaler i alfabetisk ordning O - Z
Nu fortsätter vi med ytterligare ett gäng musikaler.
Mycket nöje!
O - O Lucky Man
Del t
vå i Lindsay Andersons fristående trilogi. Halvmusikalsk och halvsurrealistisk berättelse om Mick Travis som är kaffeförsäljare på den engelska landsbygden. På sin resa besöker han bl a sexklubbar, militärläger och kurtiserar med hippieflickor. Många av skådespelarna spelar flera roller.
Kanske ingen musikal i den bemärkelsen som de flesta andra filmer jag tipsar om. Här brister nämligen inte huvudpersonen Michael (spelad av helt suveräne Malcolm McDowell) ut i sång, utan musiken är ett genomgående tema i form av Alan Price som spelar i filmen för oss då och då. Musiknumrerna är något som passar i den för övrigt surrealistiska känsla som denna 183minurer långa film bjuder på. Låtarna är också specialskrivna för O Lucky Mans räkning.
En riktig pärla är den, med tydlig samhällskritik trots sin kanske lite otydliga handling, eller kanske snarare brist på en tydlig röd tråd. Påminner för övrigt om A Clockwork Orange, och då inte bara för att huvudrollsinnehavaren är den samme. Men detta är snäppet sämre än den kultklassikern.
Låtexempel: Justice
P - Paraplyerna i Cherbourg
H
ela dialogen sjungs i detta romantiska drama om Geneviève och Guy som är kära och blir med barn. Men så blir Guy inkallad till armén, och väntas inte tillbaka förrän om två år. Geneviève blir i stället uppvaktad av Roland, som är villig att träda in som far till barnet.
Jag är svag för sång på franska, utan att för den delen uppskatta språket särskilt mycket annars. Detta har jag således svårt att värja mig inför. Det är 60-tal, det är romantik, det är franskt och det sjungs som attan. Sedan får man hata mig hur mycket man vill för detta, men jag anser detta vara en av de vackraste musikalerna som någonsin har gjorts. Det enda som gör att jag inte kan ge den toppbetyg är att man verkligen måste vara i rätt sinnesstämning för att ta åt sig av denna sentimentala smörja, och visst är det lite väl ytligt... men alldeles underbart ändå.
Låtexempel: Les Parapluies de Cherbourg
P - Pink Floyd The Wall
Ber
ättelsen om The Wall är berättad genom musiken av Pink Floyd, bilder och effekter. Det finns ingen konventionell dialog som för handlingen framåt. Det handlar om Pink, en rockartist som sitter instängd på ett hotellrum i Los Angeles. För många konserter, för mycket knark, för många applåder, han är utbränd. På TV:n surrar en välkänd krigsfilm, vi växlar mellan tid och plats, verklighet och mardröm, när vi går på upptäcksfärd i Pink´s smärtfulla minnen, var och ett en liten tegelsten i den mur som han gradvis byggt kring sina känslor.
Jag är ledsen att säga att jag anser denna vara något lite överskattad, inte sagt att den är dålig. Jag gillar verkligen både albumet och filmen, men denna håller liksom inte hela vägen. Snyggt foto och bra musik i all ära. Men jag kan tyvärr inte ge den så pass högt betyg som jag kanske hade velat. Vet inte om det är känslan av 80-tal som förstör de goda intentionerna och gör att jag inte kan uppskatta den till fullo, eller så är jag helt enkelt inte lika lättimponerad längre. För jag skall erkänna att jag var ett stort fan av den när jag såg den för första gången i tonåren, och den är helt klart mer än sevärd.
Låtexempel: Goodbye Blue Sky
R - Rocken 'n' Roll' High School
E
leverna på en gymnasieskola bestämmer sig för att sätta den rockhatande rektorn på plats. Musik av Ramones.
Hey ho, let's go! Asfånig High School musikal med tuffa men något nedtonade Ramones är det som bjuds på i denna musikal. Man kan dock ana en viss självdistans och musiken är självklart riktigt bra. Underhållande skitfilm med rätt så uselt skådespeleri och en klichéartad handling. Egentligen bara till för den som gillar the Ramones, och vem gör inte det liksom.
Finns egentligen inte mycket mer att säga förutom ONE, TWO, THREE, FOUR... men det blir bara en trea.
Låtexempel: I Want You Around
S - Singin' in the Rain
I
övergången från stumfilm till ljudfilm försvann ett flertal av filmens största stjärnor då deras röster inte passade med deras image. Bland dessa finns stumfilmens stora kärlekspar Don Lockwood och Lina Lamont. I publikens ögon är de det perfekta paret, men bakom kulisserna ser det helt annorlunda ut.
Jag vet inte om det var mina tämligen låga förväntningar på filmen som gjorde att jag gillade denna så pass mycket som jag faktiskt gjorde, eller om det faktiskt är så att detta är riktigt bra. Att det helt enkelt inte går att värja sig för Gene Kelly's professionella charm. Detta är således klassiskt Hollywood när det är som bäst. Ytligt, javisst, men detta är en klassiker man inte får missa.
Låtexempel: You Were Ment for Me.
S - Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street
Ha
ndlingen är en pastischartad thriller som bygger på berättelsen om den bittre barberaren vid Fleet Street i London som tar hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra dem till innehåll i Mrs. Lovetts delikata pajer.
Ännu en musikal signerad Tim Burton och jag kommer ihåg att jag hade jättehöga förväntningar på denna när den kom. Det kunde ju vara hur bra som helst. Tyvärr så tror jag helt enkelt att trots att Johnny Depp och (framförallt) Helena Bonham Carter är trevliga att ta del av rent utseende och skådespelarmässigt, så gjorde de inte låtarna rättvisa. Om de nu är bra i någon tappning. Har faktiskt inte tagit del av musikalen i någon annan form än i denna film. Så trots att den är stilistiskt snygg, har bra skådisar och härlig handling så är betyget ändock svagt.
Låtexempel: Worst Pie in London
T - The Rocky Horror Picture Show
Bisar
r skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.
Ännu en musikalklassiker, en riktig kultrulle. Nu är jag långt ifrån ett überfan, ett sådant som klär ut sig på biovisningar och sjunger med, men visst är det bra. Jag är dock av åsikten att den inte skulle vara mycket utan Tim Curry, han gör i princip hela filmen, trots vissa andra små höjdpunkter. En film med skiftande kvalité helt enkelt som ändå håller dig underhållen och allmänt lite smånöjd med ett par riktigt bra låtar. Klart ett måste.
Låtexempel: Sweet Transvestite
Mycket nöje!
O - O Lucky Man
Del t
vå i Lindsay Andersons fristående trilogi. Halvmusikalsk och halvsurrealistisk berättelse om Mick Travis som är kaffeförsäljare på den engelska landsbygden. På sin resa besöker han bl a sexklubbar, militärläger och kurtiserar med hippieflickor. Många av skådespelarna spelar flera roller.Kanske ingen musikal i den bemärkelsen som de flesta andra filmer jag tipsar om. Här brister nämligen inte huvudpersonen Michael (spelad av helt suveräne Malcolm McDowell) ut i sång, utan musiken är ett genomgående tema i form av Alan Price som spelar i filmen för oss då och då. Musiknumrerna är något som passar i den för övrigt surrealistiska känsla som denna 183minurer långa film bjuder på. Låtarna är också specialskrivna för O Lucky Mans räkning.
En riktig pärla är den, med tydlig samhällskritik trots sin kanske lite otydliga handling, eller kanske snarare brist på en tydlig röd tråd. Påminner för övrigt om A Clockwork Orange, och då inte bara för att huvudrollsinnehavaren är den samme. Men detta är snäppet sämre än den kultklassikern.
Låtexempel: Justice
BETYG 4/5
P - Paraplyerna i Cherbourg
H
ela dialogen sjungs i detta romantiska drama om Geneviève och Guy som är kära och blir med barn. Men så blir Guy inkallad till armén, och väntas inte tillbaka förrän om två år. Geneviève blir i stället uppvaktad av Roland, som är villig att träda in som far till barnet.Jag är svag för sång på franska, utan att för den delen uppskatta språket särskilt mycket annars. Detta har jag således svårt att värja mig inför. Det är 60-tal, det är romantik, det är franskt och det sjungs som attan. Sedan får man hata mig hur mycket man vill för detta, men jag anser detta vara en av de vackraste musikalerna som någonsin har gjorts. Det enda som gör att jag inte kan ge den toppbetyg är att man verkligen måste vara i rätt sinnesstämning för att ta åt sig av denna sentimentala smörja, och visst är det lite väl ytligt... men alldeles underbart ändå.
Låtexempel: Les Parapluies de Cherbourg
BETYG 4/5
P - Pink Floyd The Wall
Ber
ättelsen om The Wall är berättad genom musiken av Pink Floyd, bilder och effekter. Det finns ingen konventionell dialog som för handlingen framåt. Det handlar om Pink, en rockartist som sitter instängd på ett hotellrum i Los Angeles. För många konserter, för mycket knark, för många applåder, han är utbränd. På TV:n surrar en välkänd krigsfilm, vi växlar mellan tid och plats, verklighet och mardröm, när vi går på upptäcksfärd i Pink´s smärtfulla minnen, var och ett en liten tegelsten i den mur som han gradvis byggt kring sina känslor.Jag är ledsen att säga att jag anser denna vara något lite överskattad, inte sagt att den är dålig. Jag gillar verkligen både albumet och filmen, men denna håller liksom inte hela vägen. Snyggt foto och bra musik i all ära. Men jag kan tyvärr inte ge den så pass högt betyg som jag kanske hade velat. Vet inte om det är känslan av 80-tal som förstör de goda intentionerna och gör att jag inte kan uppskatta den till fullo, eller så är jag helt enkelt inte lika lättimponerad längre. För jag skall erkänna att jag var ett stort fan av den när jag såg den för första gången i tonåren, och den är helt klart mer än sevärd.
Låtexempel: Goodbye Blue Sky
BETYG 3/5
R - Rocken 'n' Roll' High School
E
leverna på en gymnasieskola bestämmer sig för att sätta den rockhatande rektorn på plats. Musik av Ramones.Hey ho, let's go! Asfånig High School musikal med tuffa men något nedtonade Ramones är det som bjuds på i denna musikal. Man kan dock ana en viss självdistans och musiken är självklart riktigt bra. Underhållande skitfilm med rätt så uselt skådespeleri och en klichéartad handling. Egentligen bara till för den som gillar the Ramones, och vem gör inte det liksom.
Finns egentligen inte mycket mer att säga förutom ONE, TWO, THREE, FOUR... men det blir bara en trea.
Låtexempel: I Want You Around
BETYG 3/5
S - Singin' in the Rain
I
övergången från stumfilm till ljudfilm försvann ett flertal av filmens största stjärnor då deras röster inte passade med deras image. Bland dessa finns stumfilmens stora kärlekspar Don Lockwood och Lina Lamont. I publikens ögon är de det perfekta paret, men bakom kulisserna ser det helt annorlunda ut.Jag vet inte om det var mina tämligen låga förväntningar på filmen som gjorde att jag gillade denna så pass mycket som jag faktiskt gjorde, eller om det faktiskt är så att detta är riktigt bra. Att det helt enkelt inte går att värja sig för Gene Kelly's professionella charm. Detta är således klassiskt Hollywood när det är som bäst. Ytligt, javisst, men detta är en klassiker man inte får missa.
Låtexempel: You Were Ment for Me.
BETYG 4/5
S - Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street
Ha
ndlingen är en pastischartad thriller som bygger på berättelsen om den bittre barberaren vid Fleet Street i London som tar hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra dem till innehåll i Mrs. Lovetts delikata pajer.Ännu en musikal signerad Tim Burton och jag kommer ihåg att jag hade jättehöga förväntningar på denna när den kom. Det kunde ju vara hur bra som helst. Tyvärr så tror jag helt enkelt att trots att Johnny Depp och (framförallt) Helena Bonham Carter är trevliga att ta del av rent utseende och skådespelarmässigt, så gjorde de inte låtarna rättvisa. Om de nu är bra i någon tappning. Har faktiskt inte tagit del av musikalen i någon annan form än i denna film. Så trots att den är stilistiskt snygg, har bra skådisar och härlig handling så är betyget ändock svagt.
Låtexempel: Worst Pie in London
BETYG 3/5
T - The Rocky Horror Picture Show
Bisar
r skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.Ännu en musikalklassiker, en riktig kultrulle. Nu är jag långt ifrån ett überfan, ett sådant som klär ut sig på biovisningar och sjunger med, men visst är det bra. Jag är dock av åsikten att den inte skulle vara mycket utan Tim Curry, han gör i princip hela filmen, trots vissa andra små höjdpunkter. En film med skiftande kvalité helt enkelt som ändå håller dig underhållen och allmänt lite smånöjd med ett par riktigt bra låtar. Klart ett måste.
Låtexempel: Sweet Transvestite
BETYG 3/5
Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Musikaler! Antingen så älskar man dem, eller så hatar man dem... eller? Jag hatar dem som oftast. Inte lika mycket som många andra, men visst finns det en hel del musikaler som får en att spy lite i munnen, dö lite inombords, få en att tappa tron om mänskligheten och säga högt att man aldrig mer skall se en musikal igen. Men sedan så finns det ju faktiskt dem som går att se också. Jag tänker härmed lista sevärda musikaler i filmens värld lite snabbt, med tillhörande betyg och ett musikaliskt smakprov (bytte ut widgetarna mot länkar istället pga viss överbelastning). För att göra det lite lättare för mig, så jag kan skriva omdömen i lugn och ro, så tänker jag låna filmbeskrivningarna från filmtipset.se, om det inte är urusla vill säga, då har jag kompleterat. Jag skiter i de riktigt usla musikalerna, så ni slipper läsa om hur jag argt sågar Grease (för att inte tala om Grease 2), Annie, Evita, Mamma Mia och annat trams.
Vi börjar med A - N, som rubriken förtäljer.
Mycket nöje!
C - CANNIBAL THE MUSICAL
Följ med den hurtiga kannibalen Alfred Packer och en grupp intet ont anande guldgrävarpionjärer in i Colorados klippiga berg. Allt flyter på i godan ro tills Packer blir hungrig. Med en till synes omättlig aptit börjar han kalasa på sina följeslagare medan han glatt sjunger sina förfäders gamla visor. Alfred Packer är den ende mannen i amerikansk historia som blivit dömd för kannibalism. Filmen försöker lösa den stora gåtan från 1874. Vem åt vem? Från männen bakom South Park.
Ja, ni läser rätt. Trey Parker och Matt Stone har skapat denna lilla pärla genom TROMA. De spelar självklart huvudrollerna själva och det är självklart också väldigt roligt. Musikalnumrerna håller dock självklart tvivelaktig kvalité rent musikaliskt, men roliga är de och de har tagit till vara på hur opassande det faktiskt är att brista ut i sång i tid och otid. Speciellt i låten "let's build a snowman".
Det enda direkt dåliga jag har att säga om filmen är att den är väldigt blod och äckellös för att vara en kannibalfilm, och inte allra minst för att vara släppt genom TROMA. Så är det hela självklart oerhört fånigt och tramsigt, trots detta kan jag inte låta bli att charmas. Låtexempel: Let's Build a Snowman
D - DANCER IN THE DARK
Handlingen i "Dancer in the dark" tilldrar sig i mitten av 60-talet. Selma, spelad av den isländska popstjärnan Björk, drömmer sig bort från vardagen med hjälp av dans och musik. Men när hon blir bestulen på sina sparpengar, ställs allt på sin spets.
En förutsättning för att gilla denna är nog att man måste gilla Björk, samtidigt kan man nog lätt bli besviken på musiken om man väl gillar hennes musik annars. Jag är ingen jättefan av Björk, men gillar henne, så jag är nog precis rätt målgrupp för musiknumrerna i denna. För trots att den har andra bra egenskaper, som en härlig atmosfär trots dysterheten och allmänt bra regi av fina Lars von Trier (som förtjänar ett helt eget filmblogginlägg), så tycker jag dock att det är musiken som håller filmen uppe. Handlingen är nämligen allt för förutsägbar och det blir nästan lite tråkigt att man redan i början redan tyckt synd om Björks karaktär tillräckligt för att räcka filmen igenom.
Låtexempel: In the Musicals
D - DONG (Hålet)
V
attnet öser ner över Taiwan och bittra stunder av insikt sköljer över lägenhetsinvånarna i ett fattigt område i staden. Ett mystiskt virus sprider av epidemiska proportioner sprider sig nämligen över staden, och genom ett hål i sitt lägenhetsgolv så följer och fascineras en man av en kvinna som drömmer sig bort genom dans och sång.
Tsai Ming-liang ligger lite märkligt nog bakom denna minst sagt lite märkliga film. Musikalnumrena består alla av låtar sjungna av en 50-talsartist från Hong Kong vid namn Grace Chang, och de är minst sagt charmanta, och är så också meningen att vara i kontrast till den dystra värld de befinner sig i. En färgklick i den gråa dystopiska vardagen.
Låtexempel: Achoo Cha Cha
H - HAIR
Musikal
om en kille som kommer från landet och ska rycka in i lumpen. Han träffar på ett gäng hippies med långt hår.
Ja, den introduktionen till filmen är ganska så klockren, mer behövs egentligen inte sägas.
Detta är min absoluta favoritmusikal och faktiskt en av mina absoluta favoritfilmer, och det känns oerhört fånigt att erkänna det. Musikalnumrerna håller för det första så pass hög klass att det är svårt att värja sig. Just denna film med helt rätt skådespelare slår nog varenda uppsättning som har gjorts. En på sin tid också väldigt kontroversiell fim i staterna, inte bara för att den kritiserar Vietnam-kriget, utan också synen på "rasöverskridande" kärlek och att droger var vägen till instikt och lycka. En tidsenlig/typisk djävla hippiefilm helt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen, och jag gråter varje gång när man skall "låta solskenet komma in" i slutet. Jag som sällan bölar. Galet.
Låtexempel: Walking in Space
J - JESUS CHRIST SUPERSTAR (1973)
Filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers berömda rockopera om de sista dagarna i Jesu liv. Ett gäng hippies åker ut till öknen och dramatiserar Jesus liv och död med hjälp av musik. Judas är svart och bitter, med all rätt. Och budskapet går inte att missa.
Denna musikal kräver verkligen att man är med på noterna när det kommer till musiken, för det sjungs mest hela tiden, och ja, ibland blir det kanske lite fånigt. Men Jesus Christ Superstar anses inte vara musikalerna musikal av många för intet. Och precis som Hair så är det en musikal av sin tid. Klart ett måste för alla musikalälskare, agnostiker/ateister och insiktsfulla religiösa.
Jag hade helt klart kunnat gilla denna lika mycket som Hair, men det gör jag tyvärr inte, och jag har svårt att sätta ett betyg. Har velat mellan en trea och fyra på filmtipset.se enda sedan jag såg den.
Låtexempel: Heaven on Their Minds
N - Nightmare Before Christmas
Animer
ad musikal om Jack Skellington, pumpornas konung, som tröttnar på Halloween och i stället vill ta sig an julfirandet - omedveten om att han kanske inte är så lämplig som tomte... Producerad av Tim Burton.
Ingen kan få en på sådan mysigt mesgoth-humör som en Tim Burton-film, och även om han "bara" är producenten bakom denna lilla musikalpärla släppt med hjälp av Disney (huga) så osar den Burton. Inte allra minst för att hans vapendragare Danny Elfman står bakom musik och lånar också ut sin röst till Jack Skellington. Detta är sonika bra. Riktigt bra t.om. Med riktigt snygga animationer så lyckas den förmedla en känsla som faller både julhatare och julälskare i smaken.
Låtexempel: Jack's Lament
Vi börjar med A - N, som rubriken förtäljer.
Mycket nöje!
C - CANNIBAL THE MUSICAL
Följ med den hurtiga kannibalen Alfred Packer och en grupp intet ont anande guldgrävarpionjärer in i Colorados klippiga berg. Allt flyter på i godan ro tills Packer blir hungrig. Med en till synes omättlig aptit börjar han kalasa på sina följeslagare medan han glatt sjunger sina förfäders gamla visor. Alfred Packer är den ende mannen i amerikansk historia som blivit dömd för kannibalism. Filmen försöker lösa den stora gåtan från 1874. Vem åt vem? Från männen bakom South Park.Ja, ni läser rätt. Trey Parker och Matt Stone har skapat denna lilla pärla genom TROMA. De spelar självklart huvudrollerna själva och det är självklart också väldigt roligt. Musikalnumrerna håller dock självklart tvivelaktig kvalité rent musikaliskt, men roliga är de och de har tagit till vara på hur opassande det faktiskt är att brista ut i sång i tid och otid. Speciellt i låten "let's build a snowman".
Det enda direkt dåliga jag har att säga om filmen är att den är väldigt blod och äckellös för att vara en kannibalfilm, och inte allra minst för att vara släppt genom TROMA. Så är det hela självklart oerhört fånigt och tramsigt, trots detta kan jag inte låta bli att charmas. Låtexempel: Let's Build a Snowman
BETYG 4/5
D - DANCER IN THE DARK
Handlingen i "Dancer in the dark" tilldrar sig i mitten av 60-talet. Selma, spelad av den isländska popstjärnan Björk, drömmer sig bort från vardagen med hjälp av dans och musik. Men när hon blir bestulen på sina sparpengar, ställs allt på sin spets.En förutsättning för att gilla denna är nog att man måste gilla Björk, samtidigt kan man nog lätt bli besviken på musiken om man väl gillar hennes musik annars. Jag är ingen jättefan av Björk, men gillar henne, så jag är nog precis rätt målgrupp för musiknumrerna i denna. För trots att den har andra bra egenskaper, som en härlig atmosfär trots dysterheten och allmänt bra regi av fina Lars von Trier (som förtjänar ett helt eget filmblogginlägg), så tycker jag dock att det är musiken som håller filmen uppe. Handlingen är nämligen allt för förutsägbar och det blir nästan lite tråkigt att man redan i början redan tyckt synd om Björks karaktär tillräckligt för att räcka filmen igenom.
Låtexempel: In the Musicals
BETYG 3/5
D - DONG (Hålet)
V
attnet öser ner över Taiwan och bittra stunder av insikt sköljer över lägenhetsinvånarna i ett fattigt område i staden. Ett mystiskt virus sprider av epidemiska proportioner sprider sig nämligen över staden, och genom ett hål i sitt lägenhetsgolv så följer och fascineras en man av en kvinna som drömmer sig bort genom dans och sång.Tsai Ming-liang ligger lite märkligt nog bakom denna minst sagt lite märkliga film. Musikalnumrena består alla av låtar sjungna av en 50-talsartist från Hong Kong vid namn Grace Chang, och de är minst sagt charmanta, och är så också meningen att vara i kontrast till den dystra värld de befinner sig i. En färgklick i den gråa dystopiska vardagen.
Låtexempel: Achoo Cha Cha
BETYG 4/5
H - HAIR
Musikal
om en kille som kommer från landet och ska rycka in i lumpen. Han träffar på ett gäng hippies med långt hår.Ja, den introduktionen till filmen är ganska så klockren, mer behövs egentligen inte sägas.
Detta är min absoluta favoritmusikal och faktiskt en av mina absoluta favoritfilmer, och det känns oerhört fånigt att erkänna det. Musikalnumrerna håller för det första så pass hög klass att det är svårt att värja sig. Just denna film med helt rätt skådespelare slår nog varenda uppsättning som har gjorts. En på sin tid också väldigt kontroversiell fim i staterna, inte bara för att den kritiserar Vietnam-kriget, utan också synen på "rasöverskridande" kärlek och att droger var vägen till instikt och lycka. En tidsenlig/typisk djävla hippiefilm helt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen, och jag gråter varje gång när man skall "låta solskenet komma in" i slutet. Jag som sällan bölar. Galet.
Låtexempel: Walking in Space
BETYG 5/5
J - JESUS CHRIST SUPERSTAR (1973)
Filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers berömda rockopera om de sista dagarna i Jesu liv. Ett gäng hippies åker ut till öknen och dramatiserar Jesus liv och död med hjälp av musik. Judas är svart och bitter, med all rätt. Och budskapet går inte att missa. Denna musikal kräver verkligen att man är med på noterna när det kommer till musiken, för det sjungs mest hela tiden, och ja, ibland blir det kanske lite fånigt. Men Jesus Christ Superstar anses inte vara musikalerna musikal av många för intet. Och precis som Hair så är det en musikal av sin tid. Klart ett måste för alla musikalälskare, agnostiker/ateister och insiktsfulla religiösa.
Jag hade helt klart kunnat gilla denna lika mycket som Hair, men det gör jag tyvärr inte, och jag har svårt att sätta ett betyg. Har velat mellan en trea och fyra på filmtipset.se enda sedan jag såg den.
Låtexempel: Heaven on Their Minds
BETYG 3/5
N - Nightmare Before Christmas
Animer
ad musikal om Jack Skellington, pumpornas konung, som tröttnar på Halloween och i stället vill ta sig an julfirandet - omedveten om att han kanske inte är så lämplig som tomte... Producerad av Tim Burton.Ingen kan få en på sådan mysigt mesgoth-humör som en Tim Burton-film, och även om han "bara" är producenten bakom denna lilla musikalpärla släppt med hjälp av Disney (huga) så osar den Burton. Inte allra minst för att hans vapendragare Danny Elfman står bakom musik och lånar också ut sin röst till Jack Skellington. Detta är sonika bra. Riktigt bra t.om. Med riktigt snygga animationer så lyckas den förmedla en känsla som faller både julhatare och julälskare i smaken.
Låtexempel: Jack's Lament
BETYG 4/5
Ett par riktigt skickliga kineser!
Vi rör oss lite västerut i dagens filmbloggande men stannar i Asien. Förra inlägget handlade om Sydkoreansk film, men nu blir det kinesiskt för hela slanten.
När jag satt och spånade lite på vilka kinesiska filmer jag skulle tipsa om så kom det sig att nästan alla de riktigt bra kinesiska filmer jag har sett var alla regisserade av två olika män. Den ena vid namn Zhang Yimou och den andra Wong Kar-wai. Så då gör jag sonika så att dessa två får representera hela det moderna filmutbudet i detta inlägg om riktigt bra filmer från Kina. Hoppas nu bara inte att bilderna blir huller och buller på andras datorer/webläsare. Om det ser rörigt ut hemma hos dig så ursäktar jag mig. Det är för övrigt bara att klicka på bilderna så blir de större...Nu kör vi!
ZHA
NG YIMOU
De flesta känner igen honom som regissören bakom filmerna Hero (Ying Xiong) från 2002 och Flying Daggers (Shi mian mai du) från 2004. Så kallad "episk wuxia" fick sig en ganska så stor beundrarskara i och med Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu chan long) från år 2000, och västvärlden var inte sen men att insupa fler filmer i den genrén åren därefter. Jag fick dock upp ögonen för Zhang Yimou genom hans mer renodlade fantastiska dramafilmer som han gjorde under 90-talet. Här tänker jag tipsa om främst två av dem, men uppmanar er att se alla ni kommer över. De håller nämligen väldigt hög klass, och jag har ännu inte sett en enda dålig film av honom.
Den första av mina två favoritfilmer av Zhang Yimou jag tänkte tipsa om är Den röda lyktan (Do hong deng long gao gao gua) från 1991. Den har inte bara ett härlig titel på kinesiska, varför försvenskade man den liksom? utan den har också en härlig liten story som följer:
Filmen utspelar sig i 1920-talets Kina och huvudpersonen är 19åriga kvinna Songlian, som efter att hennes far har dött måste gifta sig med en rik man vid namn Chen, och bli hans fjärde fru. Titeln refererar till att den kvinna som för kvällen skall dela säng med mästare Chen får en röd lykta tänd utanför sitt hus. Alla fruarna vill att just deras lykta skall tändas inför natten, men inte för att själva Chen skall göra dem sällskap, utan för att få den åtråvärda fotmassagen som erbjuds inför varje natt med maken.
Som man förstår så uppstår ju en viss spänning mellan alla dessa kvinnor. Deras make ser man dock inte en ansiktet på under hela filmen, utan det är kvinnorna som Den Röda Lyktan verkligen fokuserar på. En riktigt mysig och vacker film som jag tycker har allt. Lågmäld utan att vara tråkig. Skulle kunna kalla det för en "chick flick" i finkultursförpackning.
Se trailern HÄR
Den andra filmen heter Att Leva (Huozhe) och är från 1994. En film som skildrar en familjs liv i Kina från tiden före, under och efter Mao Zedongs framfart och styre. Detta görs på ett oerhört skickligt sätt och jag tog faktiskt med denna så vi kunde se den på Historia C-letionen på komvux vill jag minnas.
Ett oerhört träffande och personligt porträtt av en familjs bergochdalbane-existens i detta omvälvande skede av kinesisk historia. Där revolutionen i ena stunden är något som gynnar dem, för att i andra stunden vara påväg att förgöra dem, och så fortsätter det lite filmen igenom. Oerhört gripande och sevärt.
Se trailern HÄR (ni får ursäkta amerikanen)
Övriga filmer av Zhang Yimou som jag rekomenderar starkt är:
Vikarien (Yi ge dou bu neng shao) från 1999. Filmtipset / IMDB
Vägen Hem (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Filmtipset / IMDB
Det röda fältet (Hon gao liang) från 1987. Filmtipset / IMDB
Ju Dou - Förbjuden kärlek (Jou Dou) från 1990. Filmtipset / IMDB
Hotell Lyckan (Xingfu shiguang) från 2000. Filmtipset / IMDB
WONG KAR-WAI
Denne regissör har skördat rätt så stora framgångar, framförallt på Cannes-festivalen. Han är också mannen bakom mina absoluta favoriter när det kommer till romantisk film. Ingen kan skildra kärlek som Wong Kar-Wai. Här följer lite exempel på det:
I två filmer; In the Mood for Love (Fa yeung nin wa) från 2000 och filmen 2046 från 2004 får vi följa en man och en kvinna (i båda filmerna spelas mannen av Tony Leung Chiu-wai), och deras passionerade stämningsfulla men ändå otroligt lågmält skildrade kärlek till varandra. En förbjuden kärlek. Blickar som möts i ultrarapid, fantastiska soundtrack, riktigt bra skådespeleri, vackert foto. Allt med dessa två filmer är bara gjort för att vara det mest romantiska som någonsin har visats på vita duken. Det är liksom i en helt annan liga än t.ex. hollywoodslisket som många annars hänvisar till när det vankas romantisk film. Iaf jag känner att det infinner sig någon sorts äkthet i dessa två filmer, och det behövs inga avancerade handlingar eller repliker. Här är det känsla i varandra bildruta, och känslan är romantisk utan att för delen vara sliskig.
Sedan är det självklart två rätt så skilda filmer, och även om de två
är sammanflätade så kan man se den ena utan den andra. Man behöver heller inte se den ena innan den andra. De fungerar som enskilda verk helt enkelt. Skall också tilläggas att i 2046, precis som i de två förekommande filmerna jag skrivit om; Att leva och Den röda Lyktan, Det röda fältet och Ju Dou - förbjuden kärlek, så spelas den kvinnliga huvudrollen av Gong Li. Sjukt begåvad kvinna.
För att ni som inte sett dem skall förstå vad jag talar om, så se trailerna HÄR och HÄR. Läs om In the Mood for Love HÄR och 2046 HÄR
Nästa film av Wong Kar-wai jag kommer tipsa om är Lyckliga Tillsammans (Chun gwong cha sit) från 1997. En lite lättsammare kärlekshistoria, men ändå med en stor dos allvar, mellan två män. Här är handlingen tagen från filmtipset.se
Ho Po-wing och Lai Yiu-fai är två homosexuella män från Hongkong som åker till Argentina för att försöka rädda sitt förhållande. Ganska snart grälar de och går skilda vägar som så många gånger förut. De träffar åter varandra efter en tid, Po-wing är nu prostituerad och Yiu-fai arbetar på en tangobar. Po-wing försöker förmå Yiu-fai att försöka igen, men Yiu-fai är tveksam till att förhållandet går att reparera igen. Yiu-fai träffar Chang från Taiwan, och denne ger Yiu-fai nya perspektiv på tillvaron.
Jag har hört ett rykte om att ingen av skådespelarna visste att motspelaren skulle vara en man när de skrev under kontraktet på att göra filmen. Detta blev en liten överraskning när de båda hade flugits till Syd
amerika och det väl skulle börja filmas helt enkelt. Som tur är blev filmen av ändå, och vilken film det blev. Urmysig är den, och får Brokeback Mountain (som om det ens går att jämföra) att se än mer ytlig och tillrättalagd ut. Sedan är ju skådespeleriet och fotot i Lyckliga Tillsammans överlägset. Här får vi för övrigt se Tony Leung Chiu-wai igen, denna gång som som Lai Yiu-fai.
Se trailern HÄR
Två andra nästan lika bra filmer av Wong Kar-wai är:
Chungking Express (Chung Hing sam lam) från 1994. Filmtipset / IMDB
Helgon i Neon (Duoluo tianshi) från 1995. Filmtipset / IMDB
Ps: Undvik Wong Kar-wais försök till att göra film med engelsktalande skådespelare. Filmen My Blueberry Night är nämligen nästintill värdelös. Trots skådespelare i form av Jude Law och Natalie Portman. Låt denna film heller inte bli avgörande för om ni skall se några av hans andra filmer, om ni skulle ha sett bara denna.
Hoppas detta har varit till nöje för någon, nu när jag lagt ner all den här tiden på fanskapet.
Glutta vidare min vänner. Glutta vidare!...
När jag satt och spånade lite på vilka kinesiska filmer jag skulle tipsa om så kom det sig att nästan alla de riktigt bra kinesiska filmer jag har sett var alla regisserade av två olika män. Den ena vid namn Zhang Yimou och den andra Wong Kar-wai. Så då gör jag sonika så att dessa två får representera hela det moderna filmutbudet i detta inlägg om riktigt bra filmer från Kina. Hoppas nu bara inte att bilderna blir huller och buller på andras datorer/webläsare. Om det ser rörigt ut hemma hos dig så ursäktar jag mig. Det är för övrigt bara att klicka på bilderna så blir de större...Nu kör vi!
ZHA
NG YIMOUDe flesta känner igen honom som regissören bakom filmerna Hero (Ying Xiong) från 2002 och Flying Daggers (Shi mian mai du) från 2004. Så kallad "episk wuxia" fick sig en ganska så stor beundrarskara i och med Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu chan long) från år 2000, och västvärlden var inte sen men att insupa fler filmer i den genrén åren därefter. Jag fick dock upp ögonen för Zhang Yimou genom hans mer renodlade fantastiska dramafilmer som han gjorde under 90-talet. Här tänker jag tipsa om främst två av dem, men uppmanar er att se alla ni kommer över. De håller nämligen väldigt hög klass, och jag har ännu inte sett en enda dålig film av honom.
Den första av mina två favoritfilmer av Zhang Yimou jag tänkte tipsa om är Den röda lyktan (Do hong deng long gao gao gua) från 1991. Den har inte bara ett härlig titel på kinesiska, varför försvenskade man den liksom? utan den har också en härlig liten story som följer:Filmen utspelar sig i 1920-talets Kina och huvudpersonen är 19åriga kvinna Songlian, som efter att hennes far har dött måste gifta sig med en rik man vid namn Chen, och bli hans fjärde fru. Titeln refererar till att den kvinna som för kvällen skall dela säng med mästare Chen får en röd lykta tänd utanför sitt hus. Alla fruarna vill att just deras lykta skall tändas inför natten, men inte för att själva Chen skall göra dem sällskap, utan för att få den åtråvärda fotmassagen som erbjuds inför varje natt med maken.
Som man förstår så uppstår ju en viss spänning mellan alla dessa kvinnor. Deras make ser man dock inte en ansiktet på under hela filmen, utan det är kvinnorna som Den Röda Lyktan verkligen fokuserar på. En riktigt mysig och vacker film som jag tycker har allt. Lågmäld utan att vara tråkig. Skulle kunna kalla det för en "chick flick" i finkultursförpackning.
Se trailern HÄR
Den andra filmen heter Att Leva (Huozhe) och är från 1994. En film som skildrar en familjs liv i Kina från tiden före, under och efter Mao Zedongs framfart och styre. Detta görs på ett oerhört skickligt sätt och jag tog faktiskt med denna så vi kunde se den på Historia C-letionen på komvux vill jag minnas. Ett oerhört träffande och personligt porträtt av en familjs bergochdalbane-existens i detta omvälvande skede av kinesisk historia. Där revolutionen i ena stunden är något som gynnar dem, för att i andra stunden vara påväg att förgöra dem, och så fortsätter det lite filmen igenom. Oerhört gripande och sevärt.
Se trailern HÄR (ni får ursäkta amerikanen)
Övriga filmer av Zhang Yimou som jag rekomenderar starkt är:
Vikarien (Yi ge dou bu neng shao) från 1999. Filmtipset / IMDB
Vägen Hem (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Filmtipset / IMDB
Det röda fältet (Hon gao liang) från 1987. Filmtipset / IMDB
Ju Dou - Förbjuden kärlek (Jou Dou) från 1990. Filmtipset / IMDB
Hotell Lyckan (Xingfu shiguang) från 2000. Filmtipset / IMDB
WONG KAR-WAIDenne regissör har skördat rätt så stora framgångar, framförallt på Cannes-festivalen. Han är också mannen bakom mina absoluta favoriter när det kommer till romantisk film. Ingen kan skildra kärlek som Wong Kar-Wai. Här följer lite exempel på det:
I två filmer; In the Mood for Love (Fa yeung nin wa) från 2000 och filmen 2046 från 2004 får vi följa en man och en kvinna (i båda filmerna spelas mannen av Tony Leung Chiu-wai), och deras passionerade stämningsfulla men ändå otroligt lågmält skildrade kärlek till varandra. En förbjuden kärlek. Blickar som möts i ultrarapid, fantastiska soundtrack, riktigt bra skådespeleri, vackert foto. Allt med dessa två filmer är bara gjort för att vara det mest romantiska som någonsin har visats på vita duken. Det är liksom i en helt annan liga än t.ex. hollywoodslisket som många annars hänvisar till när det vankas romantisk film. Iaf jag känner att det infinner sig någon sorts äkthet i dessa två filmer, och det behövs inga avancerade handlingar eller repliker. Här är det känsla i varandra bildruta, och känslan är romantisk utan att för delen vara sliskig. Sedan är det självklart två rätt så skilda filmer, och även om de två
är sammanflätade så kan man se den ena utan den andra. Man behöver heller inte se den ena innan den andra. De fungerar som enskilda verk helt enkelt. Skall också tilläggas att i 2046, precis som i de två förekommande filmerna jag skrivit om; Att leva och Den röda Lyktan, Det röda fältet och Ju Dou - förbjuden kärlek, så spelas den kvinnliga huvudrollen av Gong Li. Sjukt begåvad kvinna.För att ni som inte sett dem skall förstå vad jag talar om, så se trailerna HÄR och HÄR. Läs om In the Mood for Love HÄR och 2046 HÄR
Nästa film av Wong Kar-wai jag kommer tipsa om är Lyckliga Tillsammans (Chun gwong cha sit) från 1997. En lite lättsammare kärlekshistoria, men ändå med en stor dos allvar, mellan två män. Här är handlingen tagen från filmtipset.seHo Po-wing och Lai Yiu-fai är två homosexuella män från Hongkong som åker till Argentina för att försöka rädda sitt förhållande. Ganska snart grälar de och går skilda vägar som så många gånger förut. De träffar åter varandra efter en tid, Po-wing är nu prostituerad och Yiu-fai arbetar på en tangobar. Po-wing försöker förmå Yiu-fai att försöka igen, men Yiu-fai är tveksam till att förhållandet går att reparera igen. Yiu-fai träffar Chang från Taiwan, och denne ger Yiu-fai nya perspektiv på tillvaron.
Jag har hört ett rykte om att ingen av skådespelarna visste att motspelaren skulle vara en man när de skrev under kontraktet på att göra filmen. Detta blev en liten överraskning när de båda hade flugits till Syd
amerika och det väl skulle börja filmas helt enkelt. Som tur är blev filmen av ändå, och vilken film det blev. Urmysig är den, och får Brokeback Mountain (som om det ens går att jämföra) att se än mer ytlig och tillrättalagd ut. Sedan är ju skådespeleriet och fotot i Lyckliga Tillsammans överlägset. Här får vi för övrigt se Tony Leung Chiu-wai igen, denna gång som som Lai Yiu-fai. Se trailern HÄR
Två andra nästan lika bra filmer av Wong Kar-wai är:
Chungking Express (Chung Hing sam lam) från 1994. Filmtipset / IMDB
Helgon i Neon (Duoluo tianshi) från 1995. Filmtipset / IMDB
Ps: Undvik Wong Kar-wais försök till att göra film med engelsktalande skådespelare. Filmen My Blueberry Night är nämligen nästintill värdelös. Trots skådespelare i form av Jude Law och Natalie Portman. Låt denna film heller inte bli avgörande för om ni skall se några av hans andra filmer, om ni skulle ha sett bara denna.
Hoppas detta har varit till nöje för någon, nu när jag lagt ner all den här tiden på fanskapet.
Glutta vidare min vänner. Glutta vidare!...
Sydkoreansk Film.
För ett par år sedan så började jag få upp ögonen för Sydkoreansk film ordentligt. Under hela 2000-talet så verkar det ha kommit ett oändligt flöde av riktigt bra film från det sydliga Korea som verkar ha mer än en hälsosam filmindustri. T.om. deras romantiska komedier håller hög klass, och jag verkligen avskyt genrén annars. Jag tänker härmed tipsa om mina absoluta favoriter från detta filmens land. Håll till godo:
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också.
Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd.
Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu.
Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.
Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:
Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande.
Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också. Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd. Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu. Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa. Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande. Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Allas vår DrakUlla.
Som skräckfilmsfantast så tänker jag härmed tipsa om de bästa filmerna om allas vår Dracula. Vilken gestaltning av denna Bram Stoker-figur är egentligen den bästa? Vi börjar självklart med den första:
Nosferatu (1922)
I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.
Dracula (1931)
Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.
Blood for Dracula (1972)
Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!
Bram Stoker's Dracula (1992)
Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.
Dracula: Pages from a Virgin's Diary (2002)
Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.
Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.
Nosferatu (1922)I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.
Dracula (1931)Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.
Blood for Dracula (1972)Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!
Bram Stoker's Dracula (1992)Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.
Dracula: Pages from a Virgin's Diary (2002)Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.
Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.
Sevärd animerad film del 3 - Japan
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer tredje delen i mitt filmtipsande om tecknad film, och nu kommer vi oundvikligen till Japan. Jag värjer mig dock från att kallas anime eller manganörd. Det är bara så att när det kommer till tecknad film så är nog Japanerna bäst. Mycket pga en gedigen historia av berättande genom animation för både vuxna och barn. En kulturskillnad helt enkelt, som möjliggör att det finns japansk animerad film för nästan alla smaker och i alla genrer. Här följer mina favoriter:
Tänker börja med en barnfilm. Den gulligaste barnfilmen jag har sett i hela mitt liv. Jag bara smälte första gången jag såg den, en film som jag absolut tänker visa för mitt barn. En film om vänskap som trotsar alla odds. En nästan överdriven vänskap, som många tycker har homosexuella undertoner bara för att det är djur av hankön som har denna relation till varandra (ja, så fånigt är det)
Fi
lmen heter "A Stormy Night" (Arashi no Yoru Ni) och handlar om en vildget vid namn Mei och en varg vid namn Gabu. Som under en stormig natt börjar prata med varandra i skydd från åskan och regnet, utan att kunna se den andre pga mörkret. När stormen avtar bestämmer de sig för att träffas igen, i tron om att de är av samma djursort. När detta visar sig inte vara fallet så väljer de att trots sina yttre olikheter inleda en vänskap, en vänskap som inte uppskattas av alla runtomkring dem.
Filmen är också vackert animerad med fin musik. Den ses med fördel med japanska orginalrösterna, så klart.
Tänker sedan göra en helomvändning och tipsa om en film som verkligen inte lämpar sig för barn. Nästa film är nämligen en psykologisk action/thriller från skaparen av andra härliga tecknade filmer som Tokyo Godfathers, Millenium Actress och inte minst Paprika, som faktiskt kanske är snäppet bättre än Perfect Blue. Som jag nu skriver lite om, kanske mest för att det är Satoshi Kons främsta när det kommer till att få folk som annars inte gillar anime, den ibland speciella berättarstilen och animationsstilen, att faktiskt ändå uppskatta filmen.
Perfect Blue är trots sin kanske inte jättelockande handling riktigt riktigt bra. En film som bygger upp en riktigt obehaglig stämning ur något så fånigt som en japansk popstjärnas våndor. Hela stämningen kan faktiskt liknas vid den som infinner sig i Black Swan som kom förra året. Faktiskt så är hela filmen tämligen lik. Så om ni gillade Black Swan så tror jag nog att ni kommer att gilla Perfect Blue också.
Nästa film måste självklart bli en av Hayao Miyazakis alla mästerverk.
Miyazakis blev känd över hela världen bland den större publiken med oscarsbelönade Spirited Away (2001), och den och andra av Miyazakis filmer har faktiskt varit uppe på de svenska biograferna efter det internationella erkännandet. Alla hans filmer är bra! Men jag tror nog ändå att min favorit är Princess Mononoke (Mononoke Hime) från 1997.
Filmen är en magisk historia som har allt; romantik, vackra miljöer/bra animationer och bra handling. För precis som Miyazakis Nausicaä från Vindarnas dal, så har Princess Mononoke ett budskap om att värna om naturen, men i detta fallet med änmer inriktning på djurlivet. Kan också tillägga att den riktar sig till den lite äldre publiken, utan att för den delen helt utesluta att barn kan se den trots visst våld. Tror att allvaret i filmen är mer nyttigt än skadligt.
För att visa
vilken variation det finns inom anime så tänker jag nu tipsa om Mamoru Oshiis Angels Egg (Tenshi no tamago) från 1985. En fantastiskt vacker minimalistiskt film som bygger på teckningar av Yoshitaka Amano. Handlingen är i sin korthet: En nomad träffar en mystiskt flicka som bär på ett stort ägg.
Filmen är självklart fylld med symbolik, och det står inte helt klart vad den exakta innebörden av filmen är. Jag har min egna tolkning (som följer de flestas på de flesta punkter efter att ha läst på forum)
En nästintill dialoglös film där tystnaden fylls av något som låter som modern klassisk musik från östeuropa. En film med en lågmäldhet och ett djup som kräver en speciell publik. Om du känner dig manad så se den, du kommer inte ångra dig.
Sist men inte minst så tänker jag nämna några måsten som de flesta, även de som inte har något intresse alls för anime, brukar ha sett och uppskattar. Det är självklart Akira, Ghost in the Shell, Eldflugornas Grav, Ninja Scroll och The Girl who Leapt through Time m.fl. Höjdarrullar allihopa om inte på riktigt, så iaf nostalgiskt.
Tänker börja med en barnfilm. Den gulligaste barnfilmen jag har sett i hela mitt liv. Jag bara smälte första gången jag såg den, en film som jag absolut tänker visa för mitt barn. En film om vänskap som trotsar alla odds. En nästan överdriven vänskap, som många tycker har homosexuella undertoner bara för att det är djur av hankön som har denna relation till varandra (ja, så fånigt är det)
Fi
lmen heter "A Stormy Night" (Arashi no Yoru Ni) och handlar om en vildget vid namn Mei och en varg vid namn Gabu. Som under en stormig natt börjar prata med varandra i skydd från åskan och regnet, utan att kunna se den andre pga mörkret. När stormen avtar bestämmer de sig för att träffas igen, i tron om att de är av samma djursort. När detta visar sig inte vara fallet så väljer de att trots sina yttre olikheter inleda en vänskap, en vänskap som inte uppskattas av alla runtomkring dem. Filmen är också vackert animerad med fin musik. Den ses med fördel med japanska orginalrösterna, så klart.
Tänker sedan göra en helomvändning och tipsa om en film som verkligen inte lämpar sig för barn. Nästa film är nämligen en psykologisk action/thriller från skaparen av andra härliga tecknade filmer som Tokyo Godfathers, Millenium Actress och inte minst Paprika, som faktiskt kanske är snäppet bättre än Perfect Blue. Som jag nu skriver lite om, kanske mest för att det är Satoshi Kons främsta när det kommer till att få folk som annars inte gillar anime, den ibland speciella berättarstilen och animationsstilen, att faktiskt ändå uppskatta filmen.
Film
en handlar om Mima som lämnar idolbandet CHAM för att göra solokarriär. Detta påverkar dock henne och hennes liv på oanade sätt då den psykiska pressen blir väldigt påtaglig, och inte hjälper det att hon har ett före detta fan som förföljer henne.
en handlar om Mima som lämnar idolbandet CHAM för att göra solokarriär. Detta påverkar dock henne och hennes liv på oanade sätt då den psykiska pressen blir väldigt påtaglig, och inte hjälper det att hon har ett före detta fan som förföljer henne.Perfect Blue är trots sin kanske inte jättelockande handling riktigt riktigt bra. En film som bygger upp en riktigt obehaglig stämning ur något så fånigt som en japansk popstjärnas våndor. Hela stämningen kan faktiskt liknas vid den som infinner sig i Black Swan som kom förra året. Faktiskt så är hela filmen tämligen lik. Så om ni gillade Black Swan så tror jag nog att ni kommer att gilla Perfect Blue också.
Nästa film måste självklart bli en av Hayao Miyazakis alla mästerverk.
Miyazakis blev känd över hela världen bland den större publiken med oscarsbelönade Spirited Away (2001), och den och andra av Miyazakis filmer har faktiskt varit uppe på de svenska biograferna efter det internationella erkännandet. Alla hans filmer är bra! Men jag tror nog ändå att min favorit är Princess Mononoke (Mononoke Hime) från 1997.
Om fi
lmen:
Balansen mellan människor och djurgudar har rubbats genom människornas rovdrift av den heliga skogen där gudarna bor. Det är nu upp till prins Ashitaka att återställa det hela. filmtipset.se
lmen:Filmen är en magisk historia som har allt; romantik, vackra miljöer/bra animationer och bra handling. För precis som Miyazakis Nausicaä från Vindarnas dal, så har Princess Mononoke ett budskap om att värna om naturen, men i detta fallet med änmer inriktning på djurlivet. Kan också tillägga att den riktar sig till den lite äldre publiken, utan att för den delen helt utesluta att barn kan se den trots visst våld. Tror att allvaret i filmen är mer nyttigt än skadligt.
För att visa
vilken variation det finns inom anime så tänker jag nu tipsa om Mamoru Oshiis Angels Egg (Tenshi no tamago) från 1985. En fantastiskt vacker minimalistiskt film som bygger på teckningar av Yoshitaka Amano. Handlingen är i sin korthet: En nomad träffar en mystiskt flicka som bär på ett stort ägg.Filmen är självklart fylld med symbolik, och det står inte helt klart vad den exakta innebörden av filmen är. Jag har min egna tolkning (som följer de flestas på de flesta punkter efter att ha läst på forum)
En nästintill dialoglös film där tystnaden fylls av något som låter som modern klassisk musik från östeuropa. En film med en lågmäldhet och ett djup som kräver en speciell publik. Om du känner dig manad så se den, du kommer inte ångra dig.
Sist men inte minst så tänker jag nämna några måsten som de flesta, även de som inte har något intresse alls för anime, brukar ha sett och uppskattar. Det är självklart Akira, Ghost in the Shell, Eldflugornas Grav, Ninja Scroll och The Girl who Leapt through Time m.fl. Höjdarrullar allihopa om inte på riktigt, så iaf nostalgiskt.
Sevärd animerad film del 2 - USA
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer andra delen i i mitt filmtipsande om tecknad film, och nu vänder vi oss mot massproducerande landet USA. Skall landet som gav oss Disney ha något annat att komma med när det kommer till animerad film? Självklart. Här följer mina favoriter från landet på andra sidan Atlanten.
Kan börja med en film som ni kan se eller tanka hem helt lagligt, om ni nu skulle vara sugna på att se film just i denna stund. Vill nämligen tipsa om indiefilmen Sita Sings the Blues från 2008. En film baserad på det indiska eposet Ramayana, snyggt och udda berättat av Nina Paley. Otroligt lärorik och härlig film som trots sina brister hamnar i topp på min lista bland amerikanska tecknade filmer. Gå in på sitasingstheblues.com för mer info om filmen. Här kan ni även streama och tanka hem den. Glöm heller inte bort att donera en slant eller köpa något merchendise om ni gillade filmen och känner att ni har råd.
Nästa film
som jag vill tipsa om är en av mina absoluta favoritfilmer. En film baserad på Richard Adams (mest känd för watership down/den långa flykten) bok The Plague dogs. På svenska heter den Flykten mot frihet, och filmatisering från 1982 är den jag härmed vill delge mig utav. En film som jag anser vara mycket bättre än den mer populära Watership down från 1978. Båda filmerna osar dock av allvar, och Flykten mot Frihet är långt ifrån en barnfilm trots "talande" hundar. Det är mörker och svärta från första till sista bildrutan, inte bara genom de gråbleka animationerna utan också genom en deprimerande stämning och handling, en sorgsen historia som undviker att vara sentimental eller/och fånig.
I Flykten mot frihet får man följa två hundar; Rowf: en labrador blandning, och Snitter; en fox
terrier, vilka är två av många hundar man utför hemska tester och experiment på i ett laboratorium i nordvästra England. Rowf får om och om igen simma tills han inte orkar längre och drunknar, för att sedan återupplivas. Medan man på Snitter gör omfattande expiriment på den lilla terrierns hjärna. Dessa två hundar lyckas fly med hopp om att deras nyfunna frihet skall föra något gott med sig. Men den bistra verkligheten är en annan.
Filmen skiljer sig en aning från boken, men fungerar mer än bra ändå. Och eftersom produktionslandet är USA så får filmen räknas som amerikansk även fast det är en film baserad på en brittisk roman.
Som South Park-fan så är det självklara tredje valet av sevärd animerad film från USA självklart deras (faktiskt) 2 långfilmer. Först då South Park: Bigger, Longer & Uncut från 1999 (var det verkligen så länge sedan) och South Park: Imaginationland - the Movie från 2008, som är ett ihopklipp av de tre avsnitten om Imaginationland.
Finns inte så mycket mer att säga. Gillar man South park så gör man och då har man antagligen redan sett dessa. Om man inte gillar South Park så är det ingen idé att tipsa om dessa egentligen. Kände bara att de skulle få vara med på "listan".
Så det här med Disney. Visst finns det bra Disneyfilmer, men de behöver knappast någon närmare presentation. Hatar dock Lejonkungen och alla pixarfilmerna är sjukt överskattade, bara så ni vet.
Kan börja med en film som ni kan se eller tanka hem helt lagligt, om ni nu skulle vara sugna på att se film just i denna stund. Vill nämligen tipsa om indiefilmen Sita Sings the Blues från 2008. En film baserad på det indiska eposet Ramayana, snyggt och udda berättat av Nina Paley. Otroligt lärorik och härlig film som trots sina brister hamnar i topp på min lista bland amerikanska tecknade filmer. Gå in på sitasingstheblues.com för mer info om filmen. Här kan ni även streama och tanka hem den. Glöm heller inte bort att donera en slant eller köpa något merchendise om ni gillade filmen och känner att ni har råd. Nästa film
som jag vill tipsa om är en av mina absoluta favoritfilmer. En film baserad på Richard Adams (mest känd för watership down/den långa flykten) bok The Plague dogs. På svenska heter den Flykten mot frihet, och filmatisering från 1982 är den jag härmed vill delge mig utav. En film som jag anser vara mycket bättre än den mer populära Watership down från 1978. Båda filmerna osar dock av allvar, och Flykten mot Frihet är långt ifrån en barnfilm trots "talande" hundar. Det är mörker och svärta från första till sista bildrutan, inte bara genom de gråbleka animationerna utan också genom en deprimerande stämning och handling, en sorgsen historia som undviker att vara sentimental eller/och fånig.I Flykten mot frihet får man följa två hundar; Rowf: en labrador blandning, och Snitter; en fox
terrier, vilka är två av många hundar man utför hemska tester och experiment på i ett laboratorium i nordvästra England. Rowf får om och om igen simma tills han inte orkar längre och drunknar, för att sedan återupplivas. Medan man på Snitter gör omfattande expiriment på den lilla terrierns hjärna. Dessa två hundar lyckas fly med hopp om att deras nyfunna frihet skall föra något gott med sig. Men den bistra verkligheten är en annan. Filmen skiljer sig en aning från boken, men fungerar mer än bra ändå. Och eftersom produktionslandet är USA så får filmen räknas som amerikansk även fast det är en film baserad på en brittisk roman.
Som South Park-fan så är det självklara tredje valet av sevärd animerad film från USA självklart deras (faktiskt) 2 långfilmer. Först då South Park: Bigger, Longer & Uncut från 1999 (var det verkligen så länge sedan) och South Park: Imaginationland - the Movie från 2008, som är ett ihopklipp av de tre avsnitten om Imaginationland. Finns inte så mycket mer att säga. Gillar man South park så gör man och då har man antagligen redan sett dessa. Om man inte gillar South Park så är det ingen idé att tipsa om dessa egentligen. Kände bara att de skulle få vara med på "listan".
Så det här med Disney. Visst finns det bra Disneyfilmer, men de behöver knappast någon närmare presentation. Hatar dock Lejonkungen och alla pixarfilmerna är sjukt överskattade, bara så ni vet.
Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer första delen i i mitt filmtipsande om tecknad film, och vi börjar i Europa med ett underbart filmland. Ett land som har gett oss baguetter, Jean-Luc Godard mimare. Ett land med en gedigen konstnärshistoria. Landet är självklart FRANKRIKE! Här följer tre superbra tecknade filmer därifrån (med viss belgisk, tjeckisk, brittisk och kanadensisk inverkan skall tilläggas)
Sacrableu, fransmännen är allt lite knasiga, inte allra minst när det kommer till tecknade serier och film. Det tydligaste exemplet på det är René Lalux underbara fantasivärldar. En av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier har uppkommit just i dennes hjärna, och namnet på filmen är La plànete Sauvage (Den vilda planeten) från 1973. En helt magisk film som utspelar sig i en verklighet som är både extremt främmande, men ändå väldigt bekant. Det är inte vi, människan, som regerar i denna verklighet, utan vi är reducerade till vilda små djur i en o
barmhärtig minst sagt märklig värld.
Animationerna är fantastiska och är liksom musiken tidstypsisk. En tänkvärld magisk film som riktar sig främst till vuxna med sin speciella handling och grymhet. En handling där man lätt drar paralleller till saker som hur vi behandlar djur, människans utveckling och synen på kunskap. Stilfull, magisk och tänkvärd är La plànete Sauvage, och hamnar helt klart i topp på sevärda animerade filmer.
Här följer en trailer, så ni skall förstå vad jag talar om:
Fantastic Planet (1973) trailer
Om man t
alar franskt tecknat så kommer man ju inte ifrån Asterix och Obelix. De franska seriefigurerna skapade av René Goscinny och Albert Uderzo, har följt med mig genom barndomen, och jag uppskattar dem lika mycket nu som när jag var liten. Av helt olika anledningar visserligen, men det är ju det som gör dem så bra.
De tecknade filmer som kom under 60 70 och 80-talet håller alla hög kvalité och jag anser att de gör seriealbumen rättvisa. Speciellt de två där skaparna har varit med och påverkat som regissörer. Däribland finner man också min favorit bland Asterixfilmerna; Asterix 12 stordåd. Finns inte mycket mer att skriva än att det är en av filmerna som jag har sett flest gånger i mitt liv. Inte bara underhållning utan också relativt lärorik. En familjefilm som heter duga!
Knasi
gare blir det när jag nu tipsar om den tredje franska tecknade filmen. En film med nästan oslagbara animationer och en tämligen bisarr och något makaber humor. Filmen är Les triplettes de Belleville (Trion från Belleville). Jag har faktiskt ingen aning om detta är något för barn eller inte, jättesvårplacerad när det kommer till passande åldersgrupp. Kanske är det bara en typ av människor helt enkelt som uppskattar den, lite oavsett ålder. Man skall heller inte låta den lite tråkiga(?) handlingen avskräcka en. En handling som kretsar kring Tour de France och gamla tanter. I detta fallet krävs det nog också en trailer:
Les Triplettes de Belleviller (Trailer) 2003
Sacrableu, fransmännen är allt lite knasiga, inte allra minst när det kommer till tecknade serier och film. Det tydligaste exemplet på det är René Lalux underbara fantasivärldar. En av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier har uppkommit just i dennes hjärna, och namnet på filmen är La plànete Sauvage (Den vilda planeten) från 1973. En helt magisk film som utspelar sig i en verklighet som är både extremt främmande, men ändå väldigt bekant. Det är inte vi, människan, som regerar i denna verklighet, utan vi är reducerade till vilda små djur i en o
barmhärtig minst sagt märklig värld.Animationerna är fantastiska och är liksom musiken tidstypsisk. En tänkvärld magisk film som riktar sig främst till vuxna med sin speciella handling och grymhet. En handling där man lätt drar paralleller till saker som hur vi behandlar djur, människans utveckling och synen på kunskap. Stilfull, magisk och tänkvärd är La plànete Sauvage, och hamnar helt klart i topp på sevärda animerade filmer.
Här följer en trailer, så ni skall förstå vad jag talar om:
Fantastic Planet (1973) trailer
Om man t
alar franskt tecknat så kommer man ju inte ifrån Asterix och Obelix. De franska seriefigurerna skapade av René Goscinny och Albert Uderzo, har följt med mig genom barndomen, och jag uppskattar dem lika mycket nu som när jag var liten. Av helt olika anledningar visserligen, men det är ju det som gör dem så bra.De tecknade filmer som kom under 60 70 och 80-talet håller alla hög kvalité och jag anser att de gör seriealbumen rättvisa. Speciellt de två där skaparna har varit med och påverkat som regissörer. Däribland finner man också min favorit bland Asterixfilmerna; Asterix 12 stordåd. Finns inte mycket mer att skriva än att det är en av filmerna som jag har sett flest gånger i mitt liv. Inte bara underhållning utan också relativt lärorik. En familjefilm som heter duga!
Knasi
gare blir det när jag nu tipsar om den tredje franska tecknade filmen. En film med nästan oslagbara animationer och en tämligen bisarr och något makaber humor. Filmen är Les triplettes de Belleville (Trion från Belleville). Jag har faktiskt ingen aning om detta är något för barn eller inte, jättesvårplacerad när det kommer till passande åldersgrupp. Kanske är det bara en typ av människor helt enkelt som uppskattar den, lite oavsett ålder. Man skall heller inte låta den lite tråkiga(?) handlingen avskräcka en. En handling som kretsar kring Tour de France och gamla tanter. I detta fallet krävs det nog också en trailer: Les Triplettes de Belleviller (Trailer) 2003
A Brand New Life (Yeohaengja)
Dags för en filmrecension igen, och denna gången så har jag bestämt mig för att filmen A Brand New Life (Yeohaengja) från 2009, skall få lite plats på bloggen. Detta är skådespelerskan Ounie Lecomtes regissörsdebut (förutom en kortfilm) och hon har även skrivit manus. Filmen är sydkoreansk (med franskt sammarbete), och genrén är drama. Handlingen är som följer:
Året är 1975 och den lilla flickan Jin-hee lämnas på ett katolskt barnhem, då hennes pappa önskar henne ett bättre liv genom att bli adopterad av någon annan (eller det är iaf den historian hon får höra, men det känns mer som om hennes styvmor har haft ett finger med i spelet av andra anledningar). Jin-hee vägrar dock hoppas på att hennes pappa skall komma och hämta henne igen. Hon känner sig utanför på barnhemmet pga detta, att hon är den enda som inte vill bli adopterad, men efter ett tag blir hon vän med en lite äldre tjej på 11år vid namn Sook-hee, som gör allt hon kan för att föräldrarkandidaterna skall välja just henne.
Kan börja med att säga att detta inte är en historia om en flicka på ett hemskt barnhem. Nej, här verkar det som om Lecomte har känt att det är intressant och sorgligt nog att barn skall behöva känna sig oönskade på det här sättet som skildras. Och visst är det sorgligt, men kanske inte så gripande som man hade hoppats, men det återkommer jag till lite senare.
A Brand New Life börjar fantastiskt bra. Vi får följa Jin-hee när hon med sin pappa köper nya fina kläder och beger sig ut på en resa där ändhållplatsen verkar vara en plats dit Jin-hee vill. Hon berättar för sin pappa hur mycket hon älskar honom och hon är lycklig, för hon vet inte än vad som komma skall. Pappan är dock kall. Vi får aldrig riktigt se hans ansikte, och kameran är ständigt riktad mot Jin-hee. Först när de kommit fram till barnhemmet så förstår flickan att hennes pappa har tänkt lämna henne, och först då får vi också se pappans sorgsna ansikte. Väldigt skickligt, rent hantverksmässigt skulle jag vilja säga, och jag förstår på en gång att det inte är något ploj jag kommer att få se.
Filmen fortsätter i lugnt tempo medan vi följer Jin-hee under hennes barnhemsvistelse, ett barnhem som är ovanligt (för att vara film) trevligt. Inga stränga nunnor och väldigt mild form av mobbning. Här har man helt enkelt lagt fokus kring känslan av att inte vara önskad, kring vänskap och om att kunna släppa taget och gå vidare med sitt liv. En rak, vacker, sorglig och lågmäld historia som trots att den utspelar sig i en tämligen grå miljö ändå ingjuter hopp hos den som tittar.
En stor eloge till Ounie Lecomte som väljer att skildra en sådan här historia, som i mångt och mycket är ett porträtt av ett deprimerat barn (Jin-hee). Och så även en eloge till barnskådespeleriet i denna film.
Med allt detta positiva sagt så kommer betyget ändå inte bli skyhögt. Känner att man inte tryckt ner känslopedalen ordentligt, och jag tappar faktiskt stundtals intresse. Man har nämligen inte något jättevackert foto att vila ögonen på under de långsammaste partierna, och jag känner också att kemin mellan Jin-hee och Sook-he inte riktigt finns där. Trots detta så tycker jag det är en jättefin långfilmsdebut, och jag ser fram emot att se mer av Ounie Lecomte i framtiden. Väl godkänt!
n filmrecension igen, och denna gången så har jag bestämt mig för att filmen A Brand New Life (Yeohaengja) från 2009, skall få lite plats på bloggen. Detta är skådespelerskan Ounie Lecomtes regissörsdebut (förutom en kortfilm) och hon har även skrivit manus. Filmen är sydkoreansk (med franskt sammarbete), och genrén är drama. Handlingen är som följer:Året är 1975 och den lilla flickan Jin-hee lämnas på ett katolskt barnhem, då hennes pappa önskar henne ett bättre liv genom att bli adopterad av någon annan (eller det är iaf den historian hon får höra, men det känns mer som om hennes styvmor har haft ett finger med i spelet av andra anledningar). Jin-hee vägrar dock hoppas på att hennes pappa skall komma och hämta henne igen. Hon känner sig utanför på barnhemmet pga detta, att hon är den enda som inte vill bli adopterad, men efter ett tag blir hon vän med en lite äldre tjej på 11år vid namn Sook-hee, som gör allt hon kan för att föräldrarkandidaterna skall välja just henne.
Kan börja med att säga att detta inte är en historia om en flicka på ett hemskt barnhem. Nej, här verkar det som om Lecomte har känt att det är intressant och sorgligt nog att barn skall behöva känna sig oönskade på det här sättet som skildras. Och visst är det sorgligt, men kanske inte så gripande som man hade hoppats, men det återkommer jag till lite senare.
A Brand New Life börjar fantastiskt bra. Vi får följa Jin-hee när hon med sin pappa köper nya fina kläder och beger sig ut på en resa där ändhållplatsen verkar vara en plats dit Jin-hee vill. Hon berättar för sin pappa hur mycket hon älskar honom och hon är lycklig, för hon vet inte än vad som komma skall. Pappan är dock kall. Vi får aldrig riktigt se hans ansikte, och kameran är ständigt riktad mot Jin-hee. Först när de kommit fram till barnhemmet så förstår flickan att hennes pappa har tänkt lämna henne, och först då får vi också se pappans sorgsna ansikte. Väldigt skickligt, rent hantverksmässigt skulle jag vilja säga, och jag förstår på en gång att det inte är något ploj jag kommer att få se.
Filmen fortsätter i lugnt tempo medan vi följer Jin-hee under hennes barnhemsvistelse, ett barnhem som är ovanligt (för att vara film) trevligt. Inga stränga nunnor och väldigt mild form av mobbning. Här har man helt enkelt lagt fokus kring känslan av att inte vara önskad, kring vänskap och om att kunna släppa taget och gå vidare med sitt liv. En rak, vacker, sorglig och lågmäld historia som trots att den utspelar sig i en tämligen grå miljö ändå ingjuter hopp hos den som tittar.
En stor eloge till Ounie Lecomte som väljer att skildra en sådan här historia, som i mångt och mycket är ett porträtt av ett deprimerat barn (Jin-hee). Och så även en eloge till barnskådespeleriet i denna film.
Med allt detta positiva sagt så kommer betyget ändå inte bli skyhögt. Känner att man inte tryckt ner känslopedalen ordentligt, och jag tappar faktiskt stundtals intresse. Man har nämligen inte något jättevackert foto att vila ögonen på under de långsammaste partierna, och jag känner också att kemin mellan Jin-hee och Sook-he inte riktigt finns där. Trots detta så tycker jag det är en jättefin långfilmsdebut, och jag ser fram emot att se mer av Ounie Lecomte i framtiden. Väl godkänt!
Betyget är 3 snälla nunnor av 5 möjliga!
J'irai comme un cheval fou / Jag ska löpa som en galen häst
Kände at
t det var dags för en recension av en riktigt bra film igen. Denna gången faller lotten på en av mina absoluta favoritfilmer J'irai comme un cheval fou eller Jag ska löpa som en galen häst (som den så fint heter på svenska) från 1973. Regissören är ingen mindre än knashärlige Fernando Arrabal, som tyvärr bara gjort sju långfilmer, men desto fler teateruppsättningar. Handlingen i Jag skall löpa som en galen häst är som följer:
Huvudpersonen Aden är misstänkt för mordet på sin egen mor. Under flykt från polisen söker han sig till öknen, där stöter han på en besynnerlig kortvuxen man vid namn Marvel. Aden imponeras över dennes kontakt med naturen och övertalar denne att följa med in till storstaden.
Som om inte detta vore nog så är filmen en guldgruva om du är en sådan som vill sitta och tolka, hitta symbolik och mening bland allt märkligt som sker bland all surrealism. Vi har nämligen (som tidigare nämnts) det här med civilisationskritiken, som är lätt att urskilja bara från filmens handling. Likaså så finns tydliga syftningar till det gamla populära oidipuskomplexet. Man kan heller inte låta bli att uppmärksamma flörtandet med kristen symbolik och direkta kopplingar till Jesus och paradiset bl.a. Sedan får vi inte glömma homoerotiken. Härligt värre!
Ni märker att jag inte har någonting dåligt att skriva om filmen. Samtidigt så skall man vara införstådd på att detta knappast är en film för alla, men det känner man nog av lite själv. Men härifrån så blir det 5 dyngbaggar av 5 möjliga!
Känner också att det är befogat att bifoga ett litet klipp från filmen- Känner nämligen att jag brister i min förmåga att beskriva filmen, och jag tycker att klippet ger en ganska bra inblick i vad man kan vänta sig.
Black Death (2010)
N
u är det dags för filmrecension igen! Har (bl.a) sett Black Death från 2010, sedan senast. En film som jag tyckte verkade ganska lovande. En skitig och mörk film (sas det) på temat "Digerdöden" tackar man ju inte nej till i första taget. Handlingen är som följer:Vi får följa en ung munk vid namn Osmund, som i dras mellan att följa Gud i sitt kloster eller fly digerdöden tillsammans med en ung kvinna som han är förälskad i. När ett gäng män som är på uppdrag i biskopens namn söker en munk, en Guds man som kan guida dem till en by där det ryktas om att finnas en nekromant, så tar Osmund tillfället i akt och erbjuder dem sin hjälp. Den unge munken vet dock inte riktigt vad han gett sig in på, och hans tro kommer att testas mer än en gång...
Regissören till Black Death, Christopher Smith, ligger bakom en skräckis från 2004 vid namn Creep, en film som faktiskt klarade sig mycket på att man faktiskt lyckades bygga upp en rätt så härligt obehaglig stämning, där nere i tunnelbanan. När Smith i den här filmen försöker bygga upp samma desperata stämning så misslyckas han någonstans, enligt mig. Jag ser liksom precis vilken värld han försökt att skapa med all smuts, sjukdom och färglöshet, men jag känner det inte alls. Jag vet inte om det var för att han kände själv att han inte lyckats bra nog som han kände sig tvungen att spä på det hela med skakigt kameraarbete. Som om det skulle få det hela att kännas mer äkta, när varken skådespeleri, kostym och omgivningarna hjälpte den illusionen på traven. Det hela kändes helt enkelt inte realistiskt. Kändes mer som ett gäng äckelkänsliga lajvare hade slängt ihop en film om digerdöden.
Nu tycker jag faktiskt inte att allt var dåligt med den. Tycker t.ex att manuset håller, och jag bryr mig faktiskt om hur det hela slutar. Men sedan är det så taffligt gjort att det hela är på gränsen till B-film. Slowmotion-sekvenserna fick mig t.ex att vilja spy mer än de dåligt sminkade pestsjuka människorna, och var klippkillen full? Och vad var grejen med den skakiga kameran som sagt?! Totalt opassande och tillförde ingenting till filmen.
Blir betyget en etta då? Nej, här är jag snäll och delar ut en tvåa för ett gott försök till film. Kan dock meddela att jag sett en solkar etta vid namn Sucker Punch från 2011. Har mycket att säga om den också, men har skrivit nog elaka saker om den redan...
Till Black Death blir det alltså 2 bölder av 5 möjliga.
(pst, titta vilken Klaus Kinski i Aguirre - Guds vrede wannabe som var med också, bilden nedan)
Lånaren Arrietty / Kari-gurashi no Arietti
Jag är en sådan som älskar tecknad film trots min vuxna ålder, och försöker därmed se allt animerat som verkar sevärt. Lånaren Arrietty (Kari-gurashi no Arietti) från 2010 verkade vara just en sådan film, en film helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.
Om Lånaren Arrietty:
Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
helt klart värd att se vill säga. Mannen bakom den, Hiromasa Yonebayashi var nämligen en av animatörerna bakom Hayao Miyazaki's Det levande slottet (Hauru no Ugoku Shiro) från 2004, Ponyo på klippan vid havet (Gake no ue no Ponyo) från 2008 och den oscarsbelönade Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi) från 2001. Med andra ord så skulle det inte finnans mycket att klaga på när det kom till animationerna iaf. Det är ju trots allt animationsstudion Ghibli som har haft en finger med i spelet, men var detta lika magiskt som mycket annat vi har sett därifrån? I mitt tycke inte, men jag skall gå igenom lite vad filmen handlar om innan jag skriver mer om den saken.Om Lånaren Arrietty:Arrietty är namnet på en tjej på 14år som är av ett troligen nästintill utdött folk av människor av ringa höjd. I teskedsgummestorlek lever hon med sin familj i ett hus i utkanten av Tokyo. De försörjer sig genom att stjäla saker från människor som de tror att de inte kommer att sakna. De kallar detta för att "låna", därav titeln till filmen och tillika boken, då filmen är baserad på en bok med namnet "the Borrowers" av Mary Norton.
En pojke vid namn Shô flyttar in i huset och får se en glimt av Arrietty i trädgården, något som kommer få ödesdigra konsekvenser för Arrietty och hennes familjs liv.
Men det där låter väl helmysigt, kanske ni tänker(?), och visst borde det vara det. Speciellt i kombination med de fantastiska animationerna. Men storyn känns långt ifrån originell och trots den fina detaljrikedomen när det kommer till att få de små människornas värld/perspektiv på världen att komma till liv, så rycks jag inte med. När sedan spänningsmomenten känns allt ifrån spännande, utan mer som något man slängt in för att resten är så tråkigt utan någon till synes egentlig inspiration bakom, så är ju iaf jag långt ifrån imponerad. Karaktärerna är tillika astrista. Inte ens hon som skall agera "den onda" i skaran får något ordentligt svängrum och man får nöja sig med en ganska trevlig lite vilde vid namn Spiller och Arriettys mamma är väl lite småmysig hon med. Men det är ju Arrietty man skall tycka om, och hon är bara "söt"! Hon är lite för Disney helt enkelt och jag förväntar mig mer från japanska kreationer. Eller faktiskt från alla filmer med någon sorts värdiget faktiskt.
Helt misslyckat är det ju dock inte, och filmen är väl helt ok egentligen. Men jag vet inte vad den skulle vara utan sina fina animationer. Sedan vet jag ju inte om detta kanske är något som faktiskt faller ett barn i smaken bättre än någon som är så gammal och övernitisk som jag. Hur som helst så sätter jag betyget 2 simpla teskedar av 5 möjliga.
Lipstick (Våldtäkten)
Tänkte jag skulle recensera en film jag såg igår då den verkar vara oförtjänt okänd. Lipstick (Våldtäkten) heter den och är från 1976. Tänker inte länka till någon sida som skriver om filmen då det är minst sagt spoilervarning på alla de beskrivningar jag läst, så jag bjuder på min egen:
En fotomodell vid namn Chris (Margaux Hemingway) och hennes lillasyster Kathy (Mariel Hemingway) lever tillsammans efter att deras föräldrar har dött i en bilolycka. Lillasystern Kathy tar med sin musiklärare Gordon (spelad av Chris Sarandon) till en fotosession med sin syster så han kan spela upp sin egenkomponerade elektroniska musik för henne då Kathy har lovordat den. Hon har dock inte tid att lyssna på musiken just då, utan bjuder över honom till henne vid ett senare tillfälle.
När Gordon en förmiddag är hemma hos systrarna så visar Chris ingen större uppskattning för Gordons musik. Detta i kombination med hans allmänt taskiga kvinnosyn gör så att denna, till synes fromme musikläraren, flippar totalt och våldtar henne. Kathy kommer hem från skolan precis i slutet av akten och bevittnar det hon från början tror är bara "vanligt sex", mellan hennes syster och musikläraren som hon är lite förälskad i. Chris förklarar tidigt för sin lillasyster att det hela rörde sig om våldtäkt, och hon tar Gordon hela vägen till domstol... Kanske blev lite rörigt och till synes lite för utförligt. Men då är andra plotar mer utförliga, läs inte dem som sagt.
Detta är som ni märker ett möjligt klassiskt "rape & revenge"-upplägg, och precis som sig bör så innehåller filmen en del jobbiga scener och en viss frustration infinner sig. Som ni också kanske har uppmärksammat så spelas systrarna av verkliga systrar, och trots stundvis bristfälligt skådespeleri från deras sida så är känslospelet från båda systrarna fenomenalt. Vet inte varför de inte lyckas leverera replikerna lika bra. Sedan så går inte Chris Sarandons rollprestation av för hackor heller, och på det stora hela så är filmen riktigt trovärdig. Kan vara den där lilla realismen som infinner sig när det är lite halvtafligt 70-tal också. Tycker också om touchen med den elektroniska smått galna musiken som Sarandons karaktär komponerar, och mer än gärna har som "soundtrack" när han gör sin illgärningar, gör sitt också. För Lipstick är faktiskt lite obehaglig och faktiskt riktigt bra.
Vad är då det negativa? Jo! I många scener så blir det på gränsen till fånigt. Vet inte hur jag skall beskriva känslan som infinner sig när det vankas rättegång t.ex. Kan vara en brist i manus, men det slängs med klyshor på ett onaturligt sätt och det hela känns ibland som en informationsfilm för skolungdomar. Trots detta så är det självklart alltid lite småspännande med amerikanska filmiska rättegångar där man kan förundras över all idioti. Men jag kan dock inte låta bli att irritera mig på detta samt det där med systrarnas bristfälliga förmåga att leverera repliker på ett snyggt sätt, så jag måste dra ner betyget något, från en möjlig fyra till en trea.
Betyget blir alltså 3 starkt röda läppstift av 5 möjliga.
En fotomo
dell vid namn Chris (Margaux Hemingway) och hennes lillasyster Kathy (Mariel Hemingway) lever tillsammans efter att deras föräldrar har dött i en bilolycka. Lillasystern Kathy tar med sin musiklärare Gordon (spelad av Chris Sarandon) till en fotosession med sin syster så han kan spela upp sin egenkomponerade elektroniska musik för henne då Kathy har lovordat den. Hon har dock inte tid att lyssna på musiken just då, utan bjuder över honom till henne vid ett senare tillfälle. När Gordon en förmiddag är hemma hos systrarna så visar Chris ingen större uppskattning för Gordons musik. Detta i kombination med hans allmänt taskiga kvinnosyn gör så att denna, till synes fromme musikläraren, flippar totalt och våldtar henne. Kathy kommer hem från skolan precis i slutet av akten och bevittnar det hon från början tror är bara "vanligt sex", mellan hennes syster och musikläraren som hon är lite förälskad i. Chris förklarar tidigt för sin lillasyster att det hela rörde sig om våldtäkt, och hon tar Gordon hela vägen till domstol... Kanske blev lite rörigt och till synes lite för utförligt. Men då är andra plotar mer utförliga, läs inte dem som sagt.
Detta är som ni märker ett möjligt klassiskt "rape & revenge"-upplägg, och precis som sig bör så innehåller filmen en del jobbiga scener och en viss frustration infinner sig. Som ni också kanske har uppmärksammat så spelas systrarna av verkliga systrar, och trots stundvis bristfälligt skådespeleri från deras sida så är känslospelet från båda systrarna fenomenalt. Vet inte varför de inte lyckas leverera replikerna lika bra. Sedan så går inte Chris Sarandons rollprestation av för hackor heller, och på det stora hela så är filmen riktigt trovärdig. Kan vara den där lilla realismen som infinner sig när det är lite halvtafligt 70-tal också. Tycker också om touchen med den elektroniska smått galna musiken som Sarandons karaktär komponerar, och mer än gärna har som "soundtrack" när han gör sin illgärningar, gör sitt också. För Lipstick är faktiskt lite obehaglig och faktiskt riktigt bra.
Vad är då det negativa? Jo! I många scener så blir det på gränsen till fånigt. Vet inte hur jag skall beskriva känslan som infinner sig när det vankas rättegång t.ex. Kan vara en brist i manus, men det slängs med klyshor på ett onaturligt sätt och det hela känns ibland som en informationsfilm för skolungdomar. Trots detta så är det självklart alltid lite småspännande med amerikanska filmiska rättegångar där man kan förundras över all idioti. Men jag kan dock inte låta bli att irritera mig på detta samt det där med systrarnas bristfälliga förmåga att leverera repliker på ett snyggt sätt, så jag måste dra ner betyget något, från en möjlig fyra till en trea.
Betyget blir alltså 3 starkt röda läppstift av 5 möjliga.
Funky Forest: The First Contact
Tog tag i att se Funky Forest: The First Contact (Naisu No Mori: The First Contact) från 2005, regisserad av ett helt gäng antagligen lite stukade japaner vid namn Katsuhito Ishii, Hajime Ishimine och Shunichiro Miko. Hade nämligen stött på ett klipp från filmen för ett bra tag sedan (det som jag lagt upp nedan) och kände att det var en film jag var tvungen att se. Någon skrev detta om filmen: "watching Funky Forest a little like flipping between 5-6 channels at 3 in the morning", och det sammanfattar det hela ganska så bra. Men jag skall försöka ge er en bild av vad ni kan vänta er om ni bestämmer er för att se Funky Forest: The First Contact, trots att alla som har sett den verkar fatta nada.Vad är det mer vi får se då? Jo, vi får följa tre bröder som är impopulära bland kvinnor, en väldigt märkligs skolklass, tre kvinnor som berättar historier för varandra, en ung lärare och en föredetta elevs svängiga relation och mycket mer. Alla dessa historier skall tydligen höra ihop, men oftast verkar allt bara sammansatt på måfå. Varje historia och klipp är dock minst sagt underhållande, och man har knappt en tråkig minut. Allt är dock inte så bisarrt som youtube-klippet ovan får en att tro. Nej, det är oftast bara lite småknasigt på ett rätt så mysigt sätt. Överlag så skulle jag faktiskt vilja kalla Funky Forest för en feel good-film om något.
Funky Forest: The First Contact är en film som är sjukt svår att betygsätta, och precis som filmen så blir den här recensionen bara förvirrad och löst sammansatt. För samtidigt som en del scener är nästintill geniala (som den unga lärarens dansanta dröm) så finns det saker som bara känns onödiga, och när helheten är minst sagt förvirrande så vet man inte riktigt vad man skall tycka. Därför kanske man får gå lite på hur man kände när man såg filmen, hur själva filmupplevelsen var, och då får Funky Forest nästan toppbetyg av mig. 4 flugsvampar av 5 möjliga:
Wu Xia (2011)
Efter att ha kämpat nästan en timme med att få hem eller streama en till synes bra kung fu-film som inte bara hade dubbade versioner tillgängliga, så föll tillslut lotten på en helt ny film. Nu dubbas nämligen som tur är inte asiatisk film i samma skala som för 20år sedan. Så med mandarin i öronen och kampsport för ögonen så blev det Wu xia (Swordsmen) från 2011. Med ett helt gäng, som till och med för den som annars är rätt så ointresserad av asiatisk film, kända ansikten. Huvudrollen innehas nämligen av Donnie Yen (Iron Monkey, Hero, Ip Man m.fl) och Takeshi Kaneshiro (Helgon i Neon, Flying Daggers, Chungking Express m.fl) som hans medspelare.
Handlingen utspelar sig 1917 (om jag minns rätt) i en liten by/stad i Kina. Filmen kretsar till en början kring en händelse i byns "dagligvaruhandel". Två män utifrån försöker sig nämligen på ett rån, och Donnie Yen karaktär Liu Jinxi känner sig tvungen att ingripa. Det som för det otränade ögat ser ut som en helvetes massa tur när Liu tar kål på de två råskinnen, visar sig i och med detektiven/polisen Xu Baijus (spelad av Takeshi Kaneshiro) utredning vara unika talanger från den till synes harmlöse Jinxis sida. Vem är han egentligen?...
Fick jag det att låta lite spännande? Bra! För det är inte sådär jättespännande egentligen, men det är sjukt snyggt och underhållande, precis som sig bör med filmer i denna genré, men förvänta er inte en drös fightingscener. De få som finns håller dock minst sagt hög kvalité och därimellan så är filmen till belåtenhet också. Mysiga miljöer, bra skådespeleri och en story som faktiskt håller. Jag tyckte helt enkelt att den var förbannat trevlig och vill ge den ett kanske lite oförtjänt högt betyg.
H
andlingen utspelar sig 1917 (om jag minns rätt) i en liten by/stad i Kina. Filmen kretsar till en början kring en händelse i byns "dagligvaruhandel". Två män utifrån försöker sig nämligen på ett rån, och Donnie Yen karaktär Liu Jinxi känner sig tvungen att ingripa. Det som för det otränade ögat ser ut som en helvetes massa tur när Liu tar kål på de två råskinnen, visar sig i och med detektiven/polisen Xu Baijus (spelad av Takeshi Kaneshiro) utredning vara unika talanger från den till synes harmlöse Jinxis sida. Vem är han egentligen?...Fick jag det att låta lite spännande? Bra! För det är inte sådär jättespännande egentligen, men det är sjukt snyggt och underhållande, precis som sig bör med filmer i denna genré, men förvänta er inte en drös fightingscener. De få som finns håller dock minst sagt hög kvalité och därimellan så är filmen till belåtenhet också. Mysiga miljöer, bra skådespeleri och en story som faktiskt håller. Jag tyckte helt enkelt att den var förbannat trevlig och vill ge den ett kanske lite oförtjänt högt betyg.
4 svaga rishattar av fem möjliga.
Midnatt i Paris (2011)
Drog igång ett litet Owen Wilson race nu på eftermiddagen. Ja, jag är en av dem som faktiskt tycker han är charmig och uppskattar honom trots hans enformiga rollprestationer. Lika mycket som jag inte beklagar mig över Chevy Chase exempelvis... Jag började med Midnatt i Paris (Midnight in Paris), Woody Allens senaste från 2011. En film jag faktiskt hade lite förhoppningar om skulle vara bra, trots att jag egentligen inte tycker Woody Allen har bjudit på mycket vettigt sedan 1997 med Harry bit för bit och inte på något riktigt riktigt bra sedan 70-talet med ett par undantag. Hur som helst så grundade jag mina förhoppningar på att jag som sagt faktiskt gillar Owen Wilson, och jag blev inte besviken.
Handlingen är som följer:
Gil (Wilson) är en författare som skall ändra bana från rätt framgångsrik manusförfattare till mer seriös författare genom sin novell som delvis är självbiografisk. Han och hans fru Inez följer med Inez föräldrar på en affärsresa till Paris, och Gil förälskar sig i staden och upptäcker nya sidor både hos den och sig själv.
Det vackra fotot får staden att framstå i sina bästa dagar, oberoende av tid på dygnet eller väderlek. Den här filmen sprudlar helt enkelt av kärlek till Paris och är som en enda lång reklamfilm. Midnatt i Paris är också lite av en snabbgenomgång av stadens betydande roll när det kommer till att husera stora konstnärer, filmskapare och författare genom tiderna, och har man vanlig allmänbildning så är det inte svårt att hänga med.
Själva handlingen i sig är väl iofs knappast speciellt nytänkande, Woody Allen har inte mycket nytt att komma med, utan kör lite i samma spår. Hela filmens budskap om att leva i nuet blablabla, känns ju lite sisådär, men trots detta så tycker jag att det fungerar förvånadsvärt väl. Iaf om man som jag gillar karaktärerna, och då inte bara Owen Wilsons (som lika väl kunde ha spelats av Woody Allen själv), utan en annan favorit är en ung Ernest Hemingway (spelad av Corey Stoll) som Gil stöter på då han färdas tillbaka i tiden. Jag skulle hängt med honom på storviltsjakt i Afrika vilken dag som helst, trots att jag egentligen inte hyser särskilt angenäma känslor inför jägare annars.
Jag köpte helt enkelt hela grejen med denna komedi och fann mig själv småle hela filmen igenom. Och eftersom den fick mig på sådant gott humör så är den värd (om än en väldigt svag) fyra.
4 svaga Louvren av 5 möjliga!
rog igång ett litet Owen Wilson race nu på eftermiddagen. Ja, jag är en av dem som faktiskt tycker han är charmig och uppskattar honom trots hans enformiga rollprestationer. Lika mycket som jag inte beklagar mig över Chevy Chase exempelvis... Jag började med Midnatt i Paris (Midnight in Paris), Woody Allens senaste från 2011. En film jag faktiskt hade lite förhoppningar om skulle vara bra, trots att jag egentligen inte tycker Woody Allen har bjudit på mycket vettigt sedan 1997 med Harry bit för bit och inte på något riktigt riktigt bra sedan 70-talet med ett par undantag. Hur som helst så grundade jag mina förhoppningar på att jag som sagt faktiskt gillar Owen Wilson, och jag blev inte besviken. Handlingen är som följer:
Gil (Wilson) är en författare som skall ändra bana från rätt framgångsrik manusförfattare till mer seriös författare genom sin novell som delvis är självbiografisk. Han och hans fru Inez följer med Inez föräldrar på en affärsresa till Paris, och Gil förälskar sig i staden och upptäcker nya sidor både hos den och sig själv.
Det vackra fotot får staden att framstå i sina bästa dagar, oberoende av tid på dygnet eller väderlek. Den här filmen sprudlar helt enkelt av kärlek till Paris och är som en enda lång reklamfilm. Midnatt i Paris är också lite av en snabbgenomgång av stadens betydande roll när det kommer till att husera stora konstnärer, filmskapare och författare genom tiderna, och har man vanlig allmänbildning så är det inte svårt att hänga med. Själva handlingen i sig är väl iofs knappast speciellt nytänkande, Woody Allen har inte mycket nytt att komma med, utan kör lite i samma spår. Hela filmens budskap om att leva i nuet blablabla, känns ju lite sisådär, men trots detta så tycker jag att det fungerar förvånadsvärt väl. Iaf om man som jag gillar karaktärerna, och då inte bara Owen Wilsons (som lika väl kunde ha spelats av Woody Allen själv), utan en annan favorit är en ung Ernest Hemingway (spelad av Corey Stoll) som Gil stöter på då han färdas tillbaka i tiden. Jag skulle hängt med honom på storviltsjakt i Afrika vilken dag som helst, trots att jag egentligen inte hyser särskilt angenäma känslor inför jägare annars.
Jag köpte helt enkelt hela grejen med denna komedi och fann mig själv småle hela filmen igenom. Och eftersom den fick mig på sådant gott humör så är den värd (om än en väldigt svag) fyra.
4 svaga Louvren av 5 möjliga!
Гадкие Лебеди - The Ugly Swan
Ofta slår det en att man ser alldeles för lite rysk film. Detta ville jag råda bot på idag och slängde på Gadkie Lebedi (Ugly Swans) från 2006. Filmens regissör Konstantin Lopusjanski ligger även bakom den mycket uppskattade Pisma Myortvogo Cheloveka (Brev från en död man) från 1986, som jag tyvärr inte sett ännu, och precis som i den har han filmatiserat bröderna Strugatskijs verk även i Gadkie Lebedi. Arkadij och Boris Strugatskij ligger i sin tur bakom manuset till en av mina absoluta favoritfilmer; Stalker av Andrej Tarkovskij från 1979... Hängde ni med?
Hur som helst så är detta ännu en lågmäld film som kan räknas till science fiction. Vi slängs direkt in i handlingen, där huvudpersonen befinner sig på ett tåg genom ett brinnande Polen. Om det hade varit en amerikansk film så hade vi antagligen sett en 10-20minuter "introduktion" till varför huvudpersonen Victor sitter på tåget, men nu så får vi reda på vart det hela leder allt eftersom. Om ni redan från början vill ha det förklarat för er så kan ni läsa lite om filmen HÄR, annars så råder jag er att bara låta er dras med. Kan väl iaf skriva så pass mycket om handlingen att det kommer att bjudas på en viss känsla av framtidsdystopi med tillhörande klimatförändringar och politisk obalans, och så lite mutanter och obehagligt smarta ungar på det. Men filmen fungerar alldeles utmärkt med den berättarstil som man bjuds på, så var inte allt för nyfikna. Allt kommer klarna inom sinom tid ändå som sagt.
Stämningen i filmen är det vidare inget fel på. I ett gult skimmer så får vi uppleva denna värld genom Victors upplevelse utav den. Fotot har för övrigt sina för och nackdelar. Fördelarna är att det stundvis är riktigt vackert och stämningsfullt, men nackdelen är att det ibland inte fungerar alls utan ser bara billigt ut, utan att vara en stämningshöjare. Jag är således lite ambivalent när det kommer till om den är snygg eller inte. Det samma gäller vissa andra kvaltiér. En del dialoger känns t.ex. riktigt bra och viktiga, inte bara ur ren historiesynpunkt, utan också rent filosofiskt. Medan andra dialoger känns direkt onödiga. Och samtidigt som senare delen av filmen känns givande och gör att man absolut inte ångrar att man såg den första ganska så tråkiga halvtimmen, så känner man ändå att regissören har underksattat ens intelligens lite, och det hela blev lite väl övertydligt.
Men överlag är detta en riktig höjdare. Tankarna far självklart till de andra filmer som Strugatskijs haft med att göra, men jag får också lite Lars von Trier och hans europatrilogi i åtanke när jag ser denna. Vilket är något positivt.
år det en att man ser alldeles för lite rysk film. Detta ville jag råda bot på idag och slängde på Gadkie Lebedi (Ugly Swans) från 2006. Filmens regissör Konstantin Lopusjanski ligger även bakom den mycket uppskattade Pisma Myortvogo Cheloveka (Brev från en död man) från 1986, som jag tyvärr inte sett ännu, och precis som i den har han filmatiserat bröderna Strugatskijs verk även i Gadkie Lebedi. Arkadij och Boris Strugatskij ligger i sin tur bakom manuset till en av mina absoluta favoritfilmer; Stalker av Andrej Tarkovskij från 1979... Hängde ni med?Hur som helst så är detta ännu en lågmäld film som kan räknas till science fiction. Vi slängs direkt in i handlingen, där huvudpersonen befinner sig på ett tåg genom ett brinnande Polen. Om det hade varit en amerikansk film så hade vi antagligen sett en 10-20minuter "introduktion" till varför huvudpersonen Victor sitter på tåget, men nu så får vi reda på vart det hela leder allt eftersom. Om ni redan från början vill ha det förklarat för er så kan ni läsa lite om filmen HÄR, annars så råder jag er att bara låta er dras med. Kan väl iaf skriva så pass mycket om handlingen att det kommer att bjudas på en viss känsla av framtidsdystopi med tillhörande klimatförändringar och politisk obalans, och så lite mutanter och obehagligt smarta ungar på det. Men filmen fungerar alldeles utmärkt med den berättarstil som man bjuds på, så var inte allt för nyfikna. Allt kommer klarna inom sinom tid ändå som sagt.
Stämningen i filmen är det vidare inget fel på. I ett gult skimmer så får vi uppleva denna värld genom Victors upplevelse utav den. Fotot har för övrigt sina för och nackdelar. Fördelarna är att det stundvis är riktigt vackert och stämningsfullt, men nackdelen är att det ibland inte fungerar alls utan ser bara billigt ut, utan att vara en stämningshöjare. Jag är således lite ambivalent när det kommer till om den är snygg eller inte. Det samma gäller vissa andra kvaltiér. En del dialoger känns t.ex. riktigt bra och viktiga, inte bara ur ren historiesynpunkt, utan också rent filosofiskt. Medan andra dialoger känns direkt onödiga. Och samtidigt som senare delen av filmen känns givande och gör att man absolut inte ångrar att man såg den första ganska så tråkiga halvtimmen, så känner man ändå att regissören har underksattat ens intelligens lite, och det hela blev lite väl övertydligt.
Men överlag är detta en riktig höjdare. Tankarna far självklart till de andra filmer som Strugatskijs haft med att göra, men jag får också lite Lars von Trier och hans europatrilogi i åtanke när jag ser denna. Vilket är något positivt.
4 vingklippta örnar med ushanka av 5 möjliga för Gadkie Lebedi får det bli.
Inget vatten till elefanterna.
Filmrecension av Water for Elephants (2011)
Det finns inga som slätar över allvarliga ämnen som en riktigt äcklig hollywood-film. Så var också fallet med Water for Elephants från 2011. Så tramsigt och ytligt att den enda tår man fäller är för elefanten. Inte för hur den behandlas i filmen, utan för att den lär har behandlats på likvärdigt sätt för att få en plats i filmen. För det finns ingen elefant i människors våld som inte fått åtnjuta behandling de flesta inte skulle drömma om att utsätta sin hund för, exempelvis. Även den mest mjuka träning av elefanter är fysisk och psykiskt tufft för dessa djur, om man tror annat så tror man fel.
Var var vi?... Jo! Tramsigt var ordet. Precis som i Big Fish så dras vi in i en cirkusvärld via en gammal mans minnen och upplevelser i ungdomen. Denne yngling spelas av den oändligt fule Robert Pattinson. Nu spelar det självklart ingen roll att han är ful, men det är ju meningen att han skall vara den "snygge killen", och då blir det hela fel på en gång. Hans föräldrar dör och lämnar honom ingenting i arv då allt de ägde gick till hans veterinärsutbildning, som han var precis i slutskedet av när olyckan inträffade. Som hemlös beger han sig då iväg mot närmsta storstad, i jakt på arbete, men istället hoppar han impulsivt på en tågvagn, som är en del av ett cirkuståg. Han får jobb på cirkusen och förälskar sig där i cirkusdirektörens fru, spelad Reese Witherspoon. Hon i sin tur skall ju vara den "snygga tjejen" som den "snygga killen" blir kär i. Nu är de lika fula båda två, så de är ett ganska så bra par.
Förutom att jag stör mig på deras utseende (som verkligen inte är likt mig annars, och verkligen inget man skall ha i beaktning) så är skådespeleriet inte mycket att hurra för från något håll i denna. Inte ens Christoph Walz lyckas imponera, då det känns som om han bara fått rollen för hans karaktär i Inglorious Basterds från 2009, vilken han faktiskt briljerade i och lyfte hela filmen från träskmarkerna upp till en film som "gick att se".
Nej detta är helt enkelt inte bra någonstans. Här använder man sig inte bara av varenda kliché som finns på temat, vilket gör filmen minst sagt förutsägbar och ytlig, utan man kan inte låta bli att ha med ett sådant där irriterande lyckligt amerikanskt slut. För ja, det är klart att det är elefanten som dödar den onda cirkusdirektören, och det unga kära paret får varandra och lever lyckliga tills någon av dem dör av ålderdom.
Ni kanske märker att jag tycker detta är skitdålig? Water for Elephants är helt enkelt inte mer än ett dåligt och misslyckat försök till att göra en magisk film. Här finns med andra ord ingenting som hänför och berör, och allt du känner är bitterhet och vidare avsmak till att ens ge sådana här filmer en chans.
Det finns inga som slätar över allvarliga ämnen som en riktigt äcklig hollywood-film. Så var också fallet med Water for Elephants från 2011. Så tramsigt och ytligt att den enda tår man fäller är för elefanten. Inte för hur den behandlas i filmen, utan för att den lär har behandlats på likvärdigt sätt för att få en plats i filmen. För det finns ingen elefant i människors våld som inte fått åtnjuta behandling de flesta inte skulle drömma om att utsätta sin hund för, exempelvis. Även den mest mjuka träning av elefanter är fysisk och psykiskt tufft för dessa djur, om man tror annat så tror man fel.
Var var vi?... Jo! Tramsigt var ordet. Precis som i Big Fish så dras vi in i en cirkusvärld via en gammal mans minnen och upplevelser i ungdomen. Denne yngling spelas av den oändligt fule Robert Pattinson. Nu spelar det självklart ingen roll att han är ful, men det är ju meningen att han skall vara den "snygge killen", och då blir det hela fel på en gång. Hans föräldrar dör och lämnar honom ingenting i arv då allt de ägde gick till hans veterinärsutbildning, som han var precis i slutskedet av när olyckan inträffade. Som hemlös beger han sig då iväg mot närmsta storstad, i jakt på arbete, men istället hoppar han impulsivt på en tågvagn, som är en del av ett cirkuståg. Han får jobb på cirkusen och förälskar sig där i cirkusdirektörens fru, spelad Reese Witherspoon. Hon i sin tur skall ju vara den "snygga tjejen" som den "snygga killen" blir kär i. Nu är de lika fula båda två, så de är ett ganska så bra par. Förutom att jag stör mig på deras utseende (som verkligen inte är likt mig annars, och verkligen inget man skall ha i beaktning) så är skådespeleriet inte mycket att hurra för från något håll i denna. Inte ens Christoph Walz lyckas imponera, då det känns som om han bara fått rollen för hans karaktär i Inglorious Basterds från 2009, vilken han faktiskt briljerade i och lyfte hela filmen från träskmarkerna upp till en film som "gick att se".
Nej detta är helt enkelt inte bra någonstans. Här använder man sig inte bara av varenda kliché som finns på temat, vilket gör filmen minst sagt förutsägbar och ytlig, utan man kan inte låta bli att ha med ett sådant där irriterande lyckligt amerikanskt slut. För ja, det är klart att det är elefanten som dödar den onda cirkusdirektören, och det unga kära paret får varandra och lever lyckliga tills någon av dem dör av ålderdom.
Ni kanske märker att jag tycker detta är skitdålig? Water for Elephants är helt enkelt inte mer än ett dåligt och misslyckat försök till att göra en magisk film. Här finns med andra ord ingenting som hänför och berör, och allt du känner är bitterhet och vidare avsmak till att ens ge sådana här filmer en chans.
Såklart blir det 1 ynka ledsen elefant av 5 möjliga.
Easy A (2010)
Såg Easy A för några dagar sedan, och tänkte faktiskt att det kanske inte är helt fel med en liten recension, då de flesta av de filmer jag nämner är lite "smalare". Det är ju faktiskt inte så att jag sitter och kollar på sådan film hela tiden. Utan jag kan visst uppskatta en och annan pubilkdragare också. Då kör vi!
För er som inte har sett den så drar jag handlingen lite snabbt:
En tjej vid namn Olive (spelad av Emma Stone) är en helt vanlig något präktig och duktig söt (läs det i positiv bemärkelse) High School-tjej, som för att slippa spendera en campinghelg med sin kompis och dennes föräldrar, säger att hon skall på date med en collagekille. När hon sedan blir mjölkad på info om daten av sin kompis, så drar hon en vit lögn om att hon förlorade oskulden med killen. En annan tjej hör det hela, och så är ryktet igång. När Olive sedan, för att vara schysst, låtsas ha sex med en homosexuell kille för att ryktet (som är sant) om att han är just gay, skall försvinna, så börjar det hela spåra ur ordentligt.
TRAILER
Nu låter detta mer som en tragisk High School-drama än en komedi, men det är det inte. Det är faktiskt bitvis ganska roligt. Rappa smarta repliker, sköna karaktärer och bra skådespelare gör denna till något lite utöver den vanliga "high school-filmskiten" ändå. Trots att det den senaste tiden har dykt upp mycket annan bra indiefilm av liknande karaktär som nått den stora massan. Tänker då på filmer som Juno, Ghost World och Charlie Bartlett exempelvis.
Sedan så måste man som vanligt slänga på sig präktighetsmössan för att känna att filmen är kontroversiell som normal svensk, men det fungerar ändå, då den har andra egenskaper än den uppenbara viljan att chocka lite. Sedan så tycker jag om kopplingen till "the scarlett letter", vilken inför en lite allmänbildande litterär dimension till filmen.
För er som inte har sett den så drar jag handlingen lite snabbt:
En tjej vid namn Olive (spelad av Emma Stone) är en helt vanlig något präktig och duktig söt (läs det i positiv bemärkelse) High School-tjej, som för att slippa spendera en campinghelg med sin kompis och dennes föräldrar, säger att hon skall på date med en collagekille. När hon sedan blir mjölkad på info om daten av sin kompis, så drar hon en vit lögn om att hon förlorade oskulden med killen. En annan tjej hör det hela, och så är ryktet igång. När Olive sedan, för att vara schysst, låtsas ha sex med en homosexuell kille för att ryktet (som är sant) om att han är just gay, skall försvinna, så börjar det hela spåra ur ordentligt. TRAILER
Nu låter detta mer som en tragisk High School-drama än en komedi, men det är det inte. Det är faktiskt bitvis ganska roligt. Rappa smarta repliker, sköna karaktärer och bra skådespelare gör denna till något lite utöver den vanliga "high school-filmskiten" ändå. Trots att det den senaste tiden har dykt upp mycket annan bra indiefilm av liknande karaktär som nått den stora massan. Tänker då på filmer som Juno, Ghost World och Charlie Bartlett exempelvis.
Sedan så måste man som vanligt slänga på sig präktighetsmössan för att känna att filmen är kontroversiell som normal svensk, men det fungerar ändå, då den har andra egenskaper än den uppenbara viljan att chocka lite. Sedan så tycker jag om kopplingen till "the scarlett letter", vilken inför en lite allmänbildande litterär dimension till filmen.
Ett tråkigt betyg för en ganska så rolig film.
Det blir helt enkelt 3 rätt så stabila röda A:n av 5 möjliga.
Det blir helt enkelt 3 rätt så stabila röda A:n av 5 möjliga.
Utflykt i det röda / Week End (1967)
Skulle precis ta en tugga av min croissant då jag kom på att jag självklart måste skriva en filmrecension om en film som faktiskt är bra. Har sett så mycket skit den senaste tiden, så det får bli en gammal favorit. Och då jag höll i croissanten denna lördagskväll så föll ju självklart lotten på Utflykt i det röda, eller Week End som originaltiteln så fyndigt är. En av Jean-Luc Godards absoluta mästerverk från 1967, och en av mina absoluta favoritfilmer.
HANDLING: Det gifta paret Corinne och Roland bestämmer sig för att åka ut på den franska landsbygden för att hälsa på Corinnes far som är mycket sjuk, och se till att hon ärvet större delen av hans egendom. Men påväg dit så blir paret involverade i en bilolycka och måste fortsätta sin resa till fots. Resan blir än mer händelserik när de blir vittnen till ännu fler bilolyckor, hånade av excentriska filosofer, sociala korsfarare och galna poeter.
Kan börja med att säga att som åskådare till denna film så måste man ständigt vara "på hugget", då man aktivt måste tolka det man ser. Annars så blir filmen bara till ett livlöst stycke abstrakt konst. En film som går under kategorin "allegorisk surrealistisk drama". Låter det som en aning pretantiöst? Ja, det kanske det är, men jag gillar det! Den har allt jag begär från en film och lite till. Med ingredienser som; Våld, socialism, snygga fransyskor, hippekannibaler, det ljuva 60-talet, härliga dialoger och snyggt kameraarbete så kan man ju liksom inte misslyckas. På tal om "snyggt kameraarbete", filmen är ju trots allt mest känd för sin nästa 10minuter långa trafikstockningsscen som är filmad i ett svep. Ses med fördel till slutet (och ja, det irriterande tutandet har en poäng)
HANDLING: Det gifta pa
ret Corinne och Roland bestämmer sig för att åka ut på den franska landsbygden för att hälsa på Corinnes far som är mycket sjuk, och se till att hon ärvet större delen av hans egendom. Men påväg dit så blir paret involverade i en bilolycka och måste fortsätta sin resa till fots. Resan blir än mer händelserik när de blir vittnen till ännu fler bilolyckor, hånade av excentriska filosofer, sociala korsfarare och galna poeter. Kan börja med att säga att som åskådare till denna film så måste man ständigt vara "på hugget", då man aktivt måste tolka det man ser. Annars så blir filmen bara till ett livlöst stycke abstrakt konst. En film som går under kategorin "allegorisk surrealistisk drama". Låter det som en aning pretantiöst? Ja, det kanske det är, men jag gillar det! Den har allt jag begär från en film och lite till. Med ingredienser som; Våld, socialism, snygga fransyskor, hippekannibaler, det ljuva 60-talet, härliga dialoger och snyggt kameraarbete så kan man ju liksom inte misslyckas. På tal om "snyggt kameraarbete", filmen är ju trots allt mest känd för sin nästa 10minuter långa trafikstockningsscen som är filmad i ett svep. Ses med fördel till slutet (och ja, det irriterande tutandet har en poäng)
Filmen brukar ses som Jean-Luc Godards mest radikala film. Ett virtuellt angrepp på det samtida franska samhället. En odyssé i anarki. En apokalyptisk skildring av ett konsumtionssamhälle som löpt amok... Week End har jämförts med Luis Bunuels Borgarklassen diskreta charm från 1972, vilken också skildrar borgarna som samhällets främsta fiende. Där framställs de som en parasitisk enhet som lever på arbetarklassens blod och svett. Week End har, precis som Borgarklassen diskreta charm, trots sina nästan 45år på nacken lika stor relevans idag som då. En stilbildande möjligtvis tidlös klassiker från när fransk film var som bäst.
För mig är det här en självklar fullpoängare. Jag föll för den här filmen som en fura när jag såg den första gången, och Godard var hädanefter en av mina absoluta favoritregissörer. Det är något magiskt med fransk film från den här eran, och Week End är den magin i nästan varje bildruta. 5 baguetter av 5 möjliga med andra ord. Se den!
För mig är det här en självklar fullpoängare. Jag föll för den här filmen som en fura när jag såg den första gången, och Godard var hädanefter en av mina absoluta favoritregissörer. Det är något magiskt med fransk film från den här eran, och Week End är den magin i nästan varje bildruta. 5 baguetter av 5 möjliga med andra ord. Se den!
Noroi (2005)
Den japanska skräckfilmsvågen är sedan några år över. Nu är det istället sedan en bra tid tillbaka spansk skräckfilm som är det populäraste utanför hollywoods murar. Spanjorerna har alltid gillat att göra skräckfilm, men först nu har de väl fått sitt riktiga erkännande av den stora massan. Jag personligen tycker de spanska skräckfilmerna som har nått ganska så stor publik är av blandad kvalité, oftast lite för hetsigt och lite för "amerikanskt". Men trots detta var det svårt att värja sig för filmer som Atrocius från 2010 medan filmen Barnhemmet var sjukt överskattad.
Fransk skräck/thriller har också gjort fina inhopp med filmer som Martyrs, Frontier(s) och Switchblade Romance. Men fransmännen är kanske för råa för att nå den riktigt stora publiken(?)
Nu är det så, att trots att japansk skräckfilm inte är den nya innegrejen så görs det fortfarande riktigt bra skräck där borta i öst. Tilltalas man av lågmälda rysare utan billiga "hoppa-till-trick" så är östasien fortfarande det geografiska område man skall söka sig till om man vill ha en bra rysare. För bara för att man är trött på fåniga hackiga japanska tjejer med dålig hårdag, så är det ingen anledning att vända bort blicken helt. Det finns mer att hämta helt enkelt. Imorse t.ex. så såg jag en riktig höjdare i skräckfilmskategorin "upphittad film från någon som har stött på läskiga saker". Alltså, Blair Witch project, REC och Atrocius - stuket, men utan särskilt mycket överdrivet skakig handkamera, för er som blev lite oroliga. Noroi heter den, och är från 2005. En missad liten pärla var det. Här följer lite info från filmtipset.se samt en recension.
Noroi hamnar i 3 av 5 - träsket, då den är riktigt bra men inte har det där lilla extra för att få en fyra, och är långt ifrån det mästerverk som genererar ett toppbetyg. Det är dock en riktigt skickligt gjord film som är i form av en dokumentär, en ganska så trovärdig sådan skall tilläggas. Storyn är bra och likaså skådespeleriet. Det som drar ner filmen från en fyra är att jag anser att de helt enkelt överdriver mot slutet. Filmen är obehaglig utan att de måste dra på de högsta växlarna. Andra som har sett filmen har å andra sidan ansett att den är för lågmäld och aldrig riktigt kommer igång. Det hela handlar väl helt enkelt om vad man är van att se och hur mycket "action" som behövs för att hålla en "vaken". Jag behöver inte särskilt mycket, speciellt inte om storyn och karaktärerna är bra. Kommentarer om film så som "men det händer ju ingen ting" står jag ofta oförstående inför. Det händer ju alltid massor av saker i alla filmer hela tiden, frågan är ju bara hur intressant det som händer är.
Hur som helst så tror jag att den här filmen har något för alla skräckfilmsälskare, och passar helt enkelt de flesta.
Fransk skräck/thriller har också gjort fina inhopp med filmer som Martyrs, Frontier(s) och Switchblade Romance. Men fransmännen är kanske för råa för att nå den riktigt stora publiken(?)
Nu är det så, att trots att japansk skräckfilm inte är den nya innegrejen så görs det fortfarande riktigt bra skräck där borta i öst. Tilltalas man av lågmälda rysare utan billiga "hoppa-till-trick" så är östasien fortfarande det geografiska område man skall söka sig till om man vill ha en bra rysare. För bara för att man är trött på fåniga hackiga japanska tjejer med dålig hårdag, så är det ingen anledning att vända bort blicken helt. Det finns mer att hämta helt enkelt. Imorse t.ex. så såg jag en riktig höjdare i skräckfilmskategorin "upphittad film från någon som har stött på läskiga saker". Alltså, Blair Witch project, REC och Atrocius - stuket, men utan särskilt mycket överdrivet skakig handkamera, för er som blev lite oroliga. Noroi heter den, och är från 2005. En missad liten pärla var det. Här följer lite info från filmtipset.se samt en recension.
Om Noroi:
Masafumi Kobayashi, en tv-reporter som specialiserat sig på paranormala företeelser, undersöker samtidigt flera olika personer som erfarit just dessa. De olika fallen tycks till en början orelaterade, men när flera detaljer återkommer i dem alla, och när ordet "Kagutaba" framträder på en ljudinspelning, börjar han ana att de alla är länkade till något från det förflutna, något hemskt. http://nyheter24.se/filmtipset/film/noroi.htmlNoroi hamnar i 3 av 5 - träsket, då den är riktigt bra men inte har det där lilla extra för att få en fyra, och är långt ifrån det mästerverk som genererar ett toppbetyg. Det är dock en riktigt skickligt gjord film som är i form av en dokumentär, en ganska så trovärdig sådan skall tilläggas. Storyn är bra och likaså skådespeleriet. Det som drar ner filmen från en fyra är att jag anser att de helt enkelt överdriver mot slutet. Filmen är obehaglig utan att de måste dra på de högsta växlarna. Andra som har sett filmen har å andra sidan ansett att den är för lågmäld och aldrig riktigt kommer igång. Det hela handlar väl helt enkelt om vad man är van att se och hur mycket "action" som behövs för att hålla en "vaken". Jag behöver inte särskilt mycket, speciellt inte om storyn och karaktärerna är bra. Kommentarer om film så som "men det händer ju ingen ting" står jag ofta oförstående inför. Det händer ju alltid massor av saker i alla filmer hela tiden, frågan är ju bara hur intressant det som händer är.
Hur som helst så tror jag att den här filmen har något för alla skräckfilmsälskare, och passar helt enkelt de flesta.
Betyget blir som sagt 3 japanska bebisar (med snorbubblor) av 5 möjliga.
Djungelkannibaler - En smaskig filmlista
De utspelar sig på okänd eller påhittad plats i amazonas, dit självklart ett gäng blekfisar beger sig för att undersöka förekomsten av kannibaler i området.
De är Italienska, rasistiska och sexistiska. Innehåller djurplågeri och dåligt skådespeleri. Lite gore och lite sex. Samhällskritik och 70-talsrytmik. De är "djungelkannibal-filmer!
Nu är det visserligen få som delar min fascination för kannibalism men jag tror att dessa kan uppskattas ändå. Dock inte av alla, såklart... Hur som helst, låt oss börja!
Börjar självklart med den kändaste på temat djungelkannibal-filmer; Cannibal Holocaust från 1980. Det är också den med hästlängder bästa av alla dessa italienska b-filmer. Med hållbart skådespeleri och verklighetstrogna scener så har denna kultfilm en gång i tiden misstänkts för att vara äkta. Eller iaf innehålla äkta tortyr och mordscener på människor, men det är "bara" de stackars djuren som fått lida på riktigt i denna film. Men det gör det hela inte till en sämre film för det! När man sedan lägger till att kritiken mot den vite mannens utnyttjande och övergrepp gentemot ursprungsbefolkningen och hennes land är så pass tydlig som i denna kannibalfilm, så kan det inte bli annat än en höjdare. Konsten vinner, konstverket är Cannibal Holocaust.
Rasismen flödar men kannibalfilmsälskarna jublar även åt nästa film, något av en föregångare till Cannibal Holocaust med sin likartade handling. De sista kannibalerna, eller Ultimo mondo cannibale som den heter på originalspråk, från 1977 spelar också på att det skulle vara verkligt det som sker, att filmen är material från en förlorad expedition. Här plågas det också djur till höger och vänster och kannibalerna är overkligt djuriska. Men till skillnad från Cannibal Holocaust så är det tydligt vilka som är "de onda" (vilket i detta fallet är kannibalerna) i De sista kannibalerna, och så har de en grotta till sitt förfogande. Helt ok skådespeleri och bra gore gör denna dock till en av de bättre i skaran och så har ju Ivan Rassimov huvudrollen.
Få saker var seriösa under 80-talet, och den där härliga oseriösa 80-talskänslan får man när man kollar på nästa kannibalfilm på listan; Massacre in Dinosaur Valley (Nudo e selvaggio) från 1985. Denna är den mest fartfyllda av alla filmerna på listan, och här finns inte massvis med "utfyllnadsscener", och den låter inte oss vänta enda in till slutet innan det börjar hända massa saker. Lite mer lättsam äventyrsfilm helt enkelt, med våpiga kvinnor och manliga män. Rätt så trevlig och underhållande, men inte så våldsam som man hoppas på, eller iaf räknar med, när man sätter på en italiensk kannibalfilm.
Nästa film, Cannibal Ferox från 1981, har en mer allvarsam ton. Långa scener på djur som plågas (djur som plågar djur i detta fallet) för att skapa en känsla av att djungeln är grym och obarmhärtig, samtidigt som man förväntansfullt skall sitta och förfäras över att det finns kannibaler i buskarna. Detta är faktiskt bra, så pass bra att det kunde varit i klass med Cannibal Holocaust om det inte vore för en sak; det riktigt usla skådespeleriet. Vilket man kan leva med om inte karaktärerna i samband med det usla skådespeleriet känns karikatyrsmässiga. Men annars så har den allt man kan önska från en italiensk kannibalfilm och är klart sevärd.
När det kommer till italiensk kannibalfilm så får man inte snåla med snygga tjejer. Detta har man tagit till vara på i Bergets grymma hemlighet (La montagna del dio cannibale) från 1978 och har slängt in Ursula Andress i huvudrollen, vars karaktär beger sig in i djungeln tillsammans med en stilig karl för att leta reda på hennes försvunne bror. En rätt så snäll kannibalfilm som inte bjuder på sådär jättemycket av värde egentligen, utan är lite sådär mysig bara. Sådan här kvalificerad skit görs helt enkelt inte längre. Charmigt och helt ok underhållning.
Sista filmen som jag skall ha med på listan (listan kan nämligen med lite vilje göras mycket längre) är Omänsklig fasa (Mangiati Vivi) från 1980. Här har man varit så fräcka att man klippt och klistrat scener från redan befintlig kannibalfilm för att göra sin egen lite mer spektakulär. Riktigt roligt faktiskt, och jag väljer nu att citera mig själv och det jag skrev som kommentar på filmtipset.se 3/3 2010 angående filmen. Vilket också får avrunda detta filmbloggsinlägg:
"Hahaha, de handlade alltså inte om att sno som att göra en exakt likadan scen, utan att ta klipp direkt från filmen, hur bra som helst :P Mycket bitchslappande, cool musik, djurplågeri, sjukt vassa knivar, rasism, nakenhet och våpighet blir det som sig bör i kannibalrullar (säger jag som "PK vänster", feminist och vegeterian) Är även skönt att inte se ännu en kannibalrulle där de bara går omkring i djungeln och upplever den "brutala men ack så vackra naturen" hela första timmen. Sen kanske inte knasversionen av Jonestown var så mycket bättre, hmm... en stark tvåa får det bli. Helt ok alltså."
De är Italienska, rasistiska och sexistiska. Innehåller djurplågeri och dåligt skådespeleri. Lite gore och lite sex. Samhällskritik och 70-talsrytmik. De är "djungelkannibal-filmer!
Nu är det visserligen få som delar min fascination för kannibalism men jag tror att dessa kan uppskattas ändå. Dock inte av alla, såklart... Hur som helst, låt oss börja!
Börjar självklart med den kändaste på temat djungelkannibal-filmer; Cannibal Holocaust från 1980. Det är också den med hästlängder bästa av alla dessa italienska b-filmer. Med hållbart skådespeleri och verklighetstrogna scener så har denna kultfilm en gång i tiden misstänkts för att vara äkta. Eller iaf innehålla äkta tortyr och mordscener på människor, men det är "bara" de stackars djuren som fått lida på riktigt i denna film. Men det gör det hela inte till en sämre film för det! När man sedan lägger till att kritiken mot den vite mannens utnyttjande och övergrepp gentemot ursprungsbefolkningen och hennes land är så pass tydlig som i denna kannibalfilm, så kan det inte bli annat än en höjdare. Konsten vinner, konstverket är Cannibal Holocaust.Rasismen flödar men kannibalfilmsälskarna jublar även åt nästa film, något av en föregångare till Cannibal Holocaust med sin likartade handling. De sista kannibalerna, eller Ultimo mondo cannibale som den heter på originalspråk, från 1977 spelar också på att det skulle vara verkligt det som sker, att filmen är material från en förlorad expedition. Här plågas det också djur till höger och vänster och kannibalerna är overkligt djuriska. Men till skillnad från Cannibal Holocaust så är det tydligt vilka som är "de onda" (vilket i detta fallet är kannibalerna) i De sista kannibalerna, och så har de en grotta till sitt förfogande. Helt ok skådespeleri och bra gore gör denna dock till en av de bättre i skaran och så har ju Ivan Rassimov huvudrollen.Få saker var seriösa under 80-talet, och den där härliga oseriösa 80-talskänslan får man när man kollar på nästa kannibalfilm på listan; Massacre in Dinosaur Valley (Nudo e selvaggio) från 1985. Denna är den mest fartfyllda av alla filmerna på listan, och här finns inte massvis med "utfyllnadsscener", och den låter inte oss vänta enda in till slutet innan det börjar hända massa saker. Lite mer lättsam äventyrsfilm helt enkelt, med våpiga kvinnor och manliga män. Rätt så trevlig och underhållande, men inte så våldsam som man hoppas på, eller iaf räknar med, när man sätter på en italiensk kannibalfilm. Nästa film, Cannibal Ferox från 1981, har en mer allvarsam ton. Långa scener på djur som plågas (djur som plågar djur i detta fallet) för att skapa en känsla av att djungeln är grym och obarmhärtig, samtidigt som man förväntansfullt skall sitta och förfäras över att det finns kannibaler i buskarna. Detta är faktiskt bra, så pass bra att det kunde varit i klass med Cannibal Holocaust om det inte vore för en sak; det riktigt usla skådespeleriet. Vilket man kan leva med om inte karaktärerna i samband med det usla skådespeleriet känns karikatyrsmässiga. Men annars så har den allt man kan önska från en italiensk kannibalfilm och är klart sevärd.När det kommer till italiensk kannibalfilm så får man inte snåla med snygga tjejer. Detta har man tagit till vara på i Bergets grymma hemlighet (La montagna del dio cannibale) från 1978 och har slängt in Ursula Andress i huvudrollen, vars karaktär beger sig in i djungeln tillsammans med en stilig karl för att leta reda på hennes försvunne bror. En rätt så snäll kannibalfilm som inte bjuder på sådär jättemycket av värde egentligen, utan är lite sådär mysig bara. Sådan här kvalificerad skit görs helt enkelt inte längre. Charmigt och helt ok underhållning.Sista filmen som jag skall ha med på listan (listan kan nämligen med lite vilje göras mycket längre) är Omänsklig fasa (Mangiati Vivi) från 1980. Här har man varit så fräcka att man klippt och klistrat scener från redan befintlig kannibalfilm för att göra sin egen lite mer spektakulär. Riktigt roligt faktiskt, och jag väljer nu att citera mig själv och det jag skrev som kommentar på filmtipset.se 3/3 2010 angående filmen. Vilket också får avrunda detta filmbloggsinlägg:"Hahaha, de handlade alltså inte om att sno som att göra en exakt likadan scen, utan att ta klipp direkt från filmen, hur bra som helst :P Mycket bitchslappande, cool musik, djurplågeri, sjukt vassa knivar, rasism, nakenhet och våpighet blir det som sig bör i kannibalrullar (säger jag som "PK vänster", feminist och vegeterian) Är även skönt att inte se ännu en kannibalrulle där de bara går omkring i djungeln och upplever den "brutala men ack så vackra naturen" hela första timmen. Sen kanske inte knasversionen av Jonestown var så mycket bättre, hmm... en stark tvåa får det bli. Helt ok alltså."
Robotar, Androider och Cyborgs i film under 90-talet
Nu är det dags för nästa årtionde när det kommer till denna filmlistning. Ett årtionde med en hel drös kassa robot, droid och cyborg-filmer om jag får säga det själv. Här är de bästa bland de värsta och jag utelämnar Terminator 2 och Robocop 2&3 då jag nämnde ettorna i förra listningen.
En lite halvkass film i allt sitt 90-talsskimmer är Hardware från 1990. Men postapokalyps skall alltid primeras och den onda roboten är rätt så häftig. För er som har glömt den så utspelar den sig i en framtid då världen har varit nära att gå under efter ett kärnvapenkrig. En skrotsamlare hittar ett robothuvud som han ger till sin flickvän. Huvudet visar sig dock tillhöra en mordisk krigsrobot... Ja, så vet man lite hur det kommer sluta.
Hela filmen känns dock som ett missat tillfälle att göra en riktigt bra film, men den får godkänt och en plats på denna lista.
Sedan har vi cyborgfilm med Jean-Claude Van Damme, och då inte den där hemska filmen Cyborg från 1989, nej utan den något underskattade filmen Universal Soldier från 1992. Dolph Lundgren och Van Damme spelar cyborg-soldater. Dolphans karaktär flippar totalt och tror han är tillbaka i Vietnamn och går bärsärk på gatorna medan Van Dammes karaktär måste stoppa honom. Låter väl hur bra som helst.
Har en favoritscen där Dolph Lundgren har suttit och gjort ett fint halsband av avhuggna öron och Van Damme kommer för att säga honom ett och annat, och Dolphan svarar med att skallra lite med öronen och säga "I'm all ears". En underhållande film helt enkelt, som är värdig en plats på listan.
Nästa film är en sådan där rulle jag hittade billig på VHS för x-antal år sedan. Med sjukt låga förväntningar så blev jag faktiskt lite glatt överraskad vill jag minnas. Screamers från 1995, klarar sig nämligen ganska bra på att det är en relativt hållbar story. Det är själva robotarna i filmen som kallas för "screamers", av anledning av deras minst sagt irriterande läte (vill jag minnas). De har levt sitt egna lilla liv på en avlägsen gruvplanet och blivit sjukt jobbiga att ha att göra med. Peter Wellers (från Robocop och The naked lunch m.fl.) och hans gäng åker dit för att ta itu med dem. Sci-fi på rätt hög nivå trots låg budget.
Takashi Miike, regissören bakom höjdarrullar som Visitor Q, Audition och Ichi the Killer, gjorde i början av sin karriär en film vid namn Full Metal Gokudô (Full Metal Yakuza) år 1997. Med en låg budget och med Robocop på näthinnan så känns den helt klart ändå som en Miike. Till skillnad från robpcop så är det i denna inte en snut som kommer till liv som cyborg utan gangster då, som titeln också ger en hint om.
Splatter och knasiga karaktärer om vartannat gör denna ändå godkänd, och värdig en plats här bland all annan skitfilm från 90-talet.
På tal om skitfilm så har min käre Rutger Hauer varit med i en hel del sådan. Trots att han faktiskt är en riktig skådis, vilket han visat i bl.a Blade Runner, Liftaren, Turkisk konfekt, Eureka m.fl, så dyker han upp i filmer som denna jag nu tänker nämna.
Ännu en postapokalyptisk film! Det är efterkrigstid på jorden och och kvar finns bara robotar och droider, en av dem är Omega Doom och Omega Doom är också namnet på denna film med Rutger från 1997. Klart sevärd om du är en Rutger-fan, och en film som faktiskt hade kunnat vara bra, men nu var den inte riktigt det.
Åh vad jag kommer ihåg hypen bakom sista rullen på listan som är The Matrix från 1999. Ja, det var så länge sedan nu, tänk vad tiden går fort.. Hur som helst så är det en sådan där film man antar att alla har sett, om man inte gjort det så spoilrar jag nu när jag drar handlingen lite snabbt.
Robotar har tagit över världen och använder människor som energikällor och skapar en drömvärld för dem i deras hjärnor så de skall hålla sig levande sålänge som möjligt. Keanu Reeves karaktär är dock utvald till att se till att detta får ett slut, han väljer rätt piller och hamnar i den hemska verkligheten. En film som fick alla att bli hobbyfilosofer och få de flesta att tvivla på vad som är verkligt och inte. Kassa uppföljare och en stel Keanu Reeves till trots, en bra film.
En lite halv
kass film i allt sitt 90-talsskimmer är Hardware från 1990. Men postapokalyps skall alltid primeras och den onda roboten är rätt så häftig. För er som har glömt den så utspelar den sig i en framtid då världen har varit nära att gå under efter ett kärnvapenkrig. En skrotsamlare hittar ett robothuvud som han ger till sin flickvän. Huvudet visar sig dock tillhöra en mordisk krigsrobot... Ja, så vet man lite hur det kommer sluta. Hela filmen känns dock som ett missat tillfälle att göra en riktigt bra film, men den får godkänt och en plats på denna lista.
Sedan har vi cyborgfilm med Jean-Claude Van Damme, och då inte den där hemska filmen Cyborg från 1989, nej utan den något underskattade filmen Universal Soldier från 1992. Dolph Lundgren och Van Damme spelar cyborg-soldater. Dolphans karaktär flippar totalt och tror han är tillbaka i Vietnamn och går bärsärk på gatorna medan Van Dammes karaktär måste stoppa honom. Låter väl hur bra som helst.Har en favoritscen där Dolph Lundgren har suttit och gjort ett fint halsband av avhuggna öron och Van Damme kommer för att säga honom ett och annat, och Dolphan svarar med att skallra lite med öronen och säga "I'm all ears". En underhållande film helt enkelt, som är värdig en plats på listan.
Nä
sta film är en sådan där rulle jag hittade billig på VHS för x-antal år sedan. Med sjukt låga förväntningar så blev jag faktiskt lite glatt överraskad vill jag minnas. Screamers från 1995, klarar sig nämligen ganska bra på att det är en relativt hållbar story. Det är själva robotarna i filmen som kallas för "screamers", av anledning av deras minst sagt irriterande läte (vill jag minnas). De har levt sitt egna lilla liv på en avlägsen gruvplanet och blivit sjukt jobbiga att ha att göra med. Peter Wellers (från Robocop och The naked lunch m.fl.) och hans gäng åker dit för att ta itu med dem. Sci-fi på rätt hög nivå trots låg budget.Takashi Miike, regissören bakom höjdarrullar som Visitor Q, Audition och Ichi the Killer, gjorde i början av sin karriär en film vid namn Full Metal Gokudô (Full Metal Yakuza) år 1997. Med en låg budget och med Robocop på näthinnan så känns den helt klart ändå som en Miike. Till skillnad från robpcop så är det i denna inte en snut som kommer till liv som cyborg utan gangster då, som titeln också ger en hint om.Splatter och knasiga karaktärer om vartannat gör denna ändå godkänd, och värdig en plats här bland all annan skitfilm från 90-talet.
På tal om skitfilm så har min käre Rutger Hauer varit med i en hel del sådan. Trots att han faktiskt är en riktig skådis, vilket han visat i bl.a Blade Runner, Liftaren, Turkisk konfekt, Eureka m.fl, så dyker han upp i filmer som denna jag nu tänker nämna. Ännu en postapokalyptisk film! Det är efterkrigstid på jorden och och kvar finns bara robotar och droider, en av dem är Omega Doom och Omega Doom är också namnet på denna film med Rutger från 1997. Klart sevärd om du är en Rutger-fan, och en film som faktiskt hade kunnat vara bra, men nu var den inte riktigt det.
Åh vad jag kommer ihåg hypen bakom sista rullen på listan som är The Matrix från 1999. Ja, det var så länge sedan nu, tänk vad tiden går fort.. Hur som helst så är det en sådan där film man antar att alla har sett, om man inte gjort det så spoilrar jag nu när jag drar handlingen lite snabbt. Robotar har tagit över världen och använder människor som energikällor och skapar en drömvärld för dem i deras hjärnor så de skall hålla sig levande sålänge som möjligt. Keanu Reeves karaktär är dock utvald till att se till att detta får ett slut, han väljer rätt piller och hamnar i den hemska verkligheten. En film som fick alla att bli hobbyfilosofer och få de flesta att tvivla på vad som är verkligt och inte. Kassa uppföljare och en stel Keanu Reeves till trots, en bra film.
Robotar, Andoider och Cyborgs i film under 80-talet.
Nu fortsätter vi listan från tidigare vid namn Robotar, Andoider och Cyborgs i film pre 80-tal med denna lista med filmer innehållandes människolika maskiner i olika former från det ljuva 80-talet. Väljer ut de bästa, med reservation för att jag glömt någon. Meddela mig gärna om detta i kommentatfältet så kanske det åtgärdas.
Nu kör vi:
Like t
ears in rain- Rutger Hauers egentliga stora genombrott i USA kom iom Blade Runner från 1981. För trots att Harrison Ford spelade huvudrollen så var det de inte alls lika stela replikanterna som stal showen. Eller hur var det nu, är Fords karaktär Deckard också en replikant? Svaret på den frågan kanske vi får nu när Ridley Scott har en uppföljare på G. Tills dess så får vi nöja oss med att se om denna fantastiska cyberpunk-film från det tidiga 80-talet.Jag har för övrigt velat tatuera in Hauer från den där slutscenen hållandes i en duva. Tydligen skall han ha improviserat fram den där kända filmrepliken (like tears in the rain) själv. Det väljer jag att tro på.
After the fall of New York, eller 2019 - Dopo la caduta di New York som den heter på Italienska, för det är just en italiensk film som jag slänger in här i 80-talsgröten pga förekomsten av cyborgs. Filmen som är från 83 är sådär härligt B, och handlingen är inte särskilt orginell däremot är urförandet desto mer fantasifullt. Man skulle kunna kalla det hela för en cyber-western, och här snålas inte med laservapnen.Sergio Martino, som har regisserat filmen, ligger även bakom en hel del annat skojsigt som är värt att kolla in. Kanske stöter ni på honom i en kannibalfilms-lista i framtiden.
Första Terminator-filmen kom ju 1984, året jag föddes. Ändå har man växt upp med den passande Arnold-gestalten i form av stel mordisk robot och namnet Sarah Connor är som etsat i hjärnan. Nu antar jag lite fräckt att alla har en liknande relation till filmen, eller iaf att alla har sett den. Så jag skriver inte så mycket mer.Tycker för övrigt att just Terminator, Blade Runner och Robocop har åldrats väldigt bra, trots att de är amerikanska 80-talsfilmer och trots att vi i princip lever i den tid som var filmernas framtid. Jaja, nu fortsätter vi... På tal om att växa upp med något som kom på 80-talet, så är den tecknade transformers från 1986 faktiskt en film som håller än idag. Utan pråliga dataeffekter och ett överflöd av äckliga amerikaner som transformerserna av någon anlednning inte klarar sig utan, så är The Transformers bara ren och skär robotglädje med Optimus Prime i spetsen. Skall väl ses med fördel utan svenska röster skall tilläggas. Handlingen är som följer (från filmtipset.se)
De onda Decepticons har lyckats erövra de goda Autobotsens hemplanet Cybertron. Ifrån två av Cybertons månar planerar nu Autobotsen, med Optimus Prime i spetsen, att återta sin hemplanet. Men ett hot större än alla Decepticons har just dykt upp...
Han var en robot, han var en snut. Han var en robotsnut. Ja, robotsnuten Robocop kom, såg och segrade under åttiotalet (1987 för att vara mer exakt). Ett årtioende då nästan all action var av action-komeditypen (kändes det som), så var Robocop annorlunda. Det är en gravalvarlig historia om en polis som blir skjuten till trasor av skurkar som han sedan kommer att jaga i form av robot, men med kanske lite för mycket av sina mänskliga drag kvar. Rå , snygg och härlig med en hel drös kassa uppföljare. Tvåan är dock sevärd... Äh, alla är sevärda. Robocop är ju så förbaskat snygg, för att vara en snut vill säga.När japanerna gör robotfilm så kan det bli lika galet och härligt som i Tetsuo från 1989, där vi får vara med när en vanlig kontorsarbetare förvandlas till maskin/cyborg. Det är cyberpunk när det är som bäst och kanske spårar det ut först när mannens snopp byts ut till en stor borrmaskin, eller så är det bara helt underbart. Regissören bakom Tetsuo, Shinya Tsukamoto har i mitt tycke dock lyckats få denna film att vara mer konst än konstig. Man kan t.ex inte låta bli att bli imponerad av detaljrikedomen, fantasin och de snygga stop motion-effekterna. Lägg så också på långt ifrån svårförstådd symbolik, så har vi ett litet konstverk i form av cyborgfilm från 80-talet.
Robotar, Andoider och Cyborgs i film pre 80-tal.
Robotar och Cyborgs kanske man mest har stött på i 80 och 90-talsfilmer, om man som jag är 80-talist. Därför kommer dessa få sig ett eget blogginlägg, så får de tidigare alstren en egen plats i rampljuset här istället.
Vi börjarfrån början kan man säga, med denna stilbildande tyska stumfilm och till så lika kultfilm från 1927. Metropolis regisserad av den eminente Fritz Lang är precis så cool som du tror, eller kanske coolare än vad du trodde. Man slås med häpnad mer än en gång över hur före sin tid denne är, och man har ofta svårt att tro att den är från 20-talet, speciellt om man ser den restaurerade versionen.
Metropolis är även mer än en robotfilm, vilket iofs ofta är fallet när det är robotar med i bilden. Det är självklart också en sammhällsstrukturskänga med sin klasskillnadsskildring och ett måste att se för varje filmintresserad människa med lite självrespekt.
På femtiotalet så var det ju populärt att göra film om utomjordingar som ville ta över världen. För att göra listan lite mer komplett så tänker jag härmed snabbt bara slänga iväg ett par filmer under den här eran som hade med lite fräcka robotar.
Den första är The day the earth stood still från 1951 där ett gäng robotlika utomjordingar för en gångs skull kommer med fredliga avsikter.
Den andra är Forbidden Planet från 1956. I denna lilla klassiker så landar ett rymdskepp på en planet som endast är bebodd av Leslie Nielsens karaktär och hans dotter och robot.
Jag nämnde den i mitt inlägg "En rå båt", så självklart gör jag plats för Stanley Kubrick fenomenala 2001 - A space odyssey (2001 - Ett rymdäventyr) från 1968 här. En otroligt snygg och stilistisk historia som utspelar sig på ett rymdskepp där farkostroboten HAL och passagerarna har en till synes unik relation. Filmen ställer frågor kring livet och universum, evolutionen och mänsklighetens öde. Om man inte förstår sig på den så duger den bra som vanlig sci-fi skräckis också. En höjdarrulle med andra ord.
Så måste jag självklart nämna John Carpenters variant Dark Star från 1974. Kanske inte så rolig som man hoppas, men helt klart sevärd.
Nu när jag dragit igång en filmlista med robotar och cyborg så kan jag ju faktiskt passa på att slänga med denna lilla underskattade pärla då den innehåller en drös coola polisrobotar bl.a.
THX 1138 från 1971 är George Lucas kanske enda vettiga film, för ja, jag är inget Star Wars-fan och är faktiskt lite smått allergisk mot killen i allmänhet. Men denna lilla pärla som utspelar sig i en framtid där känslor kontrolleras med droger, där människan skall hållas kort så den kan producera så effektivt som möjligt. En snygg historia med snygga robotar, där även människorna förväntas vara robotlika.
Nästa film blir Godzilla vz. Mechagodzilla från 1974. En Godzillarobot! Det är klart det egentligen inte är bra, samtidigt så är det ju helt fenomenalt. I denna en i raden av japanska filmer om det populära monstret, så är det är rymdvarelser som försöker ta över jorden med hjälp av denna robot Mechagodzilla. Vi här på jorden svarar dock med att väcka King Seasar till liv.
Tydligen finns det något av en remake från 2002 (vilken jag självklart tänker se snart) och en uppföljare från 1993 för er som blir hyperpeppade på idén och vill se fler filmer än just den från 1974. Även fast jag tror att chansen för detta är minimal.
Precis somatt människorna i THX 1138 förväntas vara robotar, så förväntas kvinnor bete sig som robotar i The Stepford Wives från 1975 (finns en kass remake från 2000-talet också) därför har man i Stepford sett till att fruarna blir just robotar också. Nu kanske jag spoilade filmen, men det är liksom lite så att alla som väl ser filmen redan vet storyn, det är liksom ingen hemlighet på det sättet. Kanske är det för att filmen mer är känd som kritik mot stereotypiska könsroller, än som egentlig bra film. För detta kanske inte är någon filmsisk höjdare egentligen, men den är helt klart sevärd och är lite av en film som man skall ha sett.
Andra pre 80-talshöjdare med lite robotar är:
Barbarella från 1964 , en av mina absoluta favoritfilmer. En kultklassiker utan dess like med en snygg Jane Fonda i huvudrollen
Woody Allens komedi Sleeper från 1973.
Westworld från 1973. Där roboten är i form av en mordisk cowboy.
Alien från 1979. Ja, han är ju en andoid den där Bishop.
Nästa gång så väntar robotar, androider och cyborgs i film från och med 80-talet och framåt. Det är inte svårt att lista ut vilka titlar som kommer dyka upp då. Skall dock försöka att få med lita udda bra filmer också, så misströsta icke. Tills dess...
Vi börjar
från början kan man säga, med denna stilbildande tyska stumfilm och till så lika kultfilm från 1927. Metropolis regisserad av den eminente Fritz Lang är precis så cool som du tror, eller kanske coolare än vad du trodde. Man slås med häpnad mer än en gång över hur före sin tid denne är, och man har ofta svårt att tro att den är från 20-talet, speciellt om man ser den restaurerade versionen.Metropolis är även mer än en robotfilm, vilket iofs ofta är fallet när det är robotar med i bilden. Det är självklart också en sammhällsstrukturskänga med sin klasskillnadsskildring och ett måste att se för varje filmintresserad människa med lite självrespekt.
På fe
mtiotalet så var det ju populärt att göra film om utomjordingar som ville ta över världen. För att göra listan lite mer komplett så tänker jag härmed snabbt bara slänga iväg ett par filmer under den här eran som hade med lite fräcka robotar. Den första är The day the earth stood still från 1951 där ett gäng robotlika utomjordingar för en gångs skull kommer med fredliga avsikter.
Den andra är Forbidden Planet från 1956. I denna lilla klassiker så landar ett rymdskepp på en planet som endast är bebodd av Leslie Nielsens karaktär och hans dotter och robot.
Jag nämn
de den i mitt inlägg "En rå båt", så självklart gör jag plats för Stanley Kubrick fenomenala 2001 - A space odyssey (2001 - Ett rymdäventyr) från 1968 här. En otroligt snygg och stilistisk historia som utspelar sig på ett rymdskepp där farkostroboten HAL och passagerarna har en till synes unik relation. Filmen ställer frågor kring livet och universum, evolutionen och mänsklighetens öde. Om man inte förstår sig på den så duger den bra som vanlig sci-fi skräckis också. En höjdarrulle med andra ord. Så måste jag självklart nämna John Carpenters variant Dark Star från 1974. Kanske inte så rolig som man hoppas, men helt klart sevärd.
N
u när jag dragit igång en filmlista med robotar och cyborg så kan jag ju faktiskt passa på att slänga med denna lilla underskattade pärla då den innehåller en drös coola polisrobotar bl.a.THX 1138 från 1971 är George Lucas kanske enda vettiga film, för ja, jag är inget Star Wars-fan och är faktiskt lite smått allergisk mot killen i allmänhet. Men denna lilla pärla som utspelar sig i en framtid där känslor kontrolleras med droger, där människan skall hållas kort så den kan producera så effektivt som möjligt. En snygg historia med snygga robotar, där även människorna förväntas vara robotlika.
Nästa fil
m blir Godzilla vz. Mechagodzilla från 1974. En Godzillarobot! Det är klart det egentligen inte är bra, samtidigt så är det ju helt fenomenalt. I denna en i raden av japanska filmer om det populära monstret, så är det är rymdvarelser som försöker ta över jorden med hjälp av denna robot Mechagodzilla. Vi här på jorden svarar dock med att väcka King Seasar till liv. Tydligen finns det något av en remake från 2002 (vilken jag självklart tänker se snart) och en uppföljare från 1993 för er som blir hyperpeppade på idén och vill se fler filmer än just den från 1974. Även fast jag tror att chansen för detta är minimal.
Precis som
att människorna i THX 1138 förväntas vara robotar, så förväntas kvinnor bete sig som robotar i The Stepford Wives från 1975 (finns en kass remake från 2000-talet också) därför har man i Stepford sett till att fruarna blir just robotar också. Nu kanske jag spoilade filmen, men det är liksom lite så att alla som väl ser filmen redan vet storyn, det är liksom ingen hemlighet på det sättet. Kanske är det för att filmen mer är känd som kritik mot stereotypiska könsroller, än som egentlig bra film. För detta kanske inte är någon filmsisk höjdare egentligen, men den är helt klart sevärd och är lite av en film som man skall ha sett. Andra pre 80-talshöjdare med lite robotar är:
Barbarella från 1964 , en av mina absoluta favoritfilmer. En kultklassiker utan dess like med en snygg Jane Fonda i huvudrollen
Woody Allens komedi Sleeper från 1973.
Westworld från 1973. Där roboten är i form av en mordisk cowboy.
Alien från 1979. Ja, han är ju en andoid den där Bishop.
Nästa gång så väntar robotar, androider och cyborgs i film från och med 80-talet och framåt. Det är inte svårt att lista ut vilka titlar som kommer dyka upp då. Skall dock försöka att få med lita udda bra filmer också, så misströsta icke. Tills dess...
3 filmer på temat inavlade mordiska galningar.
Igår och idag har jag sett tre filmer som alla tre har en story som ser ungefär ut såhär:
Ett gäng människor, som oftast ungdomar, är ute och bilar alternativt beger sig ut för att campa. Någonstans på vägen blir man varse att dit de är påväg är ett är ett dåligt val av tillflyktsort. Det visar sig nämligen härja inavlade mordiska galningar där, vilket ungdomarna också surt får erfara.
TheHills have eyes (1977)
Det var tack vare att jag kom på att jag inte hade sett denna Wes Craven-klassiker som jag snöade in på att se fler filmer på samma tema. Har nämlhigen bara sett remaken från 2006, vilken jag faktiskt fann vara till stor belåtenhet. Självklart höll orginalet från 1977 hög standard den med, utan att man kom undan charmen med filmer från just det årtiondet. Att jag sedan inte riktigt förstår mig på Rin Tin Tin-grejen är en annan femma. Kanske tyckte Wes Craven om de filmerna som barn... Hur som helst så blir betyget 3 av 5 möjliga, men jag väljer ju motorsågsmassakern från 1974 framför denna vilken dag som helst i veckan. En film som också helt klart skulle passa in på denna lilla smala lista.
Just Before Dawn (1981)
Denna är min favorit av dessa tre. Regissören Jeff Lieberman lyckas att ge filmen en ganska så seriös framtoning trots sin kanske lite fåniga handling.
I Just Before Dawn får man också lära känna karaktärerna bättre än i både The Hills Have Eyes och Wrong Turn, och de är relativt symptatiska. Stämningen i filmen är det heller inget fel på, och trots en del brister så är jag faktiskt beredd att ge denna ett högt betyg. För jag kan faktiskt ha överseende med usel klippning, uppenbara stuntmän och andra tabbar när helheten är så pass bra. Den lyckas till och med vara lite obehaglig då och då. En riktig höjdare för sin genré med andra ord, med ett riktigt bra slut. En svag 4 av 5 möjliga.
WrongTurn (2003)
Regissören Rob Schmidt, och säkert så även manusförfattaren, till Wrong Turn är säkerligen båda bekanta med båda ovanstående filmer. Inte bara är handlingen i princip den samma, man slängde t.om. in en till synes ganska så omitiverad scen med en död hjort i början av filmen. Jag antar att det var syftning till Just Before Dawn där ungdomsgänget kör på en hjort i inledningen av filmen.
Annars är det inget nytt under solen, förutom att de inavlade mordiska galningarna i denna filmen är så pass inavlade att de beter sig som riktiga grottmänniskor. De kan inte ens prata engelska utan grymtar och stönar hela filmen igenom. Trots detta lite irriterande faktum så är det självklart att filmen skall undkomma ett bottenetyg pga av sitt höga underhållningsvärde. Betyget blir därmed 2 av 5 möjliga.
Ett gäng människor, som oftast ungdomar, är ute och bilar alternativt beger sig ut för att campa. Någonstans på vägen blir man varse att dit de är påväg är ett är ett dåligt val av tillflyktsort. Det visar sig nämligen härja inavlade mordiska galningar där, vilket ungdomarna också surt får erfara.
The
Hills have eyes (1977)Det var tack vare att jag kom på att jag inte hade sett denna Wes Craven-klassiker som jag snöade in på att se fler filmer på samma tema. Har nämlhigen bara sett remaken från 2006, vilken jag faktiskt fann vara till stor belåtenhet. Självklart höll orginalet från 1977 hög standard den med, utan att man kom undan charmen med filmer från just det årtiondet. Att jag sedan inte riktigt förstår mig på Rin Tin Tin-grejen är en annan femma. Kanske tyckte Wes Craven om de filmerna som barn... Hur som helst så blir betyget 3 av 5 möjliga, men jag väljer ju motorsågsmassakern från 1974 framför denna vilken dag som helst i veckan. En film som också helt klart skulle passa in på denna lilla smala lista.
Just
Before Dawn (1981)Denna är min favorit av dessa tre. Regissören Jeff Lieberman lyckas att ge filmen en ganska så seriös framtoning trots sin kanske lite fåniga handling.
I Just Before Dawn får man också lära känna karaktärerna bättre än i både The Hills Have Eyes och Wrong Turn, och de är relativt symptatiska. Stämningen i filmen är det heller inget fel på, och trots en del brister så är jag faktiskt beredd att ge denna ett högt betyg. För jag kan faktiskt ha överseende med usel klippning, uppenbara stuntmän och andra tabbar när helheten är så pass bra. Den lyckas till och med vara lite obehaglig då och då. En riktig höjdare för sin genré med andra ord, med ett riktigt bra slut. En svag 4 av 5 möjliga.
Wrong
Turn (2003)Regissören Rob Schmidt, och säkert så även manusförfattaren, till Wrong Turn är säkerligen båda bekanta med båda ovanstående filmer. Inte bara är handlingen i princip den samma, man slängde t.om. in en till synes ganska så omitiverad scen med en död hjort i början av filmen. Jag antar att det var syftning till Just Before Dawn där ungdomsgänget kör på en hjort i inledningen av filmen.
Annars är det inget nytt under solen, förutom att de inavlade mordiska galningarna i denna filmen är så pass inavlade att de beter sig som riktiga grottmänniskor. De kan inte ens prata engelska utan grymtar och stönar hela filmen igenom. Trots detta lite irriterande faktum så är det självklart att filmen skall undkomma ett bottenetyg pga av sitt höga underhållningsvärde. Betyget blir därmed 2 av 5 möjliga.
Musikaler i alfabetisk ordning O - Z
Nu fortsätter vi med ytterligare ett gäng musikaler.
Mycket nöje!
O - O Lucky Man
Del två i Lindsay Andersons fristående trilogi. Halvmusikalsk och halvsurrealistisk berättelse om Mick Travis som är kaffeförsäljare på den engelska landsbygden. På sin resa besöker han bl a sexklubbar, militärläger och kurtiserar med hippieflickor. Många av skådespelarna spelar flera roller.
Kanske ingen musikal i den bemärkelsen som de flesta andra filmer jag tipsar om. Här brister nämligen inte huvudpersonen Michael (spelad av helt suveräne Malcolm McDowell) ut i sång, utan musiken är ett genomgående tema i form av Alan Price som spelar i filmen för oss då och då. Musiknumrerna är något som passar i den för övrigt surrealistiska känsla som denna 183minurer långa film bjuder på. Låtarna är också specialskrivna för O Lucky Mans räkning.
En riktig pärla är den, med tydlig samhällskritik trots sin kanske lite otydliga handling, eller kanske snarare brist på en tydlig röd tråd. Påminner för övrigt om A Clockwork Orange, och då inte bara för att huvudrollsinnehavaren är den samme. Men detta är snäppet sämre än den kultklassikern.
Låtexempel: Justice
P - Paraplyerna i Cherbourg
Hela dialogen sjungs i detta romantiska drama om Geneviève och Guy som är kära och blir med barn. Men så blir Guy inkallad till armén, och väntas inte tillbaka förrän om två år. Geneviève blir i stället uppvaktad av Roland, som är villig att träda in som far till barnet.
Jag är svag för sång på franska, utan att för den delen uppskatta språket särskilt mycket annars. Detta har jag således svårt att värja mig inför. Det är 60-tal, det är romantik, det är franskt och det sjungs som attan. Sedan får man hata mig hur mycket man vill för detta, men jag anser detta vara en av de vackraste musikalerna som någonsin har gjorts. Det enda som gör att jag inte kan ge den toppbetyg är att man verkligen måste vara i rätt sinnesstämning för att ta åt sig av denna sentimentala smörja, och visst är det lite väl ytligt... men alldeles underbart ändå.
Låtexempel: Les Parapluies de Cherbourg
P - Pink Floyd The Wall
Berättelsen om The Wall är berättad genom musiken av Pink Floyd, bilder och effekter. Det finns ingen konventionell dialog som för handlingen framåt. Det handlar om Pink, en rockartist som sitter instängd på ett hotellrum i Los Angeles. För många konserter, för mycket knark, för många applåder, han är utbränd. På TV:n surrar en välkänd krigsfilm, vi växlar mellan tid och plats, verklighet och mardröm, när vi går på upptäcksfärd i Pink´s smärtfulla minnen, var och ett en liten tegelsten i den mur som han gradvis byggt kring sina känslor.
Jag är ledsen att säga att jag anser denna vara något lite överskattad, inte sagt att den är dålig. Jag gillar verkligen både albumet och filmen, men denna håller liksom inte hela vägen. Snyggt foto och bra musik i all ära. Men jag kan tyvärr inte ge den så pass högt betyg som jag kanske hade velat. Vet inte om det är känslan av 80-tal som förstör de goda intentionerna och gör att jag inte kan uppskatta den till fullo, eller så är jag helt enkelt inte lika lättimponerad längre. För jag skall erkänna att jag var ett stort fan av den när jag såg den för första gången i tonåren, och den är helt klart mer än sevärd.
Låtexempel: Goodbye Blue Sky
R - Rocken 'n' Roll' High School
Eleverna på en gymnasieskola bestämmer sig för att sätta den rockhatande rektorn på plats. Musik av Ramones.
Hey ho, let's go! Asfånig High School musikal med tuffa men något nedtonade Ramones är det som bjuds på i denna musikal. Man kan dock ana en viss självdistans och musiken är självklart riktigt bra. Underhållande skitfilm med rätt så uselt skådespeleri och en klichéartad handling. Egentligen bara till för den som gillar the Ramones, och vem gör inte det liksom.
Finns egentligen inte mycket mer att säga förutom ONE, TWO, THREE, FOUR... men det blir bara en trea.
Låtexempel: I Want You Around
S - Singin' in the Rain
Iövergången från stumfilm till ljudfilm försvann ett flertal av filmens största stjärnor då deras röster inte passade med deras image. Bland dessa finns stumfilmens stora kärlekspar Don Lockwood och Lina Lamont. I publikens ögon är de det perfekta paret, men bakom kulisserna ser det helt annorlunda ut.
Jag vet inte om det var mina tämligen låga förväntningar på filmen som gjorde att jag gillade denna så pass mycket som jag faktiskt gjorde, eller om det faktiskt är så att detta är riktigt bra. Att det helt enkelt inte går att värja sig för Gene Kelly's professionella charm. Detta är således klassiskt Hollywood när det är som bäst. Ytligt, javisst, men detta är en klassiker man inte får missa.
Låtexempel: You Were Ment for Me.
S - Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street
Handlingen är en pastischartad thriller som bygger på berättelsen om den bittre barberaren vid Fleet Street i London som tar hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra dem till innehåll i Mrs. Lovetts delikata pajer.
Ännu en musikal signerad Tim Burton och jag kommer ihåg att jag hade jättehöga förväntningar på denna när den kom. Det kunde ju vara hur bra som helst. Tyvärr så tror jag helt enkelt att trots att Johnny Depp och (framförallt) Helena Bonham Carter är trevliga att ta del av rent utseende och skådespelarmässigt, så gjorde de inte låtarna rättvisa. Om de nu är bra i någon tappning. Har faktiskt inte tagit del av musikalen i någon annan form än i denna film. Så trots att den är stilistiskt snygg, har bra skådisar och härlig handling så är betyget ändock svagt.
Låtexempel: Worst Pie in London
T - The Rocky Horror Picture Show
Bisarr skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.
Ännu en musikalklassiker, en riktig kultrulle. Nu är jag långt ifrån ett überfan, ett sådant som klär ut sig på biovisningar och sjunger med, men visst är det bra. Jag är dock av åsikten att den inte skulle vara mycket utan Tim Curry, han gör i princip hela filmen, trots vissa andra små höjdpunkter. En film med skiftande kvalité helt enkelt som ändå håller dig underhållen och allmänt lite smånöjd med ett par riktigt bra låtar. Klart ett måste.
Låtexempel: Sweet Transvestite
Mycket nöje!
O - O Lucky Man
Del t
vå i Lindsay Andersons fristående trilogi. Halvmusikalsk och halvsurrealistisk berättelse om Mick Travis som är kaffeförsäljare på den engelska landsbygden. På sin resa besöker han bl a sexklubbar, militärläger och kurtiserar med hippieflickor. Många av skådespelarna spelar flera roller.Kanske ingen musikal i den bemärkelsen som de flesta andra filmer jag tipsar om. Här brister nämligen inte huvudpersonen Michael (spelad av helt suveräne Malcolm McDowell) ut i sång, utan musiken är ett genomgående tema i form av Alan Price som spelar i filmen för oss då och då. Musiknumrerna är något som passar i den för övrigt surrealistiska känsla som denna 183minurer långa film bjuder på. Låtarna är också specialskrivna för O Lucky Mans räkning.
En riktig pärla är den, med tydlig samhällskritik trots sin kanske lite otydliga handling, eller kanske snarare brist på en tydlig röd tråd. Påminner för övrigt om A Clockwork Orange, och då inte bara för att huvudrollsinnehavaren är den samme. Men detta är snäppet sämre än den kultklassikern.
Låtexempel: Justice
BETYG 4/5
P - Paraplyerna i Cherbourg
H
ela dialogen sjungs i detta romantiska drama om Geneviève och Guy som är kära och blir med barn. Men så blir Guy inkallad till armén, och väntas inte tillbaka förrän om två år. Geneviève blir i stället uppvaktad av Roland, som är villig att träda in som far till barnet.Jag är svag för sång på franska, utan att för den delen uppskatta språket särskilt mycket annars. Detta har jag således svårt att värja mig inför. Det är 60-tal, det är romantik, det är franskt och det sjungs som attan. Sedan får man hata mig hur mycket man vill för detta, men jag anser detta vara en av de vackraste musikalerna som någonsin har gjorts. Det enda som gör att jag inte kan ge den toppbetyg är att man verkligen måste vara i rätt sinnesstämning för att ta åt sig av denna sentimentala smörja, och visst är det lite väl ytligt... men alldeles underbart ändå.
Låtexempel: Les Parapluies de Cherbourg
BETYG 4/5
P - Pink Floyd The Wall
Ber
ättelsen om The Wall är berättad genom musiken av Pink Floyd, bilder och effekter. Det finns ingen konventionell dialog som för handlingen framåt. Det handlar om Pink, en rockartist som sitter instängd på ett hotellrum i Los Angeles. För många konserter, för mycket knark, för många applåder, han är utbränd. På TV:n surrar en välkänd krigsfilm, vi växlar mellan tid och plats, verklighet och mardröm, när vi går på upptäcksfärd i Pink´s smärtfulla minnen, var och ett en liten tegelsten i den mur som han gradvis byggt kring sina känslor.Jag är ledsen att säga att jag anser denna vara något lite överskattad, inte sagt att den är dålig. Jag gillar verkligen både albumet och filmen, men denna håller liksom inte hela vägen. Snyggt foto och bra musik i all ära. Men jag kan tyvärr inte ge den så pass högt betyg som jag kanske hade velat. Vet inte om det är känslan av 80-tal som förstör de goda intentionerna och gör att jag inte kan uppskatta den till fullo, eller så är jag helt enkelt inte lika lättimponerad längre. För jag skall erkänna att jag var ett stort fan av den när jag såg den för första gången i tonåren, och den är helt klart mer än sevärd.
Låtexempel: Goodbye Blue Sky
BETYG 3/5
R - Rocken 'n' Roll' High School
E
leverna på en gymnasieskola bestämmer sig för att sätta den rockhatande rektorn på plats. Musik av Ramones.Hey ho, let's go! Asfånig High School musikal med tuffa men något nedtonade Ramones är det som bjuds på i denna musikal. Man kan dock ana en viss självdistans och musiken är självklart riktigt bra. Underhållande skitfilm med rätt så uselt skådespeleri och en klichéartad handling. Egentligen bara till för den som gillar the Ramones, och vem gör inte det liksom.
Finns egentligen inte mycket mer att säga förutom ONE, TWO, THREE, FOUR... men det blir bara en trea.
Låtexempel: I Want You Around
BETYG 3/5
S - Singin' in the Rain
I
övergången från stumfilm till ljudfilm försvann ett flertal av filmens största stjärnor då deras röster inte passade med deras image. Bland dessa finns stumfilmens stora kärlekspar Don Lockwood och Lina Lamont. I publikens ögon är de det perfekta paret, men bakom kulisserna ser det helt annorlunda ut.Jag vet inte om det var mina tämligen låga förväntningar på filmen som gjorde att jag gillade denna så pass mycket som jag faktiskt gjorde, eller om det faktiskt är så att detta är riktigt bra. Att det helt enkelt inte går att värja sig för Gene Kelly's professionella charm. Detta är således klassiskt Hollywood när det är som bäst. Ytligt, javisst, men detta är en klassiker man inte får missa.
Låtexempel: You Were Ment for Me.
BETYG 4/5
S - Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street
Ha
ndlingen är en pastischartad thriller som bygger på berättelsen om den bittre barberaren vid Fleet Street i London som tar hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra dem till innehåll i Mrs. Lovetts delikata pajer.Ännu en musikal signerad Tim Burton och jag kommer ihåg att jag hade jättehöga förväntningar på denna när den kom. Det kunde ju vara hur bra som helst. Tyvärr så tror jag helt enkelt att trots att Johnny Depp och (framförallt) Helena Bonham Carter är trevliga att ta del av rent utseende och skådespelarmässigt, så gjorde de inte låtarna rättvisa. Om de nu är bra i någon tappning. Har faktiskt inte tagit del av musikalen i någon annan form än i denna film. Så trots att den är stilistiskt snygg, har bra skådisar och härlig handling så är betyget ändock svagt.
Låtexempel: Worst Pie in London
BETYG 3/5
T - The Rocky Horror Picture Show
Bisar
r skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.Ännu en musikalklassiker, en riktig kultrulle. Nu är jag långt ifrån ett überfan, ett sådant som klär ut sig på biovisningar och sjunger med, men visst är det bra. Jag är dock av åsikten att den inte skulle vara mycket utan Tim Curry, han gör i princip hela filmen, trots vissa andra små höjdpunkter. En film med skiftande kvalité helt enkelt som ändå håller dig underhållen och allmänt lite smånöjd med ett par riktigt bra låtar. Klart ett måste.
Låtexempel: Sweet Transvestite
BETYG 3/5
Musikaler i alfabetisk ordning A - N
Musikaler! Antingen så älskar man dem, eller så hatar man dem... eller? Jag hatar dem som oftast. Inte lika mycket som många andra, men visst finns det en hel del musikaler som får en att spy lite i munnen, dö lite inombords, få en att tappa tron om mänskligheten och säga högt att man aldrig mer skall se en musikal igen. Men sedan så finns det ju faktiskt dem som går att se också. Jag tänker härmed lista sevärda musikaler i filmens värld lite snabbt, med tillhörande betyg och ett musikaliskt smakprov (bytte ut widgetarna mot länkar istället pga viss överbelastning). För att göra det lite lättare för mig, så jag kan skriva omdömen i lugn och ro, så tänker jag låna filmbeskrivningarna från filmtipset.se, om det inte är urusla vill säga, då har jag kompleterat. Jag skiter i de riktigt usla musikalerna, så ni slipper läsa om hur jag argt sågar Grease (för att inte tala om Grease 2), Annie, Evita, Mamma Mia och annat trams.
Vi börjar med A - N, som rubriken förtäljer.
Mycket nöje!
C - CANNIBAL THE MUSICAL
Följ med den hurtiga kannibalen Alfred Packer och en grupp intet ont anande guldgrävarpionjärer in i Colorados klippiga berg. Allt flyter på i godan ro tills Packer blir hungrig. Med en till synes omättlig aptit börjar han kalasa på sina följeslagare medan han glatt sjunger sina förfäders gamla visor. Alfred Packer är den ende mannen i amerikansk historia som blivit dömd för kannibalism. Filmen försöker lösa den stora gåtan från 1874. Vem åt vem? Från männen bakom South Park.
Ja, ni läser rätt. Trey Parker och Matt Stone har skapat denna lilla pärla genom TROMA. De spelar självklart huvudrollerna själva och det är självklart också väldigt roligt. Musikalnumrerna håller dock självklart tvivelaktig kvalité rent musikaliskt, men roliga är de och de har tagit till vara på hur opassande det faktiskt är att brista ut i sång i tid och otid. Speciellt i låten "let's build a snowman".
Det enda direkt dåliga jag har att säga om filmen är att den är väldigt blod och äckellös för att vara en kannibalfilm, och inte allra minst för att vara släppt genom TROMA. Så är det hela självklart oerhört fånigt och tramsigt, trots detta kan jag inte låta bli att charmas. Låtexempel: Let's Build a Snowman
D - DANCER IN THE DARK
Handlingen i "Dancer in the dark" tilldrar sig i mitten av 60-talet. Selma, spelad av den isländska popstjärnan Björk, drömmer sig bort från vardagen med hjälp av dans och musik. Men när hon blir bestulen på sina sparpengar, ställs allt på sin spets.
En förutsättning för att gilla denna är nog att man måste gilla Björk, samtidigt kan man nog lätt bli besviken på musiken om man väl gillar hennes musik annars. Jag är ingen jättefan av Björk, men gillar henne, så jag är nog precis rätt målgrupp för musiknumrerna i denna. För trots att den har andra bra egenskaper, som en härlig atmosfär trots dysterheten och allmänt bra regi av fina Lars von Trier (som förtjänar ett helt eget filmblogginlägg), så tycker jag dock att det är musiken som håller filmen uppe. Handlingen är nämligen allt för förutsägbar och det blir nästan lite tråkigt att man redan i början redan tyckt synd om Björks karaktär tillräckligt för att räcka filmen igenom.
Låtexempel: In the Musicals
D - DONG (Hålet)
Vattnet öser ner över Taiwan och bittra stunder av insikt sköljer över lägenhetsinvånarna i ett fattigt område i staden. Ett mystiskt virus sprider av epidemiska proportioner sprider sig nämligen över staden, och genom ett hål i sitt lägenhetsgolv så följer och fascineras en man av en kvinna som drömmer sig bort genom dans och sång.
Tsai Ming-liang ligger lite märkligt nog bakom denna minst sagt lite märkliga film. Musikalnumrena består alla av låtar sjungna av en 50-talsartist från Hong Kong vid namn Grace Chang, och de är minst sagt charmanta, och är så också meningen att vara i kontrast till den dystra värld de befinner sig i. En färgklick i den gråa dystopiska vardagen.
Låtexempel: Achoo Cha Cha
H - HAIR
Musikalom en kille som kommer från landet och ska rycka in i lumpen. Han träffar på ett gäng hippies med långt hår.
Ja, den introduktionen till filmen är ganska så klockren, mer behövs egentligen inte sägas.
Detta är min absoluta favoritmusikal och faktiskt en av mina absoluta favoritfilmer, och det känns oerhört fånigt att erkänna det. Musikalnumrerna håller för det första så pass hög klass att det är svårt att värja sig. Just denna film med helt rätt skådespelare slår nog varenda uppsättning som har gjorts. En på sin tid också väldigt kontroversiell fim i staterna, inte bara för att den kritiserar Vietnam-kriget, utan också synen på "rasöverskridande" kärlek och att droger var vägen till instikt och lycka. En tidsenlig/typisk djävla hippiefilm helt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen, och jag gråter varje gång när man skall "låta solskenet komma in" i slutet. Jag som sällan bölar. Galet.
Låtexempel: Walking in Space
J - JESUS CHRIST SUPERSTAR (1973)
Filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers berömda rockopera om de sista dagarna i Jesu liv. Ett gäng hippies åker ut till öknen och dramatiserar Jesus liv och död med hjälp av musik. Judas är svart och bitter, med all rätt. Och budskapet går inte att missa.
Denna musikal kräver verkligen att man är med på noterna när det kommer till musiken, för det sjungs mest hela tiden, och ja, ibland blir det kanske lite fånigt. Men Jesus Christ Superstar anses inte vara musikalerna musikal av många för intet. Och precis som Hair så är det en musikal av sin tid. Klart ett måste för alla musikalälskare, agnostiker/ateister och insiktsfulla religiösa.
Jag hade helt klart kunnat gilla denna lika mycket som Hair, men det gör jag tyvärr inte, och jag har svårt att sätta ett betyg. Har velat mellan en trea och fyra på filmtipset.se enda sedan jag såg den.
Låtexempel: Heaven on Their Minds
N - Nightmare Before Christmas
Animerad musikal om Jack Skellington, pumpornas konung, som tröttnar på Halloween och i stället vill ta sig an julfirandet - omedveten om att han kanske inte är så lämplig som tomte... Producerad av Tim Burton.
Ingen kan få en på sådan mysigt mesgoth-humör som en Tim Burton-film, och även om han "bara" är producenten bakom denna lilla musikalpärla släppt med hjälp av Disney (huga) så osar den Burton. Inte allra minst för att hans vapendragare Danny Elfman står bakom musik och lånar också ut sin röst till Jack Skellington. Detta är sonika bra. Riktigt bra t.om. Med riktigt snygga animationer så lyckas den förmedla en känsla som faller både julhatare och julälskare i smaken.
Låtexempel: Jack's Lament
Vi börjar med A - N, som rubriken förtäljer.
Mycket nöje!
C - CANNIBAL THE MUSICAL
Följ med den hurtiga kannibalen Alfred Packer och en grupp intet ont anande guldgrävarpionjärer in i Colorados klippiga berg. Allt flyter på i godan ro tills Packer blir hungrig. Med en till synes omättlig aptit börjar han kalasa på sina följeslagare medan han glatt sjunger sina förfäders gamla visor. Alfred Packer är den ende mannen i amerikansk historia som blivit dömd för kannibalism. Filmen försöker lösa den stora gåtan från 1874. Vem åt vem? Från männen bakom South Park.Ja, ni läser rätt. Trey Parker och Matt Stone har skapat denna lilla pärla genom TROMA. De spelar självklart huvudrollerna själva och det är självklart också väldigt roligt. Musikalnumrerna håller dock självklart tvivelaktig kvalité rent musikaliskt, men roliga är de och de har tagit till vara på hur opassande det faktiskt är att brista ut i sång i tid och otid. Speciellt i låten "let's build a snowman".
Det enda direkt dåliga jag har att säga om filmen är att den är väldigt blod och äckellös för att vara en kannibalfilm, och inte allra minst för att vara släppt genom TROMA. Så är det hela självklart oerhört fånigt och tramsigt, trots detta kan jag inte låta bli att charmas. Låtexempel: Let's Build a Snowman
BETYG 4/5
D - DANCER IN THE DARK
Handlingen i "Dancer in the dark" tilldrar sig i mitten av 60-talet. Selma, spelad av den isländska popstjärnan Björk, drömmer sig bort från vardagen med hjälp av dans och musik. Men när hon blir bestulen på sina sparpengar, ställs allt på sin spets.En förutsättning för att gilla denna är nog att man måste gilla Björk, samtidigt kan man nog lätt bli besviken på musiken om man väl gillar hennes musik annars. Jag är ingen jättefan av Björk, men gillar henne, så jag är nog precis rätt målgrupp för musiknumrerna i denna. För trots att den har andra bra egenskaper, som en härlig atmosfär trots dysterheten och allmänt bra regi av fina Lars von Trier (som förtjänar ett helt eget filmblogginlägg), så tycker jag dock att det är musiken som håller filmen uppe. Handlingen är nämligen allt för förutsägbar och det blir nästan lite tråkigt att man redan i början redan tyckt synd om Björks karaktär tillräckligt för att räcka filmen igenom.
Låtexempel: In the Musicals
BETYG 3/5
D - DONG (Hålet)
V
attnet öser ner över Taiwan och bittra stunder av insikt sköljer över lägenhetsinvånarna i ett fattigt område i staden. Ett mystiskt virus sprider av epidemiska proportioner sprider sig nämligen över staden, och genom ett hål i sitt lägenhetsgolv så följer och fascineras en man av en kvinna som drömmer sig bort genom dans och sång.Tsai Ming-liang ligger lite märkligt nog bakom denna minst sagt lite märkliga film. Musikalnumrena består alla av låtar sjungna av en 50-talsartist från Hong Kong vid namn Grace Chang, och de är minst sagt charmanta, och är så också meningen att vara i kontrast till den dystra värld de befinner sig i. En färgklick i den gråa dystopiska vardagen.
Låtexempel: Achoo Cha Cha
BETYG 4/5
H - HAIR
Musikal
om en kille som kommer från landet och ska rycka in i lumpen. Han träffar på ett gäng hippies med långt hår.Ja, den introduktionen till filmen är ganska så klockren, mer behövs egentligen inte sägas.
Detta är min absoluta favoritmusikal och faktiskt en av mina absoluta favoritfilmer, och det känns oerhört fånigt att erkänna det. Musikalnumrerna håller för det första så pass hög klass att det är svårt att värja sig. Just denna film med helt rätt skådespelare slår nog varenda uppsättning som har gjorts. En på sin tid också väldigt kontroversiell fim i staterna, inte bara för att den kritiserar Vietnam-kriget, utan också synen på "rasöverskridande" kärlek och att droger var vägen till instikt och lycka. En tidsenlig/typisk djävla hippiefilm helt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen, och jag gråter varje gång när man skall "låta solskenet komma in" i slutet. Jag som sällan bölar. Galet.
Låtexempel: Walking in Space
BETYG 5/5
J - JESUS CHRIST SUPERSTAR (1973)
Filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers berömda rockopera om de sista dagarna i Jesu liv. Ett gäng hippies åker ut till öknen och dramatiserar Jesus liv och död med hjälp av musik. Judas är svart och bitter, med all rätt. Och budskapet går inte att missa. Denna musikal kräver verkligen att man är med på noterna när det kommer till musiken, för det sjungs mest hela tiden, och ja, ibland blir det kanske lite fånigt. Men Jesus Christ Superstar anses inte vara musikalerna musikal av många för intet. Och precis som Hair så är det en musikal av sin tid. Klart ett måste för alla musikalälskare, agnostiker/ateister och insiktsfulla religiösa.
Jag hade helt klart kunnat gilla denna lika mycket som Hair, men det gör jag tyvärr inte, och jag har svårt att sätta ett betyg. Har velat mellan en trea och fyra på filmtipset.se enda sedan jag såg den.
Låtexempel: Heaven on Their Minds
BETYG 3/5
N - Nightmare Before Christmas
Animer
ad musikal om Jack Skellington, pumpornas konung, som tröttnar på Halloween och i stället vill ta sig an julfirandet - omedveten om att han kanske inte är så lämplig som tomte... Producerad av Tim Burton.Ingen kan få en på sådan mysigt mesgoth-humör som en Tim Burton-film, och även om han "bara" är producenten bakom denna lilla musikalpärla släppt med hjälp av Disney (huga) så osar den Burton. Inte allra minst för att hans vapendragare Danny Elfman står bakom musik och lånar också ut sin röst till Jack Skellington. Detta är sonika bra. Riktigt bra t.om. Med riktigt snygga animationer så lyckas den förmedla en känsla som faller både julhatare och julälskare i smaken.
Låtexempel: Jack's Lament
BETYG 4/5
Ett par riktigt skickliga kineser!
Vi rör oss lite västerut i dagens filmbloggande men stannar i Asien. Förra inlägget handlade om Sydkoreansk film, men nu blir det kinesiskt för hela slanten.
När jag satt och spånade lite på vilka kinesiska filmer jag skulle tipsa om så kom det sig att nästan alla de riktigt bra kinesiska filmer jag har sett var alla regisserade av två olika män. Den ena vid namn Zhang Yimou och den andra Wong Kar-wai. Så då gör jag sonika så att dessa två får representera hela det moderna filmutbudet i detta inlägg om riktigt bra filmer från Kina. Hoppas nu bara inte att bilderna blir huller och buller på andras datorer/webläsare. Om det ser rörigt ut hemma hos dig så ursäktar jag mig. Det är för övrigt bara att klicka på bilderna så blir de större...Nu kör vi!
ZHANG YIMOU
De flesta känner igen honom som regissören bakom filmerna Hero (Ying Xiong) från 2002 och Flying Daggers (Shi mian mai du) från 2004. Så kallad "episk wuxia" fick sig en ganska så stor beundrarskara i och med Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu chan long) från år 2000, och västvärlden var inte sen men att insupa fler filmer i den genrén åren därefter. Jag fick dock upp ögonen för Zhang Yimou genom hans mer renodlade fantastiska dramafilmer som han gjorde under 90-talet. Här tänker jag tipsa om främst två av dem, men uppmanar er att se alla ni kommer över. De håller nämligen väldigt hög klass, och jag har ännu inte sett en enda dålig film av honom.
Den första av mina två favoritfilmer av Zhang Yimou jag tänkte tipsa om är Den röda lyktan (Do hong deng long gao gao gua) från 1991. Den har inte bara ett härlig titel på kinesiska, varför försvenskade man den liksom? utan den har också en härlig liten story som följer:
Filmen utspelar sig i 1920-talets Kina och huvudpersonen är 19åriga kvinna Songlian, som efter att hennes far har dött måste gifta sig med en rik man vid namn Chen, och bli hans fjärde fru. Titeln refererar till att den kvinna som för kvällen skall dela säng med mästare Chen får en röd lykta tänd utanför sitt hus. Alla fruarna vill att just deras lykta skall tändas inför natten, men inte för att själva Chen skall göra dem sällskap, utan för att få den åtråvärda fotmassagen som erbjuds inför varje natt med maken.
Som man förstår så uppstår ju en viss spänning mellan alla dessa kvinnor. Deras make ser man dock inte en ansiktet på under hela filmen, utan det är kvinnorna som Den Röda Lyktan verkligen fokuserar på. En riktigt mysig och vacker film som jag tycker har allt. Lågmäld utan att vara tråkig. Skulle kunna kalla det för en "chick flick" i finkultursförpackning.
Se trailern HÄR
Den andra filmen heter Att Leva (Huozhe) och är från 1994. En film som skildrar en familjs liv i Kina från tiden före, under och efter Mao Zedongs framfart och styre. Detta görs på ett oerhört skickligt sätt och jag tog faktiskt med denna så vi kunde se den på Historia C-letionen på komvux vill jag minnas.
Ett oerhört träffande och personligt porträtt av en familjs bergochdalbane-existens i detta omvälvande skede av kinesisk historia. Där revolutionen i ena stunden är något som gynnar dem, för att i andra stunden vara påväg att förgöra dem, och så fortsätter det lite filmen igenom. Oerhört gripande och sevärt.
Se trailern HÄR (ni får ursäkta amerikanen)
Övriga filmer av Zhang Yimou som jag rekomenderar starkt är:
Vikarien (Yi ge dou bu neng shao) från 1999. Filmtipset / IMDB
Vägen Hem (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Filmtipset / IMDB
Det röda fältet (Hon gao liang) från 1987. Filmtipset / IMDB
Ju Dou - Förbjuden kärlek (Jou Dou) från 1990. Filmtipset / IMDB
Hotell Lyckan (Xingfu shiguang) från 2000. Filmtipset / IMDB
WONG KAR-WAI
Denne regissör har skördat rätt så stora framgångar, framförallt på Cannes-festivalen. Han är också mannen bakom mina absoluta favoriter när det kommer till romantisk film. Ingen kan skildra kärlek som Wong Kar-Wai. Här följer lite exempel på det:
I två filmer; In the Mood for Love (Fa yeung nin wa) från 2000 och filmen 2046 från 2004 får vi följa en man och en kvinna (i båda filmerna spelas mannen av Tony Leung Chiu-wai), och deras passionerade stämningsfulla men ändå otroligt lågmält skildrade kärlek till varandra. En förbjuden kärlek. Blickar som möts i ultrarapid, fantastiska soundtrack, riktigt bra skådespeleri, vackert foto. Allt med dessa två filmer är bara gjort för att vara det mest romantiska som någonsin har visats på vita duken. Det är liksom i en helt annan liga än t.ex. hollywoodslisket som många annars hänvisar till när det vankas romantisk film. Iaf jag känner att det infinner sig någon sorts äkthet i dessa två filmer, och det behövs inga avancerade handlingar eller repliker. Här är det känsla i varandra bildruta, och känslan är romantisk utan att för delen vara sliskig.
Sedan är det självklart två rätt så skilda filmer, och även om de tvåär sammanflätade så kan man se den ena utan den andra. Man behöver heller inte se den ena innan den andra. De fungerar som enskilda verk helt enkelt. Skall också tilläggas att i 2046, precis som i de två förekommande filmerna jag skrivit om; Att leva och Den röda Lyktan, Det röda fältet och Ju Dou - förbjuden kärlek, så spelas den kvinnliga huvudrollen av Gong Li. Sjukt begåvad kvinna.
För att ni som inte sett dem skall förstå vad jag talar om, så se trailerna HÄR och HÄR. Läs om In the Mood for Love HÄR och 2046 HÄR
Nästa film av Wong Kar-wai jag kommer tipsa om är Lyckliga Tillsammans (Chun gwong cha sit) från 1997. En lite lättsammare kärlekshistoria, men ändå med en stor dos allvar, mellan två män. Här är handlingen tagen från filmtipset.se
Ho Po-wing och Lai Yiu-fai är två homosexuella män från Hongkong som åker till Argentina för att försöka rädda sitt förhållande. Ganska snart grälar de och går skilda vägar som så många gånger förut. De träffar åter varandra efter en tid, Po-wing är nu prostituerad och Yiu-fai arbetar på en tangobar. Po-wing försöker förmå Yiu-fai att försöka igen, men Yiu-fai är tveksam till att förhållandet går att reparera igen. Yiu-fai träffar Chang från Taiwan, och denne ger Yiu-fai nya perspektiv på tillvaron.
Jag har hört ett rykte om att ingen av skådespelarna visste att motspelaren skulle vara en man när de skrev under kontraktet på att göra filmen. Detta blev en liten överraskning när de båda hade flugits till Sydamerika och det väl skulle börja filmas helt enkelt. Som tur är blev filmen av ändå, och vilken film det blev. Urmysig är den, och får Brokeback Mountain (som om det ens går att jämföra) att se än mer ytlig och tillrättalagd ut. Sedan är ju skådespeleriet och fotot i Lyckliga Tillsammans överlägset. Här får vi för övrigt se Tony Leung Chiu-wai igen, denna gång som som Lai Yiu-fai.
Se trailern HÄR
Två andra nästan lika bra filmer av Wong Kar-wai är:
Chungking Express (Chung Hing sam lam) från 1994. Filmtipset / IMDB
Helgon i Neon (Duoluo tianshi) från 1995. Filmtipset / IMDB
Ps: Undvik Wong Kar-wais försök till att göra film med engelsktalande skådespelare. Filmen My Blueberry Night är nämligen nästintill värdelös. Trots skådespelare i form av Jude Law och Natalie Portman. Låt denna film heller inte bli avgörande för om ni skall se några av hans andra filmer, om ni skulle ha sett bara denna.
Hoppas detta har varit till nöje för någon, nu när jag lagt ner all den här tiden på fanskapet.
Glutta vidare min vänner. Glutta vidare!...
När jag satt och spånade lite på vilka kinesiska filmer jag skulle tipsa om så kom det sig att nästan alla de riktigt bra kinesiska filmer jag har sett var alla regisserade av två olika män. Den ena vid namn Zhang Yimou och den andra Wong Kar-wai. Så då gör jag sonika så att dessa två får representera hela det moderna filmutbudet i detta inlägg om riktigt bra filmer från Kina. Hoppas nu bara inte att bilderna blir huller och buller på andras datorer/webläsare. Om det ser rörigt ut hemma hos dig så ursäktar jag mig. Det är för övrigt bara att klicka på bilderna så blir de större...Nu kör vi!
ZHA
NG YIMOUDe flesta känner igen honom som regissören bakom filmerna Hero (Ying Xiong) från 2002 och Flying Daggers (Shi mian mai du) från 2004. Så kallad "episk wuxia" fick sig en ganska så stor beundrarskara i och med Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu chan long) från år 2000, och västvärlden var inte sen men att insupa fler filmer i den genrén åren därefter. Jag fick dock upp ögonen för Zhang Yimou genom hans mer renodlade fantastiska dramafilmer som han gjorde under 90-talet. Här tänker jag tipsa om främst två av dem, men uppmanar er att se alla ni kommer över. De håller nämligen väldigt hög klass, och jag har ännu inte sett en enda dålig film av honom.
Den första av mina två favoritfilmer av Zhang Yimou jag tänkte tipsa om är Den röda lyktan (Do hong deng long gao gao gua) från 1991. Den har inte bara ett härlig titel på kinesiska, varför försvenskade man den liksom? utan den har också en härlig liten story som följer:Filmen utspelar sig i 1920-talets Kina och huvudpersonen är 19åriga kvinna Songlian, som efter att hennes far har dött måste gifta sig med en rik man vid namn Chen, och bli hans fjärde fru. Titeln refererar till att den kvinna som för kvällen skall dela säng med mästare Chen får en röd lykta tänd utanför sitt hus. Alla fruarna vill att just deras lykta skall tändas inför natten, men inte för att själva Chen skall göra dem sällskap, utan för att få den åtråvärda fotmassagen som erbjuds inför varje natt med maken.
Som man förstår så uppstår ju en viss spänning mellan alla dessa kvinnor. Deras make ser man dock inte en ansiktet på under hela filmen, utan det är kvinnorna som Den Röda Lyktan verkligen fokuserar på. En riktigt mysig och vacker film som jag tycker har allt. Lågmäld utan att vara tråkig. Skulle kunna kalla det för en "chick flick" i finkultursförpackning.
Se trailern HÄR
Den andra filmen heter Att Leva (Huozhe) och är från 1994. En film som skildrar en familjs liv i Kina från tiden före, under och efter Mao Zedongs framfart och styre. Detta görs på ett oerhört skickligt sätt och jag tog faktiskt med denna så vi kunde se den på Historia C-letionen på komvux vill jag minnas. Ett oerhört träffande och personligt porträtt av en familjs bergochdalbane-existens i detta omvälvande skede av kinesisk historia. Där revolutionen i ena stunden är något som gynnar dem, för att i andra stunden vara påväg att förgöra dem, och så fortsätter det lite filmen igenom. Oerhört gripande och sevärt.
Se trailern HÄR (ni får ursäkta amerikanen)
Övriga filmer av Zhang Yimou som jag rekomenderar starkt är:
Vikarien (Yi ge dou bu neng shao) från 1999. Filmtipset / IMDB
Vägen Hem (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Filmtipset / IMDB
Det röda fältet (Hon gao liang) från 1987. Filmtipset / IMDB
Ju Dou - Förbjuden kärlek (Jou Dou) från 1990. Filmtipset / IMDB
Hotell Lyckan (Xingfu shiguang) från 2000. Filmtipset / IMDB
WONG KAR-WAIDenne regissör har skördat rätt så stora framgångar, framförallt på Cannes-festivalen. Han är också mannen bakom mina absoluta favoriter när det kommer till romantisk film. Ingen kan skildra kärlek som Wong Kar-Wai. Här följer lite exempel på det:
I två filmer; In the Mood for Love (Fa yeung nin wa) från 2000 och filmen 2046 från 2004 får vi följa en man och en kvinna (i båda filmerna spelas mannen av Tony Leung Chiu-wai), och deras passionerade stämningsfulla men ändå otroligt lågmält skildrade kärlek till varandra. En förbjuden kärlek. Blickar som möts i ultrarapid, fantastiska soundtrack, riktigt bra skådespeleri, vackert foto. Allt med dessa två filmer är bara gjort för att vara det mest romantiska som någonsin har visats på vita duken. Det är liksom i en helt annan liga än t.ex. hollywoodslisket som många annars hänvisar till när det vankas romantisk film. Iaf jag känner att det infinner sig någon sorts äkthet i dessa två filmer, och det behövs inga avancerade handlingar eller repliker. Här är det känsla i varandra bildruta, och känslan är romantisk utan att för delen vara sliskig. Sedan är det självklart två rätt så skilda filmer, och även om de två
är sammanflätade så kan man se den ena utan den andra. Man behöver heller inte se den ena innan den andra. De fungerar som enskilda verk helt enkelt. Skall också tilläggas att i 2046, precis som i de två förekommande filmerna jag skrivit om; Att leva och Den röda Lyktan, Det röda fältet och Ju Dou - förbjuden kärlek, så spelas den kvinnliga huvudrollen av Gong Li. Sjukt begåvad kvinna.För att ni som inte sett dem skall förstå vad jag talar om, så se trailerna HÄR och HÄR. Läs om In the Mood for Love HÄR och 2046 HÄR
Nästa film av Wong Kar-wai jag kommer tipsa om är Lyckliga Tillsammans (Chun gwong cha sit) från 1997. En lite lättsammare kärlekshistoria, men ändå med en stor dos allvar, mellan två män. Här är handlingen tagen från filmtipset.seHo Po-wing och Lai Yiu-fai är två homosexuella män från Hongkong som åker till Argentina för att försöka rädda sitt förhållande. Ganska snart grälar de och går skilda vägar som så många gånger förut. De träffar åter varandra efter en tid, Po-wing är nu prostituerad och Yiu-fai arbetar på en tangobar. Po-wing försöker förmå Yiu-fai att försöka igen, men Yiu-fai är tveksam till att förhållandet går att reparera igen. Yiu-fai träffar Chang från Taiwan, och denne ger Yiu-fai nya perspektiv på tillvaron.
Jag har hört ett rykte om att ingen av skådespelarna visste att motspelaren skulle vara en man när de skrev under kontraktet på att göra filmen. Detta blev en liten överraskning när de båda hade flugits till Syd
amerika och det väl skulle börja filmas helt enkelt. Som tur är blev filmen av ändå, och vilken film det blev. Urmysig är den, och får Brokeback Mountain (som om det ens går att jämföra) att se än mer ytlig och tillrättalagd ut. Sedan är ju skådespeleriet och fotot i Lyckliga Tillsammans överlägset. Här får vi för övrigt se Tony Leung Chiu-wai igen, denna gång som som Lai Yiu-fai. Se trailern HÄR
Två andra nästan lika bra filmer av Wong Kar-wai är:
Chungking Express (Chung Hing sam lam) från 1994. Filmtipset / IMDB
Helgon i Neon (Duoluo tianshi) från 1995. Filmtipset / IMDB
Ps: Undvik Wong Kar-wais försök till att göra film med engelsktalande skådespelare. Filmen My Blueberry Night är nämligen nästintill värdelös. Trots skådespelare i form av Jude Law och Natalie Portman. Låt denna film heller inte bli avgörande för om ni skall se några av hans andra filmer, om ni skulle ha sett bara denna.
Hoppas detta har varit till nöje för någon, nu när jag lagt ner all den här tiden på fanskapet.
Glutta vidare min vänner. Glutta vidare!...
Sydkoreansk Film.
För ett par år sedan så började jag få upp ögonen för Sydkoreansk film ordentligt. Under hela 2000-talet så verkar det ha kommit ett oändligt flöde av riktigt bra film från det sydliga Korea som verkar ha mer än en hälsosam filmindustri. T.om. deras romantiska komedier håller hög klass, och jag verkligen avskyt genrén annars. Jag tänker härmed tipsa om mina absoluta favoriter från detta filmens land. Håll till godo:
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också.
Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd.
Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu.
Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.
Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:
Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande.
Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Börjar med ett par filmer från en av mina absoluta favoritregissörer; Hong Sang-Soo. En mästare när det kommer till romantiska filmer under 2000-talet, och kallad "hyperrealist" av många. Det enda dåliga jag kan säga om honom är att han kanske brister något i variation när det kommer till estetik och tematik, men det tycker inte jag gör så mycket när han är så pass bra på det han gör.
Den film jag anser skilja sig mest från de andra han har gjort är mitt första filmtips. Något av en metafilm, om man så vill, är Tale Of Cinema (Geuk Jang Jeon) från 2005, en av mina top50 favoritfilmer. En allvarsam lite sorgligare historia om två självmordbenägna människor som möts kring deras kärlek till filmen. Kanske inte något för alla, och många anser den vara tråkigt, men jag älskar den.
Läs mer om den HÄR
Jag kommer säkerligen bli tvungen att skriva detta flera gånger i detta blogginlägg; men det är så mysigt, gulligt, rörande, snyggt och härligt att man nästan kreverar. Detta gäller också nästa film av Hong Sang-Soo, som också kanske är den lättaste att ta till sig, då det är lite mer av en romantisk komedi. Woman on the Beach ( Haebyonui Yoin) från 2006 har nämligen en mycket mer lättsam handling och atmosfär. Filmen skildrar något av ett invecklat triangeldrama med en diffus röd tråd, men håller trots detta intresset uppe. Tror denna anses vara lite mer lättsmällt än de andra av Hong-Sang-Soos filmer, och tipsar därmed om denna också. Lär mer HÄR
Mitt första möte med Sydkoreansk film var dock inte genom romantisk sådan (eller det är iaf inte den huvudsakliga genrén på filmen) utan det var genom denna lilla speciella film: Audition (Ôdishon) från 1999. En film som inte är något för den känsliga tittaren, då den innehåller rätt så obehagliga tortyrscener, från vilka den också gjort sig relativt känd. Utöver det så tycker jag det är en snygg och bra thriller som är mer än sevärd. Läs om den HÄR och kolla in trailern HÄR.
För att fortsätta lite på temat obehagliga kvinnor så är mitt nästa sydkoreanska filmtips i form av Isle - Fruktans Ö (Seom) från år 2000. Regissören heter Kim Ki-Duk och ligger också bakom en annan riktigt bra film vid namn Okänd adress (Suchwiin bulmyeong) och några andra halvbra, och några jag inte sett, ännu. Man skulle kunna kalla Isle - Fruktans Ö för ett pretantiöst snuskdrama om man vill vara lite elak utan att för den delen skrämma bort folk från filmen. Här bjuds inte bara på en ganska kliché-aktig huvudkaraktär i form av en stum, mystisk vacker kvinna, utan också vackert foto, spänning och en hel del obehagliga scener. Hur bra som helst helt enkelt.
Läs om filmen HÄR och kolla in trailern HÄR
En annan sjukt bra Sydkoreansk regissör med en hel drös bra filmer bakom sig är Park Chan-Wook. Han har också fått rätt så stort internationellt erkännande i samband med filmen Oldboy från 2003 men alla hans filmer (som jag sett) har hållt hög klass. Nu senast blev så tyckte jag sjukt mycket om hans lite udda vampyrfilm med namnet Thirst (Bak-jwi) från 2009. Men den sparar jag till ett inlägg om vampyrfilmer tror jag...
Den första av hans filmer jag tänker skriva lite mer om är Lady Vengeance (Chinjeolhan Geumjasshi). Det finns få filmer som skildrar en kvinnas våldsamma hämnd så pass bra som denna. Medan t.ex. Kill Bill-filmerna bara är kopior av gamla asiatiska filmer utan något djup eller känsla, så har Lady Vengeance nästan en poetisk aura över sig och är otroligt gripande. Tillhörande Park Chan-Wooks "hämndtrilogi" tillsammans med just Oldboy som nämnts tidigare och så Hämnarens Resa (Boksuneun naui geot) från 2002, så tycker jag att Lady Vengeance är den bästa. Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Sedan så kommer vi tillbaka till mysig och härlig romantisk film i och med Park Chan-Wooks I'm a Cyborg, byt that's OK (Saibogujiman kwenchana) från 2006. En film om kärleken och vänskapen mellan två människor på ett mentalsjukhus. Där huvudpersonen är helt övertygad om att hon är en cyborg, en blandning mellan människa och maskin.Läs mer om filmen HÄR och se trailern HÄR
Detta är självklart jättecharmigt, som sig bör, och trots att den är fånig så tar jag den på största allvar. Den känns nämligen aldrig ytlig, utan man känner för dessa märkliga karaktärer som filmen bjuder på, och hela filmen är nästintill magisk. Ett absolut måste helt enkelt.
När vi ändå är inne på romantisk film igen, så håller denna hög klass:Daisy från 2006 (verkar ha varit ett bra sydkoreanskt filmår) Här snackar vi hjärta smärta på hög nivå. Omöjlig kärlek när den är som bäst helt enkelt. Här närmar vi oss dock Hollywood lite när det kommer till sättet att göra film, och det är precis så att den klarar sig. För er som vill ha något mer lättsmällt så är denna dock det främsta tipset i detta inlägg. Går ju bara inte att inte tycka om.
Läs om filmen HÄR se trailern HÄR
Tänker avsluta med att tipsa om en riktigt bra Sydkoreansk rysare, som jag faktiskt nu i dagarna såg den amerikanska remaken av. Remaken heter The Uninvited (2009) och är en tämligen blek och plastig kopia av orginalet, som såklart helt har tappat hela origiinalfilmens känsla någonstans på vägen. Mycket pga av de helt opassande skådespelarna. Originalet är A Tale of two Sisters (Janghwa Hongryeon) från 2003. Skruvad, obehaglig och snygg är den. Till skillnad från remaken, som om det inte vore för den bra grundstoryn inte skulle haft mycket att komma med. Det är liksom två helt olika typer av filmer, där originalet självklart vinner med hästlängder. Så en galen riktigt bra skräckis får avsluta detta filmbloggande. Läs om filmen HÄR och se trailern HÄR
Allas vår DrakUlla.
Som skräckfilmsfantast så tänker jag härmed tipsa om de bästa filmerna om allas vår Dracula. Vilken gestaltning av denna Bram Stoker-figur är egentligen den bästa? Vi börjar självklart med den första:
Nosferatu (1922)
I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.
Dracula (1931)
Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.
Blood for Dracula (1972)
Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!
Bram Stoker's Dracula (1992)
Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.
Dracula: Pages from a Virgin's Diary (2002)
Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.
Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.
Nosferatu (1922)I denna, den första filmatiseringen, så heter den blodtörstige vampyren Greve Orlock. En stumfilm, vilket inte alls talar till filmens nackdel. Soundtracket är nämligen jättebra och mysigt. Lite för mysigt, för jag tycker aldrig att filmen ens försöker vara särskilt läskig. Då skulle jag hellre vilja tipsa om Werner Herzogs "remake" på denna från 1979 vi namn; Nosferatu - Phantom of der Nacht, med Klaus Kinski i huvudrollen.
Nosferatu från 1922 får 3 bloddroppar av 5 möjliga... remaken får 4 av 5 möjliga.
Dracula (1931)Det är nu som Dracula så som vi känner igen honom gör entré. Med Bela Lugosis rolltolkning i denna klassiker från 1931. Och den här filmen ÄR Bela Lugosi, mannen myten legenden, som fick nytt kändisskap ganska nyligen genom Tim Burtons film Ed Wood. Sorligt nog inte genom Ed Woods egna filmer, men ändå.
Det är överskådespeleri i varenda bildruta, och hela filmen är hur charmig som helst. Jättevackra miljöer bjuds det på också. Ett självklart måste! 3 bloddroppar av 5 möjliga till denna också.
Blood for Dracula (1972)Nu gör vi ett rejält hopp 40år in i framtiden. För trots att det görs mängder av filmer om Dracula, så är det få som är bra och sticker ut (av de jag sett). Det är inte förrän Antonio Margheriti och Paul Morrissey får för sig att göra en Dracula året efter att de gjort Flesh for Frankenstein, som det börjar hända saker. Inte allra minst för att Dracula nu spelas av Udo Kier.
Nu får vi se Dracula som en tragisk figur, med kroppslig och psykisk abstinens efter jungfrublod, som det inte finns mycket kvar av i Rumänien. Han åker såvida till Italien för att bo med en adelsfamilj och dess döttrar, i hopp om att få lite jungrublod, men det är lättare sagt än gjort.
En snygg, äcklig, bitvis rolig film med skådespelare som borde stannat hemma. Detta är oerhört bra, och man ser till och med skymten av Roman Polanski som gästskådespelare. 4 bloddroppar av 5 möjliga!
Bram Stoker's Dracula (1992)Egentligen finns det inte mycket att säga om denna. En film som de flesta har sett. Francis Ford Coppola tolkar Dracula med en gedigen rollista. Gary Oldman är såklart skitbra och jag är svag för Winona Ryder. Anthony Hopkins gör sin grej och Keanu Reeves är tråkig, som vanligt. En helt ok film helt enkelt. Inte så bra som den borde vara, och långt ifrån den bästa Dracula-filmen. 3 bloddroppar med järnbrist av 5 möjliga.
Dracula: Pages from a Virgin's Diary (2002)Vi började med stumfilm och slutar med en film som också är helt fri från dialog. Här förmedlas historien om Dracula genom dans, balett för att vara mer exakt, och musik. Den är också helt filmad i svartvitt men med en del effektfulla färgstänk.
Geniet bakom denna otroligt vackra film heter Guy Maddin, och jag anser att Dracula aldrig har gjorts så bra som när han bestämde sig för filmatisera denna klassiska historia, som jag nu ägnat hela morgonen åt. Först i denna film så känns Dracula seriös och äkta. Poetiskt är vad det är, och det är nästan toppbetyg. 4 starka bloddroppar av 5 möjliga.
Ps: Nu finns det självklart en hel drös bra (och dåliga) vampyrfilmer, men dessa får jag återkomma till i ett annat inlägg. Nu var det Dracula för hela slanten i detta istället.
Sevärd animerad film del 3 - Japan
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer tredje delen i mitt filmtipsande om tecknad film, och nu kommer vi oundvikligen till Japan. Jag värjer mig dock från att kallas anime eller manganörd. Det är bara så att när det kommer till tecknad film så är nog Japanerna bäst. Mycket pga en gedigen historia av berättande genom animation för både vuxna och barn. En kulturskillnad helt enkelt, som möjliggör att det finns japansk animerad film för nästan alla smaker och i alla genrer. Här följer mina favoriter:
Tänker börja med en barnfilm. Den gulligaste barnfilmen jag har sett i hela mitt liv. Jag bara smälte första gången jag såg den, en film som jag absolut tänker visa för mitt barn. En film om vänskap som trotsar alla odds. En nästan överdriven vänskap, som många tycker har homosexuella undertoner bara för att det är djur av hankön som har denna relation till varandra (ja, så fånigt är det)
Filmen heter "A Stormy Night" (Arashi no Yoru Ni) och handlar om en vildget vid namn Mei och en varg vid namn Gabu. Som under en stormig natt börjar prata med varandra i skydd från åskan och regnet, utan att kunna se den andre pga mörkret. När stormen avtar bestämmer de sig för att träffas igen, i tron om att de är av samma djursort. När detta visar sig inte vara fallet så väljer de att trots sina yttre olikheter inleda en vänskap, en vänskap som inte uppskattas av alla runtomkring dem.
Filmen är också vackert animerad med fin musik. Den ses med fördel med japanska orginalrösterna, så klart.
Tänker sedan göra en helomvändning och tipsa om en film som verkligen inte lämpar sig för barn. Nästa film är nämligen en psykologisk action/thriller från skaparen av andra härliga tecknade filmer som Tokyo Godfathers, Millenium Actress och inte minst Paprika, som faktiskt kanske är snäppet bättre än Perfect Blue. Som jag nu skriver lite om, kanske mest för att det är Satoshi Kons främsta när det kommer till att få folk som annars inte gillar anime, den ibland speciella berättarstilen och animationsstilen, att faktiskt ändå uppskatta filmen.
Perfect Blue är trots sin kanske inte jättelockande handling riktigt riktigt bra. En film som bygger upp en riktigt obehaglig stämning ur något så fånigt som en japansk popstjärnas våndor. Hela stämningen kan faktiskt liknas vid den som infinner sig i Black Swan som kom förra året. Faktiskt så är hela filmen tämligen lik. Så om ni gillade Black Swan så tror jag nog att ni kommer att gilla Perfect Blue också.
Nästa film måste självklart bli en av Hayao Miyazakis alla mästerverk.
Miyazakis blev känd över hela världen bland den större publiken med oscarsbelönade Spirited Away (2001), och den och andra av Miyazakis filmer har faktiskt varit uppe på de svenska biograferna efter det internationella erkännandet. Alla hans filmer är bra! Men jag tror nog ändå att min favorit är Princess Mononoke (Mononoke Hime) från 1997.
Filmen är en magisk historia som har allt; romantik, vackra miljöer/bra animationer och bra handling. För precis som Miyazakis Nausicaä från Vindarnas dal, så har Princess Mononoke ett budskap om att värna om naturen, men i detta fallet med änmer inriktning på djurlivet. Kan också tillägga att den riktar sig till den lite äldre publiken, utan att för den delen helt utesluta att barn kan se den trots visst våld. Tror att allvaret i filmen är mer nyttigt än skadligt.
För att visa vilken variation det finns inom anime så tänker jag nu tipsa om Mamoru Oshiis Angels Egg (Tenshi no tamago) från 1985. En fantastiskt vacker minimalistiskt film som bygger på teckningar av Yoshitaka Amano. Handlingen är i sin korthet: En nomad träffar en mystiskt flicka som bär på ett stort ägg.
Filmen är självklart fylld med symbolik, och det står inte helt klart vad den exakta innebörden av filmen är. Jag har min egna tolkning (som följer de flestas på de flesta punkter efter att ha läst på forum)
En nästintill dialoglös film där tystnaden fylls av något som låter som modern klassisk musik från östeuropa. En film med en lågmäldhet och ett djup som kräver en speciell publik. Om du känner dig manad så se den, du kommer inte ångra dig.
Sist men inte minst så tänker jag nämna några måsten som de flesta, även de som inte har något intresse alls för anime, brukar ha sett och uppskattar. Det är självklart Akira, Ghost in the Shell, Eldflugornas Grav, Ninja Scroll och The Girl who Leapt through Time m.fl. Höjdarrullar allihopa om inte på riktigt, så iaf nostalgiskt.
Tänker börja med en barnfilm. Den gulligaste barnfilmen jag har sett i hela mitt liv. Jag bara smälte första gången jag såg den, en film som jag absolut tänker visa för mitt barn. En film om vänskap som trotsar alla odds. En nästan överdriven vänskap, som många tycker har homosexuella undertoner bara för att det är djur av hankön som har denna relation till varandra (ja, så fånigt är det)
Fi
lmen heter "A Stormy Night" (Arashi no Yoru Ni) och handlar om en vildget vid namn Mei och en varg vid namn Gabu. Som under en stormig natt börjar prata med varandra i skydd från åskan och regnet, utan att kunna se den andre pga mörkret. När stormen avtar bestämmer de sig för att träffas igen, i tron om att de är av samma djursort. När detta visar sig inte vara fallet så väljer de att trots sina yttre olikheter inleda en vänskap, en vänskap som inte uppskattas av alla runtomkring dem. Filmen är också vackert animerad med fin musik. Den ses med fördel med japanska orginalrösterna, så klart.
Tänker sedan göra en helomvändning och tipsa om en film som verkligen inte lämpar sig för barn. Nästa film är nämligen en psykologisk action/thriller från skaparen av andra härliga tecknade filmer som Tokyo Godfathers, Millenium Actress och inte minst Paprika, som faktiskt kanske är snäppet bättre än Perfect Blue. Som jag nu skriver lite om, kanske mest för att det är Satoshi Kons främsta när det kommer till att få folk som annars inte gillar anime, den ibland speciella berättarstilen och animationsstilen, att faktiskt ändå uppskatta filmen.
Filmen handlar om Mima som lämnar idolbandet CHAM för att göra solokarriär. Detta påverkar dock henne och hennes liv på oanade sätt då den psykiska pressen blir väldigt påtaglig, och inte hjälper det att hon har ett före detta fan som förföljer henne.
en handlar om Mima som lämnar idolbandet CHAM för att göra solokarriär. Detta påverkar dock henne och hennes liv på oanade sätt då den psykiska pressen blir väldigt påtaglig, och inte hjälper det att hon har ett före detta fan som förföljer henne.Perfect Blue är trots sin kanske inte jättelockande handling riktigt riktigt bra. En film som bygger upp en riktigt obehaglig stämning ur något så fånigt som en japansk popstjärnas våndor. Hela stämningen kan faktiskt liknas vid den som infinner sig i Black Swan som kom förra året. Faktiskt så är hela filmen tämligen lik. Så om ni gillade Black Swan så tror jag nog att ni kommer att gilla Perfect Blue också.
Nästa film måste självklart bli en av Hayao Miyazakis alla mästerverk.
Miyazakis blev känd över hela världen bland den större publiken med oscarsbelönade Spirited Away (2001), och den och andra av Miyazakis filmer har faktiskt varit uppe på de svenska biograferna efter det internationella erkännandet. Alla hans filmer är bra! Men jag tror nog ändå att min favorit är Princess Mononoke (Mononoke Hime) från 1997.
Om filmen:
Balansen mellan människor och djurgudar har rubbats genom människornas rovdrift av den heliga skogen där gudarna bor. Det är nu upp till prins Ashitaka att återställa det hela. filmtipset.selmen:Filmen är en magisk historia som har allt; romantik, vackra miljöer/bra animationer och bra handling. För precis som Miyazakis Nausicaä från Vindarnas dal, så har Princess Mononoke ett budskap om att värna om naturen, men i detta fallet med änmer inriktning på djurlivet. Kan också tillägga att den riktar sig till den lite äldre publiken, utan att för den delen helt utesluta att barn kan se den trots visst våld. Tror att allvaret i filmen är mer nyttigt än skadligt.
För att visa
vilken variation det finns inom anime så tänker jag nu tipsa om Mamoru Oshiis Angels Egg (Tenshi no tamago) från 1985. En fantastiskt vacker minimalistiskt film som bygger på teckningar av Yoshitaka Amano. Handlingen är i sin korthet: En nomad träffar en mystiskt flicka som bär på ett stort ägg.Filmen är självklart fylld med symbolik, och det står inte helt klart vad den exakta innebörden av filmen är. Jag har min egna tolkning (som följer de flestas på de flesta punkter efter att ha läst på forum)
En nästintill dialoglös film där tystnaden fylls av något som låter som modern klassisk musik från östeuropa. En film med en lågmäldhet och ett djup som kräver en speciell publik. Om du känner dig manad så se den, du kommer inte ångra dig.
Sist men inte minst så tänker jag nämna några måsten som de flesta, även de som inte har något intresse alls för anime, brukar ha sett och uppskattar. Det är självklart Akira, Ghost in the Shell, Eldflugornas Grav, Ninja Scroll och The Girl who Leapt through Time m.fl. Höjdarrullar allihopa om inte på riktigt, så iaf nostalgiskt.
Sevärd animerad film del 2 - USA
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer andra delen i i mitt filmtipsande om tecknad film, och nu vänder vi oss mot massproducerande landet USA. Skall landet som gav oss Disney ha något annat att komma med när det kommer till animerad film? Självklart. Här följer mina favoriter från landet på andra sidan Atlanten.
Kan börja med en film som ni kan se eller tanka hem helt lagligt, om ni nu skulle vara sugna på att se film just i denna stund. Vill nämligen tipsa om indiefilmen Sita Sings the Blues från 2008. En film baserad på det indiska eposet Ramayana, snyggt och udda berättat av Nina Paley. Otroligt lärorik och härlig film som trots sina brister hamnar i topp på min lista bland amerikanska tecknade filmer. Gå in på sitasingstheblues.com för mer info om filmen. Här kan ni även streama och tanka hem den. Glöm heller inte bort att donera en slant eller köpa något merchendise om ni gillade filmen och känner att ni har råd.
Nästa film som jag vill tipsa om är en av mina absoluta favoritfilmer. En film baserad på Richard Adams (mest känd för watership down/den långa flykten) bok The Plague dogs. På svenska heter den Flykten mot frihet, och filmatisering från 1982 är den jag härmed vill delge mig utav. En film som jag anser vara mycket bättre än den mer populära Watership down från 1978. Båda filmerna osar dock av allvar, och Flykten mot Frihet är långt ifrån en barnfilm trots "talande" hundar. Det är mörker och svärta från första till sista bildrutan, inte bara genom de gråbleka animationerna utan också genom en deprimerande stämning och handling, en sorgsen historia som undviker att vara sentimental eller/och fånig.
I Flykten mot frihet får man följa två hundar; Rowf: en labrador blandning, och Snitter; en foxterrier, vilka är två av många hundar man utför hemska tester och experiment på i ett laboratorium i nordvästra England. Rowf får om och om igen simma tills han inte orkar längre och drunknar, för att sedan återupplivas. Medan man på Snitter gör omfattande expiriment på den lilla terrierns hjärna. Dessa två hundar lyckas fly med hopp om att deras nyfunna frihet skall föra något gott med sig. Men den bistra verkligheten är en annan.
Filmen skiljer sig en aning från boken, men fungerar mer än bra ändå. Och eftersom produktionslandet är USA så får filmen räknas som amerikansk även fast det är en film baserad på en brittisk roman.
Som South Park-fan så är det självklara tredje valet av sevärd animerad film från USA självklart deras (faktiskt) 2 långfilmer. Först då South Park: Bigger, Longer & Uncut från 1999 (var det verkligen så länge sedan) och South Park: Imaginationland - the Movie från 2008, som är ett ihopklipp av de tre avsnitten om Imaginationland.
Finns inte så mycket mer att säga. Gillar man South park så gör man och då har man antagligen redan sett dessa. Om man inte gillar South Park så är det ingen idé att tipsa om dessa egentligen. Kände bara att de skulle få vara med på "listan".
Så det här med Disney. Visst finns det bra Disneyfilmer, men de behöver knappast någon närmare presentation. Hatar dock Lejonkungen och alla pixarfilmerna är sjukt överskattade, bara så ni vet.
Kan börja med en film som ni kan se eller tanka hem helt lagligt, om ni nu skulle vara sugna på att se film just i denna stund. Vill nämligen tipsa om indiefilmen Sita Sings the Blues från 2008. En film baserad på det indiska eposet Ramayana, snyggt och udda berättat av Nina Paley. Otroligt lärorik och härlig film som trots sina brister hamnar i topp på min lista bland amerikanska tecknade filmer. Gå in på sitasingstheblues.com för mer info om filmen. Här kan ni även streama och tanka hem den. Glöm heller inte bort att donera en slant eller köpa något merchendise om ni gillade filmen och känner att ni har råd. Nästa film
som jag vill tipsa om är en av mina absoluta favoritfilmer. En film baserad på Richard Adams (mest känd för watership down/den långa flykten) bok The Plague dogs. På svenska heter den Flykten mot frihet, och filmatisering från 1982 är den jag härmed vill delge mig utav. En film som jag anser vara mycket bättre än den mer populära Watership down från 1978. Båda filmerna osar dock av allvar, och Flykten mot Frihet är långt ifrån en barnfilm trots "talande" hundar. Det är mörker och svärta från första till sista bildrutan, inte bara genom de gråbleka animationerna utan också genom en deprimerande stämning och handling, en sorgsen historia som undviker att vara sentimental eller/och fånig.I Flykten mot frihet får man följa två hundar; Rowf: en labrador blandning, och Snitter; en fox
terrier, vilka är två av många hundar man utför hemska tester och experiment på i ett laboratorium i nordvästra England. Rowf får om och om igen simma tills han inte orkar längre och drunknar, för att sedan återupplivas. Medan man på Snitter gör omfattande expiriment på den lilla terrierns hjärna. Dessa två hundar lyckas fly med hopp om att deras nyfunna frihet skall föra något gott med sig. Men den bistra verkligheten är en annan. Filmen skiljer sig en aning från boken, men fungerar mer än bra ändå. Och eftersom produktionslandet är USA så får filmen räknas som amerikansk även fast det är en film baserad på en brittisk roman.
Som South Park-fan så är det självklara tredje valet av sevärd animerad film från USA självklart deras (faktiskt) 2 långfilmer. Först då South Park: Bigger, Longer & Uncut från 1999 (var det verkligen så länge sedan) och South Park: Imaginationland - the Movie från 2008, som är ett ihopklipp av de tre avsnitten om Imaginationland. Finns inte så mycket mer att säga. Gillar man South park så gör man och då har man antagligen redan sett dessa. Om man inte gillar South Park så är det ingen idé att tipsa om dessa egentligen. Kände bara att de skulle få vara med på "listan".
Så det här med Disney. Visst finns det bra Disneyfilmer, men de behöver knappast någon närmare presentation. Hatar dock Lejonkungen och alla pixarfilmerna är sjukt överskattade, bara så ni vet.
Sevärd animerad film del 1 - Frankrike
Vuxna kan också kolla på tecknat. Några av mina absoluta favoritfilmer är just av det animerade slaget. En del riktar sig till barn, en del riktar sig till barn och vuxna, en del riktar sig enbart till vuxna. Här kommer första delen i i mitt filmtipsande om tecknad film, och vi börjar i Europa med ett underbart filmland. Ett land som har gett oss baguetter, Jean-Luc Godard mimare. Ett land med en gedigen konstnärshistoria. Landet är självklart FRANKRIKE! Här följer tre superbra tecknade filmer därifrån (med viss belgisk, tjeckisk, brittisk och kanadensisk inverkan skall tilläggas)
Sacrableu, fransmännen är allt lite knasiga, inte allra minst när det kommer till tecknade serier och film. Det tydligaste exemplet på det är René Lalux underbara fantasivärldar. En av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier har uppkommit just i dennes hjärna, och namnet på filmen är La plànete Sauvage (Den vilda planeten) från 1973. En helt magisk film som utspelar sig i en verklighet som är både extremt främmande, men ändå väldigt bekant. Det är inte vi, människan, som regerar i denna verklighet, utan vi är reducerade till vilda små djur i en obarmhärtig minst sagt märklig värld.
Animationerna är fantastiska och är liksom musiken tidstypsisk. En tänkvärld magisk film som riktar sig främst till vuxna med sin speciella handling och grymhet. En handling där man lätt drar paralleller till saker som hur vi behandlar djur, människans utveckling och synen på kunskap. Stilfull, magisk och tänkvärd är La plànete Sauvage, och hamnar helt klart i topp på sevärda animerade filmer.
Här följer en trailer, så ni skall förstå vad jag talar om:
Fantastic Planet (1973) trailer
Om man talar franskt tecknat så kommer man ju inte ifrån Asterix och Obelix. De franska seriefigurerna skapade av René Goscinny och Albert Uderzo, har följt med mig genom barndomen, och jag uppskattar dem lika mycket nu som när jag var liten. Av helt olika anledningar visserligen, men det är ju det som gör dem så bra.
De tecknade filmer som kom under 60 70 och 80-talet håller alla hög kvalité och jag anser att de gör seriealbumen rättvisa. Speciellt de två där skaparna har varit med och påverkat som regissörer. Däribland finner man också min favorit bland Asterixfilmerna; Asterix 12 stordåd. Finns inte mycket mer att skriva än att det är en av filmerna som jag har sett flest gånger i mitt liv. Inte bara underhållning utan också relativt lärorik. En familjefilm som heter duga!
Knasigare blir det när jag nu tipsar om den tredje franska tecknade filmen. En film med nästan oslagbara animationer och en tämligen bisarr och något makaber humor. Filmen är Les triplettes de Belleville (Trion från Belleville). Jag har faktiskt ingen aning om detta är något för barn eller inte, jättesvårplacerad när det kommer till passande åldersgrupp. Kanske är det bara en typ av människor helt enkelt som uppskattar den, lite oavsett ålder. Man skall heller inte låta den lite tråkiga(?) handlingen avskräcka en. En handling som kretsar kring Tour de France och gamla tanter. I detta fallet krävs det nog också en trailer:
Les Triplettes de Belleviller (Trailer) 2003
Sacrableu, fransmännen är allt lite knasiga, inte allra minst när det kommer till tecknade serier och film. Det tydligaste exemplet på det är René Lalux underbara fantasivärldar. En av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier har uppkommit just i dennes hjärna, och namnet på filmen är La plànete Sauvage (Den vilda planeten) från 1973. En helt magisk film som utspelar sig i en verklighet som är både extremt främmande, men ändå väldigt bekant. Det är inte vi, människan, som regerar i denna verklighet, utan vi är reducerade till vilda små djur i en o
barmhärtig minst sagt märklig värld.Animationerna är fantastiska och är liksom musiken tidstypsisk. En tänkvärld magisk film som riktar sig främst till vuxna med sin speciella handling och grymhet. En handling där man lätt drar paralleller till saker som hur vi behandlar djur, människans utveckling och synen på kunskap. Stilfull, magisk och tänkvärd är La plànete Sauvage, och hamnar helt klart i topp på sevärda animerade filmer.
Här följer en trailer, så ni skall förstå vad jag talar om:
Fantastic Planet (1973) trailer
Om man t
alar franskt tecknat så kommer man ju inte ifrån Asterix och Obelix. De franska seriefigurerna skapade av René Goscinny och Albert Uderzo, har följt med mig genom barndomen, och jag uppskattar dem lika mycket nu som när jag var liten. Av helt olika anledningar visserligen, men det är ju det som gör dem så bra.De tecknade filmer som kom under 60 70 och 80-talet håller alla hög kvalité och jag anser att de gör seriealbumen rättvisa. Speciellt de två där skaparna har varit med och påverkat som regissörer. Däribland finner man också min favorit bland Asterixfilmerna; Asterix 12 stordåd. Finns inte mycket mer att skriva än att det är en av filmerna som jag har sett flest gånger i mitt liv. Inte bara underhållning utan också relativt lärorik. En familjefilm som heter duga!
Knasi
gare blir det när jag nu tipsar om den tredje franska tecknade filmen. En film med nästan oslagbara animationer och en tämligen bisarr och något makaber humor. Filmen är Les triplettes de Belleville (Trion från Belleville). Jag har faktiskt ingen aning om detta är något för barn eller inte, jättesvårplacerad när det kommer till passande åldersgrupp. Kanske är det bara en typ av människor helt enkelt som uppskattar den, lite oavsett ålder. Man skall heller inte låta den lite tråkiga(?) handlingen avskräcka en. En handling som kretsar kring Tour de France och gamla tanter. I detta fallet krävs det nog också en trailer: Les Triplettes de Belleviller (Trailer) 2003
